I natt har Fredrik sovit i eget rum för första gången. Det kändes jättekonstigt och ganska smärtsamt. Tiden går så fort, min lilla kille håller på att bli stor. Snart flyttar han väl hemifrån också!

Sista dagen under 2009 idag då. Känns jättebra. Vi ska fira in det nya året ikväll med mina föräldrar. Ingenting avancerat, utan som en myskväll.

Inför 2010 tänker jag:

1. Fortsätta vara rökfri (har inte tagit ett bloss på en stinkpinne sedan nyårsafton 2007/2008)
2. Gå ner i vikt (har ungefär 7kg kvar till min målvikt, vägde som mest 96kg så ni förstår ju att det inte är helt lätt).
3. Äta hälsosammare (dvs undvika en massa halvfabrikat och varor med massa E-ämnen i).

Gott nytt år på er!

Julen hos familjen Bergman är slut för i år. Vi hade det väldans trevligt med mina föräldrar som gäster. Morsan skulle pråmt prova på spikmattan som vi fick i julklapp av en kär vän. Freddie hade magsjuka och skulle pråmt bajsa ner hela tomtedräkten. Som tur var hann vi få några kort på honom innan "olyckan".

Det har varit lite upp-och-ner här några dagar. Johns farmor gick bort natten till lördagen. Det har varit några riktigt tuffa dagar härhemma, framförallt för John. Nu börjar det dock ljusna...

Vi hade turen att få träffa Ulla en sista gång endast några timmar före hennes bortgång. Det var det finaste avsked jag kan tänka mig att någon kan få. Ulla finns för alltid med oss i våra minnen.

Snart blir det fika hos mor och far, efter det en sväng till Gränby, efter det äta lite och efter det hem till bästaste P på kortspel, glögg och peppisar. En mycket bra planering för en lördag.

Jag har bloggtorka, vet inte alls vad jag ska skriva om längre. Idag har jag varit på Ikea. Jaha, och?! tänker säkert ni trogna läsare. Intressant liv den där Hanna Bergman verka ha... not!

Det är liksom inte mer spännande än såhär nuförtiden. Mina dagar tillbringas med mammafikor, mys hos mina föräldrar eller ute på ospännande upptåg(som Ikea) med min käre make. Jag skulle ju iofs kunna ljuga ihop en historia bara för att glädja er läsare, men det känns inte helt rätt det heller. Så vad göra? Lägga ner bloggen eller fortsätta med totalt ospännande inlägg?!

Saker jag grubblar på nuförtiden är varför inte julbelysningen kommit upp på våran gård men de andra gårdarna. Jag har blivit så mycket kärring att jag ringer upp bostadsbolaget och begär ett svar. Jag har blivit så mycket kärring att jag helt sonika ringer upp hyresgästföringen när jag blir hänvisad dit av bostadsbolaget. Jag har blivit så mycket kärring att jag TILL OCH MED går ut i TRAPPHUSET för att hitta numret jag ska ringa.

Yihaa! Den Bergmanska släkträffen är nu i full gång. Igår var vi hemma hos Andreas och idag kommer kusinerna hem till oss. Det är Johns kusiner vi pratar om, men de känns som mina egna. Mycket trevligt har vi haft hittills.
Vi kom precis hem ifrån årets julmarknad.

John och jag har precis kommit hem efter att ha varit på middag hos hos en välbekant vän. Ronald var dock ganska så otrevlig, för vi var tvungna att själva betala för middagsbesöket. Men han är duktig på att laga mat den där Ronald, och snabbt gå're - I'm lovin' it!

Innan middagen var jag på infoträff om vardagssjuklighet bland småbarn. Naturligtvis gick det punka på ena barnvagshjulet på vägen dit så det måste fixas snarast. Jag orkar verkligen inte bära omkring på vårat lilla kraftpaket. Han ligger just nu och sover efter att vi stuckit en nål i hans ena ben.

Haha, vad är hon för en mamma den där Hanna tänker ni nog nu, som torterar småbarn med att sticka nålar i dem. Det är inte så illa som det låter utan Fredrik har varit och fått akupunktur hos en kinesolog.

Haha, närå, han har fått sitt vaccin mot svinpäls. Det är dock inget skämt, vilket ni vaccinmotståndare förmodligen utgår ifrån att det är :)

John sitter och meckar i hallen. Han ska borra upp den där barnsäkra grinden vi köpte på Ikea.

hej då!

Idag har vi varit på Ikea och handlat en barnsäker grind för lillfreddie som närsomhelst börjar krypa (tror vi iallafall). Annars har vi inte gjort så mycket idag. Tittade på Idol och smaskade lösgodis typ.

Asså, jag är ju som ni vet hypokondriker och nu oroar jag mig jättemycket för min kropp. Jag har haft så ont i kroppen den senaste tiden. Inte sådär influensaont när det drar i lederna utan mer som träningsvärksont. Problemet är bara det att jag inte tränar. Sedan har jag liksom en känsla i lungorna. Jag är jätteskraj att jag är allvarligt sjuk. Usch va jobbigt det känns. Kanske är det så att influensavaccinet fortfarande lever runt i min kropp och skapar någon form av resistens, men hur förklarar det det onda i kroppen?!

Vi har iallafall bestämt oss för att vaccinera lilla Freddie mot svinpäls, eftersom så många vuxna väljer att avstå ifrån att ta sprutan är det lika bra att göra det på honom också. Man blir ju rejält sjuk, med tanke på att Anders Bagge i idol-juryn fortfarande efter över en veckas sjukdom ligger däckad och ej närvarar vid fredagsfinalen. Vill verkligen inte riskera att min lilla Freddie far illa på något sätt.

Ska snart gå och lägga mig, imorgon är vi bjudna på middag hos en god vän, det ska bli väldigt trevligt.

Här är en nytagen bild på mig och Freddie. Jag bjuder på den trots att jag är osminkad och ofixad i håret, bara för att lillskrutten är så söt. Många som ser honom tycker att han ser så grabbig ut :)

I morse hade jag en riktigt otäck mardröm. Jag drömde att jag var förföljd av en tokig galning som ville åt mig. Han gav sig på och skadade mina föräldrar och försökte även få tag på mig för att skada mig. Jag minns att jag gömde mig på min balkong för att hålla utkik efter honom. Jag var hela tiden rädd att han skulle få reda på vart jag bodde. En gång såg jag till exempel hans mammas bil när jag lurpassade på balkongen. Då gällde det att gömma sig lite extra.

När jag var på ett annat ställe kunde jag se hur han var inne i min lägenhet och letade efter mig. Galningen såg ut precis som Morgan i Ullared. Jag vet inte hur drömmen slutade, för precis när jag sett "Morgan" leta efter mig i lägenheten så vaknade jag av att John kom hem.

Sitta själv

Nu är det snart läggdags för Fredrik. Jag har satt på honom nattdräkten och det återstår bara att krypa ner i kojs efter godnattsagan. En stund till ska han få vara vaken och leka av sig.

John jobbar och jag är därför ensam hemma med Fredrik och Snuggles. Hade tänkt gå förbi min mamma som är ledig på tisdagar, men hon ringde och berättade att hon är förkyld, så det låter vi bli.

Idag har vi varit på öppna förskolan. Jag provade på den nya gruppen som är för lite äldre barn. Imorgon tänker jag dock gå på den vanliga sångstunden med gruppen som jag är van vid.

Här är ett kort på Fredrik när han satt sig upp helt själv för andra gången i sitt liv. Som ni kanske ser på kortet så är han förmodligen lika snopen som jag är. Hur gick det här till egentligen? :)

Inte riktigt än

Fy va trist, det gick inte hela vägen för oss idag. Vissa saker behöver Johnsan bli bättre på innan körkortet är vårt. Men,men... vi tar nya tag, för körkort det ska vi ha.

wiihoo... John klarade teorin, imorgon är det uppkörning 8.15. Håll tummarna!

Dagen har vi tillbringat tillsammans. Dels ute vid vägverket och dels i stan sittandes på vårat favoritfik. Nu är vi åter hemma och det är dags att ge Fredrik kvällsgröt.

Nu blev jag riktigt snopen. Sitter här vid datorn och Fredrik ligger på filten bakom mig och leker genom att göra konstiga ljud. Jag vänder mig om och ser att ungen SITTER UPP. Han har alltså från liggande position satt sig upp själv. Såååååå gulligt!

Jag bangar aldrig en utmaning (tror jag inte iallafall). Anja utmanade mig med en bokstavslek. Här kommer den.Resterande läsare, upp till bevis och känn er utmanade!

Kopiera detta till din blogg.
Varje svar måste börja med första bokstaven i ditt namn. Det är inte tillåtet att fuska eller hitta på ord. Samma svar två gånger är inte tillåtet, inte heller att använda sitt namn som svar eller som utmanad att använda samma svar som någon annan.

1. Vad heter du: Hanna
2. Ett ord på fyra bokstäver: Hund
3. Flicknamn: Hera
4. Pojknamn: Hans
5. Yrke: Hårfrisörska
6. Färg: Honungsgul
7. Klädesplagg: Halsduk
8. Mat: Hamburgare
9. Sak i badrummet: Hårtork
10. Plats: Helsingfors
11. En orskat att vara sen: Huvudvärk
12. Något man skriker: He-vete!
13. Film: Halloween
14. Något man dricker: Hallonsaft
15. Band: (the) hellacopters
16. Djur: Hamster
17. Gatunamn: Hjalmar brantingsgatan
18. Bil: Honda
19. Sång: "Hej Monica"

kontrasternas värld

I måndags var vi ju iväg på en dagskryssning över till Åland. Det var sjögång under hela resan så att jag stundtals trodde att jag skulle spy. Var ju inte direkt kul att svaja fram och tillbaka som ett riktigt fyllo kan jag säga. Gick inte att fokusera eller mysa alls.På vägen hem var jag klok nog att ta en sjösjuketablett, så hemvägen blev räddad.

Igår, tisdag, var John och jag nere på stan och förlustade oss. Vi gick bland annat och åt sushi-buffé. Det var lite kul för två av mina gamla elever var där och gjorde sin prao. Innan dess hade vi varit på vårdcentralen och vaccinerat oss. Känns väldigt skönt att det är gjort nu, för nu kan vi verkligen helt släppa mediahysterin kring om man bör eller bör låta bli. Låt dem tjaffsa bäst de vill, jag har iaf gjort mitt val nu. Var lite öm i armen och kroppen, men har tagit två alvedon nu och mår prima.

Idag ska jag iväg på öppna förskolan som börjar halvtvå. Hoppas det blir lika trevligt som det brukar vara.

Fy vilken dag. Fredrik vaknade vid fem, sedan skrek han fram tills halv nio. Somnade nån timme och har sedan varit jätteledsen precis hela dagen, och då överdriver jag inte. Han har jätteont i munnen pga tänderna som växer fram mer och mer. Jag känner mig så maktlös, ingenting av det han tycker är roligt fungerar. Inte ens när jag lyfte upp och går runt med honom i lägenheten blir han nöjd. Jag orkar snart inte mer. John jobbar fram till fem. Jag avskyr hans äckliga arbetstider. Igår jobbade han från 8-21. Hela helgen tillsammans försvinner och så lämnas jag ensam med det här. Det är som en kniv som skär om i hjärtat när han gråter och jag inte kan trösta.

Nu har jag i allafall bestämt mig för att ta det där vaccinet. Det får bära eller brista. Enligt media verkar man ju vara nära döden oavsett hur man än gör. Jag får väl skynda mig iväg nästa vecka innan jag ändrar mig.

Jag är en sån där person som alltid har ångest innan jag genomför en grej. Så fort jag har gjort grejen så släpper jag det. Jag vet att när jag väl tagit den där sprutan så kommer jag inte gå runt och oroa mig något mera, då har jag liksom gjort mitt val.

Jag blir totalnipprig av valmöjligheter. Stackars ungar som ska välja gymnasium nuförtiden säger jag bara. På min tid, den gamla goda tiden, fanns det kanske runt 10gymnasier att välja mellan i Uppsala, och då hade vissa gymnasier speciella inriktningar. Exempelvis så valde alla fordonskillar och esteter Boland. I dagsläget finns det...wait...googlar in mig på uppsala.se hemsida...25 gymnasieskolor i Uppsala att välja mellan. Visserligen har flera speciella inriktningar nu också, men ändå! Jag hade ingen aning om vad jag ville göra med mitt liv när jag var 16.

Det hade jag förvisso inte när jag var 20 heller och brände av upp till Umeå och plugga ett år. Och då var jag liksom 20!!! (där uppe träffade jag dessutom en tvättäkta psykopat som höll på att förstöra mitt liv)

Asså, jag var inte ens säker när jag hoppade på lärarprogrammet 2001. Jag var inte ens säker när jag gjorde min slutpraktik på lärarprogrammet 2005. Hade grym ångest hela tiden och visste varken ut eller in. Sedan hela första året som lärare funderade jag ju starkt på att bara kasta in handduken och ge upp.
Ahh, vad jag försöker säga är väl att bara välja och sedan tuta och köra.

Jaja, nu var det ju faktiskt flunsanvaccinet vi skulle diskutera. Jag kommer att ta det på tisdag tror jag. Det var tydligen drop in på vårdcentralen här.

Over and out!

Va skönt det är att äntligen ha klippt håret hos en kompetent frisör. Blev väldigt nöjd när jag var och klippte mig i fredags, passade även på att få ögonbrynen färgade.

Idag har jag delvis tillbringat morgonen med att läsa gamla dagböcker. Det är otroligt hur mycket man har glömt av. Tur att det finns dokumenterat. Jag skrev dagbok regelbundet från när jag lärde mig skriva vid 7 års ålder frams till jag var 22. Sedan slutade jag. Jag vet inte riktigt varför, jag såg liksom ingen mening med det hela längre. Under de senaste veckorna har jag återigen känt inspiration till att återuppta skrivandet. Det fungerar lite som terapi och det är skönt att få ner känslorna på papper, blir liksom lättare att släppa dem då + att det är sjukt underhållande att läsa om några år (skrattar ibland högt åt saker som jag skrev när jag var femton, att jag hade sådan humor, blir liksom impad).

Så i allafall, igår var jag faktiskt iväg och köpte mig en dagbok på Åhléns i äkta fjortisstil med röda hjärtan på + ett sånt där sött litet dagbokslås. Blir lite roligare att sätta piff på tillvaron. Mitt första inlägg blev om svininfluensan och mitt velande fram och tillbaka om jag ska ta vaccinet eller inte. Jag har blivit uppskrämd av alla skrämselpropagande om förlamning och andra fruktansvärda biverkningar.

Vi kom precis hem ifrån stan. Har hunnit natta Freddie samt slänga i mig misosoppa och sushi; John drog i sig en pizza med bea och dr pepper.

Härligt! Nu har jag borstat håret och tänderna + gett Freddie lite krubb. Tänkte gå ner på stan en sväng.

Sicken värdelös dag! Sitter fortfarande i mina mjukisbraller och nattlinne. Har varken borstat håret eller tänderna. Fredrik har somnat och jag borde egentligen göra allt det som borde göras, men jag pallar inte. Istället sitter jag här och fördriver tiden med att spela Farmville och surfa.

Ryck upp dig Hanna!

Fredrik betedde sig jättekonstig under natten. Jag trodde faktiskt han var på väg att bli sjuk för han låg och snörvla och hade konstiga ljud för sig. Han vaknade även mer än vanligt. På morgonen var han dock frisk och kry. Förklaringen är att han fått tänder under natten. Klirrade för fullt när jag kände efter med en sked i munnen. Nu är han jättegrinig och det känns inte som att någonting kan få honom lugn. Han har förmodligen ganska så ont :(
Det är väl bara att acceptera att det är en sådan dag idag.

Gårdagen: Lämnade Fredrik till päronen vid tre-tiden. Mötte upp en god vän vid centralstationen. Tåg till Sthlm vid fyra. Gick från centralen i Sthlm till Slussen och mötte upp en annan vän. Sedan gick vi vidare till söder. Käkade sushi och sedan hem till P. Där drack vi gott vin och spelade kort fram till ett. Sedan apostlahästarna tillbaka till centralen och slutligen buss hem till Uppsala. Låg i sängen runt 3.40. Kvällen blev mycket lyckad! Stackars John som skulle upp vid 6.30 och gå till jobbet.

Idag: Vaknade strax innan elva. Surfade och drack kaffe. Gick hem till päronen vid tolv. Möttes av en liten älskling som avfyrade ett stor leende mot sin mamma. Jag smälte. Fika och åt lunch. Mötte upp John vid fyra. Gick till Gränby och handlade, fikade. Sedan hemma hela kvällen.

Kom upp ur badet för en stund sedan. Var himla skönt. Har legat en stund på sängen i gästrummet/Fredriks rum/datarummet och läst senaste numret av "Världens historia". Vad skulle jag göra utan denna superba tidning. Det är ju verkligen så att man längtar efter varje nummer. Helt klart den bästa tidningen som finns på marknaden. Ett tag var vi prenumeranter av både Världens historia och Illustrerad vetenskap. Jag tyckte dock inte att Illustrerad vetenskap var någonting för mig. Det slutade bara med att flera nummer låg olästa här hemma. Nu har vi bara Världens historia och den är som jag tidigare nämt kanon.

Annars läser jag inte så mycket tidningar. Jag får hem facktidningen en gång i månaden, men den slänger jag direkt i pappersåtervinningen. Jag blir alltid så upprörd och hatisk när jag läser den, så det är lika bra att jag låter bli. Speciellt nu när jag är mammaledig. Alltså, jag blir verkligen alltid arg på någonting när jag läser den. Jag stör mig enormt på hur många gamla lärarrävar tycker och resonerar. Utöver dessa två tidningar blir det väl att jag köper kvällspressen nångång ibland eller läser ett och annat nummer av Allers hemma hos morsan.

Jag ska snart gå och lägga mig men jag blev fast här vid datorn för att jag behövde skörda lite i Farmville, som är ett sjukt beroende framkallande och iq-befriat spel som går att spela på Face book. Börjar man och går det minsta lilla in för det så blir man fast. Det kräver noll i skicklighet och tar bara en massa tid som man skulle kunna lägga på viktigare saker.

Man ska odla sin trädgård :)

Lillgrabben vägde inte riktigt 10 kg som jag trodde (päronens våg i badrummet är fett missvisande). Han vägde däremot 8,5 kg och var 67cm lång. Sköterskan gjorde ett diagram av hans framtida förväntade längd. Han blir en lång och ståtlig grabb runt 190cm. Både längre än mamma och pappa. Det är svårt att förstå nu när han ligger och småmyser i famnen. Eller där vill han knappt ligga längre i och för sig.

Mitt älskade lilla kraftpaket

Tiden går så fort. Idag ska jag iväg på Fredriks 4,5 månaders kontroll. Distriktsköterskan lär ju inte klaga på dålig viktuppgång i allafall. Han väger närmare 10kg (en normalvikt för en 1-års bebis).

Idag har jag och John verkligen storstädat hela lägenheten; piskat mattor, svabbat golv, vikt tvätt, skurat och dammat. Phew! Nu är jag helt svettig. Ska strax belöna mig med ett bad och en kopp kaffe. Efter det ska vi iväg och handla, vi får över en vän på middag idag. Det ser jag verkligen fram emot. Hej så länge!

Glömde berätta hur det gick hos tandläkare nummer två. Jag var där i förra veckan för undersökning. Från att ha varit tvungen att dra ut två visdomständer ska jag nu bara laga en av tänderna. Den andra behöver ingenting göras åt, bara skölja lite extra med flour. Se där!

Mardrömmen fortsätter... Jag har svårt att somna, somnar, Fredrik vaknar, jag har svårt att somna, somnar, Fredrik vaknar, somnar, vägarbetarna kommer...

Visste ni att det finns minst 44 tjejnamn som både börjar och slutar på bokstaven A? Man blir vis av att inte sova på nätterna.

Jag har haft den tuffaste natten på mycket mycket länge. Har kanske sovit 3 timmar effektiv tid. Det var omöjligt att sova, jag låg hela tiden och väntade på att Fredrik skulle vakna och när jag väl lyckats somna in så vaknade han. Jag visste att John skulle avlösa mig några timmar efter 7.30. Tyvärr så kom vägarbetarna hit strax innan tio och började borra. Gah jag blir tokig!

Jag är fruktansvärt trött på grund av Fredriks dåliga sömn de senaste nätterna. Jag känner mig fysiskt utmattad och vill egentligen bara kasta in handduken. Jag skulle vara så tacksam just nu att få sova i allafall fem timmar i streck.

Vi har kommit hem ifrån öppna förskolan och John står i köket och lagar mat. Fredrik ligger i insatsen på balkongen. Tanken var att han skulle få lite frisk luft med en kombinerad tupplur men han ligger mest och kinkar däri.

Våra aktier har gått upp med 400kr på bara någon dag. Det känns lovande. John tycker ju att det är jättekul att fixa och dona med dem. Själv är jag inte så intresserad men tycker det är bra att John är.

Annars händer inte så mycket här. Jag tänker en del på fredagens besök hos tandläkaren. Jag hoppas att det går bra och att jag får större förtroende för den här tandläkaren än den tidigare.

Igår var John ledig så vi promenerade ut till Boländerna (vi lunchade bland annat på Ikea). Vi köpte en eltandborste, så förhoppningsvis kommer jag inte få några fler hål i tänderna nu. Jag misstänker dock att hålen uppstod under graviditeten. I början av graviditeten drack jag nämligen kopiösa mängder apelsinjuice. Jag drack säkert en halvliter juice om dagen... minst. Inte tuggade jag tuggummi efteråt heller, så det beror nog mycket på det.

Men tjena va dålig jag är på att uppdatera bloggen!

Vi var på dop i lördags lite utanför Uppsala. Det var riktigt trevligt. Den lilla tösabiten som döptes är på minuten 17 timmar yngre än Fredrik. Vi träffades hennes föräldrar på föräldrautbildningen och lyckades hamna på bb tillsammans. Hon födde för tidigt och jag för sent. Jag älskar sådana där roliga omständigheter, det hela känns lite mera speciellt då.

I fredags var jag hos tandläkaren och fick det panikartade beskedet att jag ska dra ut två visdomständer som jag har hål i. Jag tyckte tandläkaren var otrolig okänslig som bara stormade in sådär och kastade beskedet i ansiktet på mig. Jag hade ju först varit hos en tandhygienist och hon bad om lite expertis ifrån en tandläkare. Han kom in och sa "Den ska vi dra ut". Jag blev helt blek i ansiktet och kände mig svimfärdig. Jag berättade att jag var rädd och han sa "ja, jag ser det". Jag hade fyllt i att jag är tandläkarrädd och ändå så är han så där okänslig. Varför ska man då bry sig om att fylla i undrar jag?

Jag bokade en tid för röntgen för syns skull med den tandläkaren på det stället, men har nu avbokat tiden. Jag ringde till tandläkarmottagningen i Årsta istället och bokade in en tid där. Jag förtydligade i telefonen att jag är skraj och vill ha en tandläkare som är van med sådana patienter. Så nu ska jag dit på fredag och besöka en Kerstin.

Min dag har varit perfa förutom det tre timmar långa strömavbrott som drabbat oss denna kväll. Precis i matlagningen lägger allting av, så det är bara till att beställa snabbmat. Tydligen var det en kabel i proppskåpet som bränts sönder. Det braiiga som kom ur denna situation var ett varmt bad med levande ljus samt att John och jag samtalade i soffan istället för att sitta på varsitt håll framför en dator/TV. Slutet gott allting gott!

Desperat hemmafru

Nu är jag rejält uppe i varv. Svetten bara rinner om mig och Fredrik ligger i spjälsängen och kinkar. Ingenting är bra för honom just nu. Det var meningen att jag skulle dammsuga och få hemmet att glänsa tills John kommer hem. Hittills har jag hunnit putsa vardagsrumsbordet, bädda om i Freddies säng samt pilla lite i badrummet + att jag gjort mjölkersättning. Suck! Jag hinner ingenting. Tiden bara flyger iväg och nu måste jag börja förbereda för att gå och möta John. Bara det tar en halvtimme. Att komma ut ur lägenheten är ett evighetsprojekt där det är lillmammsen som kommer mest i kläm. Blir väl att jag drar på mig mina gamla vanliga trasor igen. Suck 2! Jag var på Cubus för några dagar sedan, inte ett enda par byxor passade mig. Suck 3! Nu ska jag och Freddie leka tjänare och betjänt. Over and out!

Min dag har varit riktigt bra. Nu ligger jag avdankad i soffan med en fullastad bunke popcorn. I köket väntar ett nytt nummer av Världens historia på mig. Längtar riktigt efter att få krypa ner i sängen och få läsa.

Nu har knarkargrannarna flyttat efter att de blev vräkta. Sista lasset gick igår. Kvar lämnade de krossat glassplitter utanför hela trappuppgången samt en burk med färg, till viss del utsmetat på både asfalt, gräsmatta och trappdörr. Why?

Har haft fullt upp med att göra ingenting, därav den sega uppdateringen.

Idag har jag varit duktig hemmafru och bakat vaniljbullar.
Var förbi öppna förskolan en sväng under eftermiddagen. Tyvärr var jag den enda som dök upp. Berodde nog på det usla vädret. Kändes väldigt snopet då jag verkligen laddat under förmiddagen för att gå dit. Jag avskyr att komma ny till ställen där det känns som alla redan känner varandra.

Igår fick Fredrik sina första sprutor. Sköterskorna stack in en spruta samtidigt i vardera lår på lillgrabben. Han tjöt i ungefär en halvminut för att sedan börja jollra. Det är en riktigt liten krabat vi har :)

Idag har jag varit hemma hos mamma och pappa med Fredrik hela dagen. Mattias tycker det är jättekul med en liten killkusin. Tyvärr har vädret varit kasst. Dagen började helt okej med en och annan enstaka regnskur men övergick till ett riktigt regnoväder. Idag har Fredrik fått gunga för första gången i sitt snart tre månaders långa liv. Det tyckte han var jätteskoj. Han skrattade nästan hela tiden och började gråta när jag lyfte honom ur gungan.

Min lilla tuffing

Jag och Fredrik har tillbringat eftermiddagen hemma hos mamma och pappa. John arbetade fram till kvart över nio. Jag har slappat hela tiden. En helt otroligt värdelös tv-dag. Det har inte funnits någonting att titta på. Jag förstår inte hur man kan ha så många kanaler och att alla visar dåliga program samtidigt och hela tiden.

Imorgon ska jag hem till päronen igen. Mattias, Fredriks kusse, kommer då och hälsar på. Han ska bo hos mamma och pappa tills på tisdag och på onsdag ska han vara med mig och Fredrik. Det blir mys tror jag.

På tisdag hade terminen dragit igång på allvar för min del. Skönt att vara mammaledig och få umgås på heltid med underverket!

Gårdagen tillbringades i goda vänners lag i vår kungliga huvudstad. Det var en mycket trevlig afton. Vi åkte iväg lite tidigare och strosade runt bland allt folkliv. Jag älskar verkligen Stockholm!

När jag var i senare tonåren var jag så fruktansvärt trött på Uppsala. Jag var bara tvungen att komma härifrån. Jag led av det så kallade "Stockholmskomplexet". Som uppsalabo har man inte så mycket att jämföra sin hemstad med annat än Stockholm. Det blir därför en ganska skev jämförelse, för Stockholm är ju ändå Stockholm (men det förstod man inte när man var ung). Jag valde därför att strax efter studenten flytta först till Umeå och sedan till Karlstad för att studera.
Det är intressant hur mentaliteten kan skilja sig ifrån en stad till en annan. I Karlstad upplevde jag det som att de flesta värmlänningar var mycket stolta över sin residensstad och gärna la ett varmt ord om Karlstad inför vänner och bekanta. Uppsalabor däremot vill gärna klanka ner på sin hemstad med arguments som att här finns ingenting att vara stolt över (det skulle isf vara domkyrkan) och utbudet "suger".

Det jag kom fram till efter mina år på annat håll var att Uppsala är en ganska okej stad att bo i i alla fall, allra minst med tanke på dess läge, men som sagt, det går inte att jämföra Uppsala med Stockholm. Säg någon stad som inte bleknar då?


Var någonstans i Sverige annat än i Stockholm rör sig såhär mycket människor på stan klockan åtta på kvällen?

Jag var och klippte mig idag.
Resultatet: K A T A S T R O F

Redan när vi kommer in på salongen anar jag ugglor i mossen. Frisören är inte där utan ropar "jag kommer strax". En halv minut senare dyker hon upp med en handduksturban omlindad kring håret (tvätta håret under arbetstid = oseriöst). Redan där anar jag som sagt oråd, men jag förstår inte riktigt vad det är för konstiga känslor jag har. Mitt förnuft försöker slå bort känslan med argumentet att jag är jättelarvig och att det här nog blir lajbans när vi väl kommer igång.

Efter ett tag kommer två av hennes väninnor in på salongen. De hälsar på frisören och går sedan in på hennes "kontor" och kommer ut med hårfärgningsmedel. De sätter sig i stolen intill mig och börjar prata på persiska med varandra samt med min frisör (även det att låta vänner leka av sig inne på salongen under arbetstid är enligt mig otroligt oprofessionellt). Jag känner mig otroligt dum och undrar givetvis vad de säger till varandra.

Jag sitter där i stolen och jag ser att jag inte ser bra ut, men min tanke är hela tiden "vänta Hanna, hon är inte klar än, sluta hetsa upp dig nu och ta det lite lugnt, ha tillförlit... du är inte någon frisör som kan avgöra hur slutresultatet blir".

Det blir inte lajbans. Jag ser hur hon tar upp kniven och börjar tunna ur min lugg. Helt plötsligt under en bråkdels sekund ser jag hur hon rycker till. Det är uppenbart att hon har gjort någonting fel. Snabbt tar hon upp en ny hårslinga och börjar tunna ut. Försöker väl släta över sitt uppenbara misstag som till och med ett otränat icke-frisöröga kan se.

Jag ser som sagt hemsk ut i håret och är alltmer desperat men tänker "okej, det ser hemskt ut just nu, men när hon fönar till det, plattar lite och sen i med lite hårgelé så ser det kanske ganska skapligt ut". Jag sitter där och hoppas och helt plötsligt är jag klar. KLAR!!!
Hon har varken plattat håret eller haft i något gelé. Hon gör sig inte ens mödan att hålla upp en spegel för att visa hur jag ser ut bakifrån. Jag är liksom bara klar. Jag reser mig upp och går med ett apatiskt leende emot John och sätter mig i soffan. Jag fortsätter att le apatiskt men gråter inombords.

Efter denna hemska behandling är det Johns tur. Jag tar upp en skvallertidning och läser. Efter halva tidningen tittar jag upp och inser att min kära make inte ser riktigt klok ut. Hon har nästan snaggat honom vid sidorna men sparat en stor mängd med längre hår mitt uppe på huvudet.

Efter dessa två klippningar betalar vi och går därifrån. Ingen av oss säger någonting på en lång stund. Vi går i tystnad.

En bit iväg från salongen står jag med en frilla som inte ser riktigt klok ut. Jag ser inte ens nyklippt ut. Den enda riktigt nyklippta känslan med min nya frisyr är den tofs med hår som spretar rakt upp mitt på huvudet efter hennes felrakning med kniven. John är uppenbarligen först chockad och försöker till en början trösta mig med att det faktiskt ser lite trendigt ut. Efter en närmare titt måste han medge "Nä, Hanna, det ser inte klokt ut, jag är ledsen, men så är det".
Och John som inte ens brukar se de skavanker som jag vanligtvis påpekar för honom, men den här skavanken, den ser han.

/Ledsen och nyklippt

Barntv 1985

Det är svårt att lära gamla hundar sitta. En dag hade jag nytt utseende på min blogg, sedan blev det alldeles för jobbigt för mig. Har återigen ändrat tillbaka till den gamla mallen, men med en del nya typsnitt.

En totalt ospännande dag än sålänge. Jag har varit hemma hela dagen och plockat, dammsugit vardagsrummet och varit lektant åt lilla Fredrik. Jag har precis smörjt in mig med en olja som enligt dem själva tar bort hudbristningar efter graviditet. Jag tror inte på det, men jag måste prova ändå.

Har haft en urtrevlig dag tillsammans med några vänner. Tiden bara flög iväg när vi satt och fikade och snackade. Kom dit vid två och vips sa det bara, så var klockan nästan sju. Svängde därefter förbi päronen en sväng. Gick sedan och mötte upp John på hans väg hem ifrån jobbet. Nu sitter jag här och surfar litegranna. Så har min dag sett ut... typ.

Innan vi gick ner på stan idag så gick vi förbi mamma och pappa en sväng. Alltid när jag är där så passar jag ju självklart på att få lite avlastning med Fredrik. Fredrik var hungrig och satt i pappas knä. Pappa ville räcka över honom till mig, men jag bara langa över matflaskan och sa "kör på du bara". Helt plötsligt hör jag hur det smattrar till och farsan flyger upp ur stolen med lilla Freddie och gastar ut "Hanna fort... kom hit och ta han". Då har lillgrabben bajsat ner hela morfars jeans... haha... och jag vet ju att pappa är så känslig för sånt där. Fredrik är ju ofta utomhus utan blöja nu när det är så varmt och pappa är alltid försiktig med att ta upp honom då. Morsan däremot flänger runt med lillgrabben hejvilt utan att bry sig. Idag var dock ett undantag och det fick han äta upp, farsgubben. Jag tror att Freddie har någon fetisch för att uträtta sina behov på anhöriga. Idag passade han även snabbt på att kissa ner hela min kjol när jag skulle ordna med filten. Lyfte bara upp han nån sekund, men det räckte för att göra kanonen skjutklar.

Idag vaknade jag av en alldeles underbart härlig shiatsumassage. Skämt åsido, det var bara Fredrik som sparkade mig hårt i ryggen när jag försökte få blunda med ögonen några minuter. Upp å hoppa bara!

Kom igen och rösta nu, sista dagen!

<------------------- kryssa i rätt alternativ

Idag vände sig lille Fredrik för första gången från mage till rygg helt själv och utan hjälpmedel. Jag beskådade det hela. Han kämpa å han kämpa och helt plötsligt så bara låg han där på rygg. Weeeeeeeeeeeeeeee! Inte helt lätt att vända på 7 kilo bebiskropp :)

På bilden är Fredrik på sitt första besök på kina-restaurang. Observera den underbart gulliga skrattgropen han har. Hoppas han får ha kvar sina skrattgropar när han blir äldre. Hur sött är inte det?

10 FAVORITER
färg: grön, röd, blå och svart
mat: paj
band: -
film: The merchant of venice
bok: The Catcher in the Rye
sport: badminton
årstid: vår
veckodag: fredag
glassmak: vanilj
tid på dygnet: 20

8 FÖR TILLFÄLLET:
humör: avslappnad men lite stressad :)
smak: koffeinfritt kaffe från Gevalia
kläder: nattlinne
bakgrund: vad menas?
nagellack: genomskinligt lack
tid: 10:36
omgivning: gästrummet/datorrummet
irritationsobjekt: tiden som bara rusar iväg

5 HAR DU NÅGONSIN?
dejtat någon av dina bästa vänner: nej
brutit mot lagen: ja
blivit arresterad: nej
badat naken: ja
varit med på TV: lokaltv i Karlstad filmade en kort sekvens av mig på väg upp för universitetstrappan
kysst någon du inte känner: ja

3 PERSONER
du kan berätta allt för: John, bara John.
du tycker om:John, fredrik och Snuggles :)
du inte gillar: -

2 VAL
kaffe eller te: kaffe såklart!
vår eller höst: vår såklart!

Alla ni som läser min blogg, pejsta gärna detta till eran blogg och fyll i era svar.

Idag har John varit ledig. Vi har bland annat varit på återkontroll hos barnmorskan. Allting såg jättebra ut och jag hade finfina värden. Efter barnmorskan gick vi till Gränby och lämnade tillbaka en felaktig kabel. Vi promenerade sedan vidare in mot stan och käkade sushi till lunch. Jag försökte lära mig äta med pinnar, det gick väl sådär. Tappade sushin i skålen med soja hela tiden. Efter lunchen gick vi till Wayne´s och tog in en varsin kaffe.

Trots ovanstående har jag stundtals känt mig nere och ledsen. Jag tror att min nedstämdhet beror på att jag känner mig ensam (längtar därför tills mammaträffarna kommer igång i höst). Dessutom är det psykiskt påfrestande att gå hemma hela dagarna och vara "alltid redo" inför den lilla krabaten. Jag älskar att vara med Fredrik, men samtidigt kräver det också mycket energi. Att vara mammaledig innebär faktiskt att vara just mammaledig, det är inte Hannaledig jag är. Det är fullt upp med lillgrabben hela tiden och när han sover ska allting annat tas itu med (slänga sopor, bädda, städa etc). Jag är också sådan som person att jag blir nedstämd vid stora förändringar i min livssituation och att få barn är väl en av de största.

Kom igen och rösta nu! Det är bara 4 som röstat hittills. Ni är fler än 4 som läser min blogg.

Dagen har jag tillbringat hos mina föräldrar. John har arbetat.

Det känns jättejobbigt just nu för John börjar arbeta igen imorgon. :(
Idag har vi varit nere på stan och försökt mysa vår sista semesterdag tillsammans. Tyvärr är det svårt att mysa när nerverna är på helspänn.

Våra grannar berättade att socialen har varit och hämtat ungarna på våningen ovanför oss nu. Polisen var även här och hämtade pappan för några veckor sedan (enligt samma grannar) och han har jag inte sett sedan dess. Vi får se vad som händer nu. Det har ju varit en hel del skumma typer som har hängt utanför trappuppgången den senaste tiden. Känns så himla tragiskt allting.

Vår föredetta klarinettgranne fortsätter att förpesta sin tillvaro genom att gnida fram falska toner på sitt äckliga instrument. Han spelar i huset intill vårat, där hans föräldrar bor och jag tycker så synd om deras grannar. Tydligen så är han skriven där hos sina föräldrar. Hans fru var den som var skriven i lägenheten ovanför oss. Sedan bidragsfuskade familjen genom att jobba samtidigt(senaste skvallret ifrån våra grannar). För skattepengarna köpte de slutligen en villa i Uppsalas finaste villaområde.

Jag är nyfiken!

Fyll i min undersökning, till vänster högst upp på sidan.

Me - back in the days

Idag hämtade vi hem vår nya TV. Nu är det bara tv-bänken och lite passande konst på väggarna som fattas ifrån det fulländade vardagsrummet. Bordet vi hittade på rean passade in perfekt med resterande möbler. Idag gick vi även ut till Ikea och köpte en sovpåse åt lillkillen.

Hej, det är jag som är Fredrik Bergman. Se hur kaxig jag ser ut i min nya outfit som morsan och farsan har tvingat på mig. Idag har vi tagit en lång promenad till Järnia. Mamma och pappa skulle ha tag i några slags skruvar för att barnsäkra hyllorna i vardagsrummet (som om jag skulle vara intresserad av att hänga i dem, vad tror de om mig egentligen?!). Tyvärr så fanns inte rätt sorts skruvar men morsan fastnade i massagesstolen som fanns i butiken. Snacka om att jag skämdes... hon satt typ där hur länge som helst. Hon bad till och med att farsan skulle ta hand om mig när jag började skrika (jag försökte ju bara tala om för henne hur larvig hon såg ut).

Idag har jag och fjåsen varit på Ikea. Lillgrabben fick stanna hos mormor och morfar. John hittade ett soffbord som han föll för. Han såg bordet och bad mig komma dit och titta och till hans stora förtjusning såg han att det var superrea på just det bordet. Det hade kostat 1295kr men kostade nu bara 295kr. Förhoppningsvis finns bordet kvar i morgon när John och pappa åker dit.

Nu är vi hemma igen! Förvisso har vi varit hemma sedan i söndags kväll men jag har inte orkat uppdatera bloggen. Hemresan var betydligt krångligare än ditresan. Först blev det ett dörrfel i Borås så att vi blev försenade med det tåget. Förseningen innebar att nästa tåg även det blev försenat. I Köping blev vi tvungna att dröja kvar ytterligare för att invänta polis. Tydligen var det en passagerare som skulle kastas av. Tyvärr fick jag aldrig reda på mer än så.

När vi kom till Enköping skulle vi ta bussen hem till Uppsala sista biten. Bussen stod redan inne på parkeringen och brummade när vi kom. Bredvid oss står ett annat par med barnvagn. Chaffisen går ur bussen och säger att bara en av oss får följa med pga platsbrist. Då blev jag väldigt irriterad och svarade snorkigt. Det fick jag naturligtvis dåligt samvete för och ville be om ursäkt, tyvärr hann han stänga dörrarna och åka. Efter det kom våran buss. Bussen innan var tydligen en tidigare buss. Jag avskyr verkligen när jag är otrevlig mot människor, men jag var så stressad. Mitt i allt det här hade jag precis dödat en mygga på Fredriks huvud och fått handen full med blod :( så jag kände mig väldigt labil och framför allt trött.

Nu är vi alla fall hemma igen. I måndags träffade jag Emma för första gången på evigheter. Blir ju sällan man träffas när man bor i olika delar av Sverige. Var hur trevligt som helst. Vi promenerade runt här i stan och fikade och bara mös. Tack för en underbar dag Emma :)

Jag vet att den här bloggen handlar mest om Fredrik och mitt liv som morsa. Jag förstår att det kanske kan bli lite uttjatat för er läsare, men det är inte så mkt annat som händer i mitt liv och det mest spännande för mig är ju Fredrik. Han har börjat komma igång med jollrandet på allvar nu. Från enstaka ljud kan han numera ligga och jollra i flera minuter. Tyvärr är det svårt att fånga det på kameran. Här är dock ett försök:

Just nu sitter jag i Bollebygd och bloggar. För er som inte vet vart Bollebygd ligger rekommenderar jag varmt www.google.se. Här har 3/4 av familjen Bergman varit sedan i torsdags. Snugglaren fick tyvärr inte följa med utan bor för tillfället hos mormor och morfar.

Jag har precis varit på pizzeria Hörnan och dragit i mig en kebab med bröd. Jag känner mig illamående och klarar inte av att röra mig, vad passar inte bättre då än att skriva ett litet inlägg.
Idag går tåget tillbaka mot Uppsala. Imorgon ska jag träffa en gammal kompis ifrån studietiden i Karlstad (vink, vink Emma!). Det ska bli najjs. Det var flera år sedan vi sågs sist.

Ha det bra alla! Nu ska vi gå en promenad här i byn. Här har nästan alla butiker fortfarande stängt på söndagar. Det för tankarna tillbaka till Uppsala under sent 80-tal. Till skillnad från hur Uppsala var på 80-talet så har i allafall matvarubutikerna öppet här, men det är stört omöjligt att få sig en kopp kaffe på ett mysigt fik. Apropå öppentider så var vi i Alingsås i torsdags. Där existerar fortfarande begreppet långlördag en gång i månaden + att flera butiker i city har lunchstängt under några timmar mitt på dagen. :)

Jag dras fortfarande med nånting i kroppen. Kroppen ömmar, rösten är sprucken och jag mår illa med lätt huvudvärk. Usch och fy för att vara sjuk.

Jag är småsjuk, har därför inte uppdaterat bloggen. Jag har suttit hemma och känt efter istället. :)
Finns en potentiell möjlighet att det är svininfluensan jag åkt på. Jag hostar och känner mig småtäppt i näsan.

Idag ska vi ner på stan och fika med en av Johns Internetpolare. De har aldrig träffats tidigare men har "känt" varandra nästan lika länge som John och jag.

Vem tror ni befann sig uppe på kvinnoakuten igår kväll? Klen i psyket som jag är kunde jag inte stå emot de hypokondriska tankarna om att någonting var väldigt fel med min mage. Vid nio kom vi in, som tur var var vi de enda där och fick hjälp fort. Jag fick ta ett stick i fingret och lämna urinprov och blev sedan inkallad till en gynekologisk undersökning med vaginalt ultraljud.

Resultatet? Läkaren var riktigt imponerad av hur fint allting läkt ihop och dessutom så snabbt. Det gick inte ens att se att jag fött barn, så bra var allting. Inte en tendens till svullnad på livmoder eller äggstockar och på ultraljudet kunde hon se att jag redan höll på att förbereda mig inför nästa menstruation. Blödningen jag hade tidigare var alltså en mens.

Jag var alltså i väldigt bra skick istället för de hemska tankar jag gått runt och burit på. Känningarna var antagligen bara muskler i magmuskulaturen som håller på att dra ihop sig.

Hypokondri

För er som inte vet så är jag hypokondriker. Rädslan för att drabbas av svåra sjukdomstillstånd har funnits med mig under längre tid. Jag har inget minne av att oron fanns i yngre år utan jag tror att det hela uppstod i senare tonåren.

Hypokondrin skapar problem. Jag har en förmåga att ständigt känna efter hur saker och ting känns i min kropp och så fort någonting känns annorlunda börjar jag googla runt för att läsa om olika sjukdomssymptom som stämmer in på mina känningar. Jag är expert på att ställa olika hobbydiagnoser på mig själv. Sedan jag kom hem ifrån BB har jag "haft" livmodersinflammation, blindtarmsinflammation, urinvägsinfektion och äggledarinflammation + att jag misstänker att jag redan har blivit gravid med barn nummer två. Alla tankarna känns lika skrämmande.

När tankarna om en potentiell infektion eller sjukdom kommit igång går jag bara runt och maler och maler och finner ingen ro. Det värsta är att jag inte kan fråga någon heller. De flesta säger bara att jag bör gå för att undersöka mig.

Ett exempel: För några år sedan hade jag ont i njurtrakten, det ömmade och hade sig. För varje dag försämrades jag och till slut kunde jag knappt stå upp utan att det värkte. Jag var helt övertygad om att det var en urinvägsinfektion som gått upp i njurarna och blivit till en allvarlig njurinflammation. Jag hinkade i mig tranbärsjuice utan förbättring. Till slut blev jag tvungen att gå till läkaren. Enligt läkaren var jag fullt frisk och hade inte en tillstymmelse till urinvägsinfektion och efter att jag blivit "friskförklarad" upphörde symptomen.

Problemet är att jag vill inte gå till en läkare en gång i veckan för att få sinnesro. Lite krångligt att magnetröntgas och ta blodprov stup i kvarten. Känns inte som en lösning på problemet. En jäkligt dyr och omständig lösning i alla fall. Sen så har jag ju blodfobi också och avskyr provtagningar.

Jag har sjukdomsinsikt och vet om att jag är hypokondriker men det gör inte saken lättare eftersom jag aldrig vet om symptomen jag känner är orsakade av min hypokondri eller om de är äkta. Jag kan (som exemplet med njurarna) förstärka olika symptom genom att aktivt tänka på dem och känna efter. Till slut vet jag inte vad som är sanning och inte.

Jag gjorde ett test på Internet för att se hur pass hypokondrisk jag är. Testet hittar du här http://www.psykologitest.se/test/hypokondri.php Jag fick 32 poäng. Vad fick du? Alla som läser detta inlägg måste svara :)

Nu har du väl fått bilden av mig att jag är helt jefla sinnesstörd, men förutom ovanstående är jag en ganska normal och trevlig brutta :)

Jag trodde att det skulle regna idag. Enligt gårdagens nyheter skulle det vara ihållande regn under dagen, men icke sa nicke. Det har varit två rejäla regnskurar som passerat över Uppsala under dagen, annars solsken. Det är dock inte lika varmt som det varit tidigare dagar, men det spelar mig mindre roll, så länge jag slipper regnoväder.

Idag har vi varit en sväng nere på stan. Gick ner och käkade brunch (huvva vad jag avskyr det ordet!). Efteråt gick vi förbi mamma och pappa och fikade. Mamma ringde tidigare ikväll; de vill vara barnvakt åt Fredrik imorgon. Mamma undrade om vi inte kunde komma förbi med honom imorgon så att de kunde få ha honom lite för sig själva. Inte John och mig emot. Några timmars egentid är alltid välkommet.

Annars har dagen flytit på utan att man riktigt tänker på det. Vips så är klockan snart tolv på natten. En stor del av dagen har gått åt till långlivade diskussioner mellan John och mig. Nu senast har vi suttit på balkongen i säkert över en timme och diskuterat psykopati. Jag kom fram till att jag, vad jag tror, under min livstid kommit i kontakt med tre psykopater.

Fredrik 6 veckor och 3 dagar

Det här med känslor är svårt. Glad, nyfiken, ledsen etc.

Jag har kraftig ångest just nu!

Vet inte vad jag ska ta mig till. Köpte idag för första gången nya skor sedan innan jag blev gravid. Insåg då att jag gått upp ett nummer i skostorlek till storlek 41. Tydligen är det mycket vanligt att fötterna blir bredare efter att man varit gravid.

I vanliga skobutiker säljer man skor för tjejer upp till storlek 41, sedan tar det slut. Nu vågar jag aldrig skaffa något syskon till Fredrik. För tydligen så ökar man en storlek per barn. Om jag får ett barn till kommer det därför inte att finnas några skor för mig på tjejavdelningen. Jag blir hänvisad till gympadojjor i storlek 42 för män.

Det är ju så att man vill gråta!

Alldeles nyss satt jag och avnjöt denna underbara sommarkväll på balkongen när en uppenbart drogpåverkad kille i träningsjacka (ca 30-35 år) dyker upp på cykel. Han ropar upprepade gånger till tjejen som bor ovanpå (hon med ungarna ni vet) att hon ska öppna dörren. I sin hand håller han en skruvmejsel (wtf!). Han cyklar in på gården och går fram till ytterdörren. Efter ett tag cyklar han iväg men kommer sedan tillbaka och börjar skrika otrevligheter som "jävla luder" och " jävla hora". Vi ringde polisen som skickade en radiobil hit, tyvärr var killen på cykeln som bortblåst. Sicka jäkla typer man har som grannar, eller vad säger ni?!

Det känns tufft just nu. Jag är inte alls tillfreds med hur jag ser ut för tillfället. Hittills har jag gått ner 15kg av de 25 kg jag gick upp under graviditeten men nu står vågen blixtstilla på ca 81,3 kg. Igår när jag vägde mig så hade jag till och med gått upp 1 kg utan att förstå varför. Dagen innan hade jag nämligen gått över en mil lång promenad. John försökte trösta med att jag förmodligen byggt muskler men jag köper inte riktigt det resonemanget. Magen är som en dallrig geleklump. Det går att ta ett ordentligt grabbatag kring bilringarna. Förutom den dallriga geleklumpen har jag fått en del hudbristningar på magen. Inte så jättemycket men tillräckligt för att jag ska störa mig på dem.

Det känns tabu att ha de här tankarna. Känns som att man inte alls ska ha de här tankarna utan bara vara väldigt tacksam att man fått världens finaste son. Och jag är tacksam! Men jag skulle ändå vilja känna mig snygg och fit. Jag vill komma i mina gamla kläder. Nu befinner jag mig i något slags mellanstadie där jag inte vill shoppa nya kläder.

Häromdagen det två unga tjejer som ropade snygging efter John på väg hemåt. Själv känner jag mig som sju svåra år. Det är verkligen inget kul. Jag vill också känna mig snygg och fräsch. Jag vill att John ska känna sig stolt över mig när vi är ute tillsammans. Han säger ju att han är det, men jag själv känner att min utstrålning inte är på topp när jag ser ut såhär. Känner mig som odjuret i "Skönheten och odjuret" när jag är ute och går med John.

Det känns som att jag befinner mig i ett tillstånd mellan vakenhet och sömn. Har just försökt ha ett intellektuellt samtal med Fredrik som misslyckades totalt. Jag försökte muta honom med både mera mat och napp samtidigt som jag resonerade med honom om att mamma behöver lite egentid. Det var dömt att misslyckas. Han köper inte billiga floskler om egentid och tid för rekreation. För tillfället är han dock lugn, så jag hoppas att han tar en liten förmiddagslur nu. Det tar på krafterna att alltid stå i givakt för den här lilla krabatens behov.

Jag ska försöka ta en promenad ner på stan och möta upp John efter hans jobb, observera försöka. Viljan finns där om man säger så, men här tar allting mycket längre tid än vad som var tänkt från början. Igår till exempel hade jag tänkt att både laga mat och möta upp John ifrån jobbet. När John kom hem låg jag utslagen av trötthet på sängen. Det gäller att passa på när lillkillen väljer att slagga.

Apropå inte sova om nätterna, dels håller Freddie morsan vaken men sen så har vi ju riktigt knepiga grannar ovanpå oss också. Minns ni klarinettfanskapet? snubben som höll oss vakna med falska toner av en billig klarinett. Han och hans familj flyttade och vi jublade av lycka. Lyckan skulle dock inte bli långvarig.

Efter klarinettfamiljen har en ny småbarnsfamilj flyttat in. Det är mamma, pappa och två barn som båda är under 4 år. Mamman och pappan i familjen sätter noll gränser och låter barnen skrika och rya hur mycket de vill och springa runt i lägenheten så att det dånar. Jag hör aldrig föräldrarna säga ifrån. Ungarna skriker verkligen nästan hela tiden. Antagligen för att de är traumatiserade.

En annan granne säger att hon sett pappan i familjen ligga utslagen av fylla i farstun. Relativt ofta hör man attungarna kommer hem elva om kvällarna. Bör inte en 2-åring ligga och sova då? Jag bara undrar. Igår natt skrek och bråkade mamman och pappan så att jag till och med kunde höra vissa ord av vad de sa. I den miljön bor det små barn som försöker ligga och sova! Man blir ju gråtfärdig.

Vi ringde faktiskt polisen en gång när föräldrarna bråkade däruppe. Det lät som att någon blev ihjälslagen och mamman skrek högt "hjälp" om och om igen blandat med att saker smällde däruppe. Efter ca en timme kom mamman ut MED BARNEN och poliserna, pappan var kvar däruppe. Usch va dåligt man mår.

Det känns inte bra att ha grannar där man hela tiden ligger på helspänn och lyssnar och är beredd att ringa 112. Tänk dig det om nätterna + ett eget skrikande spädbarn. Sweet dreams!

Idag gick jag upp i arla morgonstund. Redan 5.30 var jag på benen. Inte för att Fredrik vaknade utan för att klockan ringde (för en gångs skull). 7.30 var vi på väg, Fredrik, John och jag, till bussen för att åka ut till skolan och gå på avslutning i körka. Det var väldigt trevligt att träffa alla föräldrar, elever och kollegor. Det kändes lite konstigt att träffa alla igen, som att det gått jättelång tid. Fick fina blommor och presenter. Fredrik var dagen till ära uppklädd i sjömanskostym :) Annars har dagen sett ganska typisk ut, dvs jag har lallat runt här i lägenheten samt slaggat på soffan några timmar. Vi har precis fikat och sett finalen av talang 2009. Helt rätt kille vann!

Lillprinsen har hållit min make vaken hela natten. Själv har jag sovit i gästrummet o god tro att min käre make hade en riktig drömnatt. Jag var uppe vid tre- och sjutiden och kissade och vid bägge tillfällena sussade alla mina älsklingar. Tydligen hade inte natten varit så harmonisk, utan Fredrik har bara sovit 1,5 h timme i taget och sedan velat ha mer mat. Nu vid 11 är han fortfarande pigg och aktiv. Han vill verkligen inte sova.

Det känns jobbigt när ens partner inte får någon sömn. Precis som jag (har kanske att göra med att vi bägge är oxar), så kan John bli klent tjurig när han fått för lite sömn. Det finns inget värre än en tjurig partner. Därför kan jag bli oerhört stressad när John har nattpassen. Jag vill ju inte att han ska vara tjurig på mig. Det i sin tur gör att jag aldrig riktigt kan koppla av. Turligt nog så kunde jag det i natt eftersom jag trodde att Freddie sov mestadels av natten.

På fredag ska vi ju åka ut till min arbetsplats på skolavslutningen. Jag måste hitta någonting snyggt att ha på mig. Hoppas John hinner få lite sömn innan dess så att det blir en trevlig stund tillsammans i klädaffären. Just nu håller vi på att tvätta nedspydda filtar och kläder. Jag tror det låg typ ett klädesplagg i tvätthögen som var mitt (om man bortser från underkläder och strumpor). Jag hinner inte byta. Dessutom måste jag koka mjölkersättning också... och duscha. Asså det är hektiskt. Man har att göra precis hela tiden om man så önskar. Det är konstigt att det har blivit så. Jag vet inte riktigt vad det beror på.

Nu kommer den härliga klyschan: Det är tufft att vara småbarnsförälder ... hahaha. Det är ju faktiskt det. Stundtals går jag runt här hemma i lägenheten som en levande död med apatisk blick och spya på kläderna. Jag har ännu inte lärt mig att klara av att sova i två-timmars intervaller på nätterna. Eller klara av och klara av... det gör man ju, men det är inte najjs på något sätt och vis.

Tiden bara flyger fram. Det är sällan vi kommer ut ur lägenheten före klockan två på eftermiddagarna. Först har John nattpasset då jag ska försöka sova, men jag vaknar såklart alltid när Fredrik vaknar och kan sedan inte somna om på ett bra tag. När jag går upp vid åtta är det Johns tur att få några timmars sömn.

På söndag börjar John jobba igen så då är det jag som får ta både natt- och dagjouren. Jag är lite skrämd över detta. Jag är trött redan nu. Har fått sprickor i mungiporna som jag tror beror på sömnbrist + att jag har haft ont i huvudet i två dagar nu.

Lille Fredrik bryr sig inte alls om hur päronen mår. Han är en liten pink-o- mat-maskin och vi är hans betjänter. Det är bra Freddie, kör med morsan och farsan bara :) Vi diggar dig!

Shit pommes frites!

I lördags fick jag fruktansvärda värkar här hemma i lägenheten som jag redan berättat för er om. Vi åkte ju upp till Akademiska men blev hemskickade igen eftersom jag inte öppnat mig tillräckligt. På söndagen vid nio-tiden på kvällen gick vattnet här hemma i vardagsrummet. Tack och lov klarade vi soffan! :D Vi ringde till förlossningen som sa åt oss att komma dit. Så det var bara att ringa taxi återigen och åka upp. Jag var mest rädd för att bli hemskickad igen.

På förlossningen blev jag kopplad till en apparat för att kolla så att Fredrik hade det bra i magen. En barnmorska satte nålar i huvudet på mig (akupunktur) för att hjälpa mig med värkarna. Efter ett tag fick vi följa med barnmorskan till förlossningsrummet. Då mådde jag riktigt dåligt psykiskt eftersom jag var så rädd för vad som komma skulle.

I förlossningsrummet blev jag presenterad för lustgasen. Jag tyckte dock inte att den hjälpte så mycket som jag velat. Barnmorskan kom med jämna mellanrum och kontrollerade hur mycket jag öppnat mig. Efter ett tag sa hon att det var dags att sätta epidural på mig. Värkarna gjorde så jäkla ont och jag hade hamnat i en ond värkcirkel och slutat att öppna mig. Jag kräktes en hel del. Jag tyckte inte att profylaxkursen som jag gått tillsammans med John hjälpte mig ett dugg om jag ska vara ärlig.

Det tog ett tag innan narkosläkaren kom in i rummet för att lägga epiduralen. Precis när han ska till att spruta in vätskan i ryggen på mig så får han ett akutlarm och måste gå därifrån. Jag får alltså ingen epidural och får ligga i värsta plågorna. Tack och lov återkom han efter någon timme.

Epiduralen gjorde underverk vill jag lova. Så här kaxig ser jag ut när den börjat ge verkan. Kaxigheten blev inte långvarig. Efter ett tag satte nämligen krystvärkarna igång. Först var jag själv med John i förlossningsrummet och visste inte om jag fick trycka på under värkarna eller inte. Krystvärken känns som ett jättetryck och man bara måste pressa på. Jag fick därför panik och tryckte på larmknappen, men det kändes som en evighet innan personalen kom. Det kom tre barnmorskor som hjälpte mig. De var helt underbara och jag kände ett så stort förtroende för dem att jag kunde "slappna av" helt i deras vård. Jag skrek som en stungen gris därinne under krystvärkarna och var såklart tvungen att be dem om ursäkt för att jag gjorde dem döva på kuppen :D

Det roliga var att innan förlossningen hade jag oroat mig en del över att jag skulle spricka och bajsa på mig. Väl under själva förlossningen var all denna oro som bortblåst. Jag struntade fullkomligt i alla sådana där små petitesser. Nu var allt som gällde att klämma ut den lilla krabaten.

Jag klämde på och klämde på och tänkte till slut ge upp. Jag var totalt slut och huvudet åkte in och ut hela tiden. Jag var beredd att ge upp och tänkte flera gånger "sugklocka". Jag försökte ändå klämma på utav kung och fosterland och "plopp" sa det så gled lilla Freddie ut och började skrika. Han fick komma upp till mitt bröst direkt.

Känslan efteråt var helt fantastisk. Jag kände mig som en drottning. En undersköterska kom in med kaffe och smörgåsar åt oss. Fredrik vägde 3950 gram och var 52 cm lång.

Här är den stolta fadern och min nyfödde prins. Den tredje älsklingen och familjemedlemmen (Snuggles) fick tyvärr inte närvara utan var väl omhändertagen hemma hos "mormor" och "morfar". Efter förlossningen fick vi komma upp till BB-avdelningen. Vi stannade dock bara kvar där ett dygn. Vi kunde inte riktigt komma till ro utan ville hem till oss.

Nu mår jag relativt bra. Jag börjar att återhämta krafterna igen. Dagen efter var jag helt mörbultad i hela kroppen. Sjukvårdspersonalen sa att en förlossning går att jämföra med att springa ett marathonlopp, och det kan jag verkligen tänka mig. Fanns inte en muskel som jag inte hade ont i. Det har även varit lite svårt att sitta ner. Jag kan tänka mig hur det känns att få ett stolsben uppkört i ... ja... ni kan tänka er själva. Idag är det dock bättre.

Nu ligger prinsen och sover. Såhär söt är han då:

Välkommen vår älskade prins

Nu är han här - vår prins!

25 maj klockan 9.35 såg Fredrik "Freddie" Bergman dagens ljus för första gången.

Vi är så lyckliga.

Mardrömsnatten

Strax efter tolv fick jag en värk utan dess like. Den gjorde så ont att jag inte kunde röra mig. Spydde som en gris av smärta gjorde jag. Kraftig mensvärk med ischiaskänsla gånger 1000!
Vi trodde såklart att det var på gång och åkte upp till förlossningen. Kändes jätteskumt att åka taxi genom stan och se alla festprissar. Här går massa fulla människor runt på stan och vi sitter i en taxi på väg till förlossningen. Snacka om kontraster. På förlossningen tog de hjärtljud på bebisen som såg bra ut. Vi fick även reda på att jag öppnat mig 1-1,5 cm men att det inte var någon idé för oss att stanna kvar. "Åk hem med er och försök vila".

Vid 3.30 var vi återigen hemma. Nu börjar några mardrömslika timmar här i lägenheten. Jag hade så ont att jag bokstavligen kröp fram över golvet. Jag kunde inte ligga ner av smärta och jag kunde inte stå upp av smärta, så jag fick krypa in i badrummet och lägga mig huvudstupa över toaletten. Sedan har jag kräkts, kräkts och kräkts av smärta.

Slutligen tog jag mig ett varmt bad och hoppades att ingen av grannarna skulle ringa till störningsjouren. Först kändes det så himla nice i badkaret och jag trodde att jag funnit min grej för att slippa känna smärta. Tji fick jag när jag fick en så kraftig värk att det bara var att kravla sig upp ur badkaret och lägga sig över toaletten igen.

Vid femtiden gick jag och la mig och försökte slappna av. Värkarna började av någon anledning att avta och jag lyckades faktiskt somna. Nu sitter jag här pigg och alert och har inte en tillstymmelse till värk. John har dock fått ringa till arbetet och säga att han inte kommer idag. För nu vet jag hur fort det kan gå.

Äsch...

Jag är så less.
Har inte ens haft den minsta lilla småvärk idag.
Nu bakar jag rabarberpaj.

Samma som tidigare

Det vill säga, jag småblöder litegranna och har värkar när jag går till sängs. Tar mina två alvedon och vaknar upp pigg och utvilad. Snart ska jag iväg till barnmorskan för att kolla blodtrycket. Ha en bra dag alla!

På bebisfronten intet nytt

Trodde ngt var på g i går kväll. Hade känningar i rygg och ljumskar. Somnade dock gott efter ett tag och vaknade nyss pigg och utvilad. Jag vill att någonting mer ska hända nu. Hoppas jag slipper gå runt såhär i över två veckors tid. Det är grymt påfrestande för psyket. Haha, John stackarn är ju helnipprig. Han kom hem en halvtimme tidigare ifrån jobbet igår. Sedan sprang han runt här under kvällen som en yr höna. Sötnosen somnade som tur var utmattad vid tolv, medan jag fick fortsätta ligga vaken med värkar.

Snart ska jag ner på stan och möta upp John utanför hans jobb. Vi ska ta en fika med Johns kusin. Höres!

Shit, sitter här vid datorn och är helnipprig. Händerna darrar lite småsexigt och jag kan verkligen inte äta frukost eller göra någonting annat produktivt. Vaknade för en stund sedan och gick upp för att kissa. När jag torkar mig ser jag att jag har en blodblandad flytning. Jag ringer upp förlossningen. Nu händer det grejer och någonting är på gång. Jag är skitnervös. Kan antingen bli att vi åker upp idag eller att det tar flera veckor till. Ovissheten driver mig till vansinne.

Jag fattar verkligen ingenting. Jag var hos barnmorskan idag på kontroll och hade sedan senaste besöket gått ner 3 hg!!! Det konstiga är att jag slutat arbeta (= rör på mig mycket mindre om dagarna) + att jag och John har fyllt år (= ätit massvis av tårta, glass och kakor). Detta talar för att det mesta av viktuppgången styrs av anlag och inte mitt dagliga intag av kalorier (även om det naturligtvis inte är att föredra att man svullar). För övrigt hade mitt blodtryck stigit, vilket inte är bra. Jag ska dit på fredag igen för kontroll och lämna urinprov.

Hohahaha... dom kom i morse!
Vilka då? undrar ni.
Magbristningarna såklart.

Här har jag klarat mig en hel graviditet, så dyker detta röda resårband av ångest upp som ett brev på posten i vecka 40. Klent jobbigt! Jag blev på riktigt uselt humör i morse när upptäckten gjordes. Nu har den värsta chocken lagt sig och det är bara att acceptera läget. jag hoppas att det inte blir värre än såhär.

9 dagar kvar till beräknad födsel. Nu ligger jag bara här hemma och laddar. Snopet om jag måste gå två veckor över tiden. Det känns konstigt att inte arbeta. Varje morgon när jag vaknar kollar jag klockan på mobilen och tänker snabbt till vilken lektion klassen har just då. Det är svårt att släppa allt som har med skolan och göra och jag går dagligen in och kollar min jobbmail.

Det kan ju iofs bero till viss del på tristessen av att ligga här hemma också. Det är svårt att finna orken till att ta sig an nya projekt och några långa, härliga promenader i solskenet klarar jag ju inte av att ge mig ut på.

Allting är nästan klart här hemma. I vardagsrummet är det fortfarande en av sofforna som vi inte har klätt. Vi behöver dessutom bära upp barnvagnen och bädda den. Sedan har vi inte heller packat bb-väskan. Jag har tjatat om den där väskan i flera dagar nu, men det händer ingenting. Jag vill att John ska vara med och packa den. Det är bättre att han vet vart sakerna ligger än att jag ska försöka rota i väskan under värkarna. Han är lika nipprig som jag.

Vi var och klippte oss igår. Vi vill ju vara fina i håret inför barnets ankomst. Frisörskan tyckte jag såg liten ut för att vara i nionde månaden. När jag berättade att jag nästan väger 100kg och har gått upp ca 25kg trodde hon mig knappt. Det kändes skönt.

Här har ni min mage i slutklämmen av denna graviditet som gått så fort att jag knappt själv förstår att den snart är över.

Det händer mycket här hemma för tillfället. Just nu sitter mamma och pappa på flyget mot Barcelona för en härlig weekend på lyxhotell. Mamma fick resan av mig och brollan i 60-års present.

Själv fyllde jag 29 bast i onsdags. Eleverna sjöng för mig så att taket lyfte i klassrummet och min underbara elevassistent hade med sig en ursöt present till mig. Det är hon som själv har gjort födelsedagskortet.

När jag kom hem uppvaktades jag av min käre make med en underbar bukett med blommor och ett fint kort. Jag blev också bjuden på mat och fick andra småpresenter som värmde gott i hjärtat. Mamma och pappa kom förbi och fikade med oss.

Jag är urusel på att förstå hur man får in bilderna snyggt här i bloggen, så ni läsare får ha överseende med att bilderna kommer lite härs och tvärs.

Igår arbetade jag sista dagen, så nu är jag officiellt mammaledig :D

Vi hade vanliga lektioner fram till lunch. På lunchen gick vi iväg hela klassen till den lokala pizzerian och satt på uteserveringen och åt vår lunch. Stämningen var på topp! Efter lunchen hade min elevassistent fixat så att klassen kunde få besöka ungdomsgården för sig själva. Därinne var rena rama himmelriket för ett gäng 13-åringar;Tv-spel, pingisbord, fotbollspel, Internet och biljard. Vid 14 stängde vi igen och jag kramade om mina elever och sa tack och hej för mig.

Jag kan intellektuellt förstå att jag inte längre ska ha mina kära sexor, men känslomässigt har jag inte förstått det ännu. Jag fick jättefina avskedspresenter ifrån elever + föräldrar. Se själva.





Som om inte det vore nog så var det en elev i klassen som dessutom köpt ytterligare en present till mig. En söt liten body och en nalle att ha i barnvagnen :)


Jag kommer sakna alla mina söta elever. Visst, stundtals var det skitjobbigt att vara deras lärare och det har krävts både tid och tålamod att tygla dem (vilket inte heller alltid lyckats till 100%). Men samtliga elever är ungar med hjärtat på rätta stället och jag tror att det kommer att gå bra för dem alla i framtiden.

Boande hos Bergmans

En kort summering av "boandet" hemma hos Bergmans:

Vi (läs John) har äntligen monterat ihop bokhyllorna i vardagsrummet. Jag har försökt fylla dem med böcker så gott jag kan men det finns mycket förvaringsutrymme över.

Sofforna står nu uppackade och rätt möblerade, vi väntar dock ännu på att tyget till sofforna ska skickas till oss. Därför sitter vi än så länge inte i vardagsrummet.

Vi har inte fått upp tavlor på väggarna och mitt på golvet håller John på med sitt senaste projekt, att skruva ihop spjälsängen. Lampkronan i taket hänger och dinglar halvfärdig i väntan på att någon ska orka ta sig an detta projekt (fixa med kedjan och sätta fast prismor).

I nuvarande stund ser det halvfärdiga vardagsrummet ut såhär:

Balkongen är nu uppimpad med blommor, matta och utemöbler. Det här året valde jag att plantera hängpetunior i blomlådorna. Blomningen har inte riktigt kommit igång ännu.

Här sitter jag här igen och flåsar som en flodhäst med mina prinskorvfötter. På familjelivs hemsida går det nu att läsa att barnet är helt fullgånget och navelsträngen är cirka 50 cm lång. Idag har vi varit på IKEA med päronen och handlat spjälsäng, lakan och skötbord.

Jag kom precis upp ur badet. *Kadunk* när jag lägger mig ner och vattenytan stiger dramatiskt. Och det är att hålla i med båda händerna och liksom häva sig upp när det är dags att stiga ur karet. Förra gången jag badade började dessutom duschslangen att sprattla när jag skulle duscha av mig. Hela munstycket lossnade mitt i tvättandet av håret och började leva sitt eget slingriga liv. Och där ligger jag som en kossa i badkaret och kan knappt ta mig någonstans. Det är inte lätt kära vänner!

Imorgon arbetar jag sista veckan. Det känns sådär. Jag har mentalt redan tagit mammaledigt så det känns just nu väldigt kämpigt att veta att jag ska stå ut en hel vecka till. Jag vet också att eleverna säkert märker av att jag inte har samma ork och energi, vilket utnyttjas till max.

Hon som ska ta över efter mig hade vikarierat förra veckan i en annan klass. Hon hade träffat på en av pojkarna i min klass som frågat : Är det du som ska bli vår nya lärare?
Hon svarar att så är fallet varefter han säger "då kan vi mobba dig". Det är inte riktigt så illa som det låter, men det säger ändå en hel del om elevernas "härliga" attityd på vårkanten när enbart några några veckor återstår av sexan och mellanstadiet.

Ungarna är speedade till max och har för tillfället en ganska otrevlig attityd mot allt och alla. Anar jag tonårshormoner? Jag avundas inte vikarien som tar över efter mig nästnästa vecka.
Förövrigt har jag fortfarande små prinskorvtår med tillhörande klumpedunsar.

Fötterna är fortfarande svullna, men plikttrogen som man är fortsätter jag troget att gå till arbetet. Jag vill verkligen orka de här två veckorna. Det skulle kännas så snopet att behöva sluta tidigare än vad jag bestämt. Det händer massa roliga saker nu också. Min sista dag ska vi ju strunta i skollunchen och gå och käka pizza, snacka om antiklimax att inte få genomföra våra planer.

Aja, vi tar en dag i taget. Än så länge står jag på benen.

Jag kan knappt gå. Det gör så ont att varje steg känns som om foten plattas ut samtidigt som någon bankar på den med en hammare underifrån. Just nu vet jag inte hur jag ska klara av att arbeta i två veckor till.

Fötterna är svullna som kraftiga påkar. Vid vristerna har jag fått stora veck för att fötterna är så svullna. Även benen är svullna. Idag har jag även varit tvungen att ta av mig mina ringar. Jag kan inte ha dem längre eftersom det gör ont och klämmer åt. Hade det inte varit för att jag har så ont hade jag fixat kort på eländet och lagt upp.

Sedan kanske jag får skylla mig lite själv för att jag har gått mycket idag. Jag har fått hjälp av mina underbara föräldrar att fixa iordning på balkongen. När John kom hem var blomlådorna uppsatta med petunior, gröna mattan utrullad och bord och stolar rengjorda.

Jag hoppas verkligen att den här svullnaden lägger sig under natten, annars kommer det att bli outhärdligt att arbeta.

Gaaaah, va underbart det är med vår! Allting känns så mycket lättare av bara farten.
Hade en evk (elevvårdskonferens) i eftermiddags kring en elev som slutade vid fyra. Tog bussen hem och ringde John på vägen. Han mötte upp mig och vi gick till Aspentos och tog en varsin kebabpizza på deras uteservering. John tog en öl till. Jag längtar efter en kall öl så att jag kreverar!!! 30 dagar kvar. Framför oss satt ett par som rökte cigarett efter cigarett. Fasiken vad det luktade illa. Jag har gått och blivit en riktig rökfascist på äldre dar. Vem hade kunnat tro det om storbolmaren Hanna för några år sedan.

Jo en sak till; innan vi gick till restaurangen skulle vi in på Ica och posta ett brev när jag hör någon säga "Hej Hanna!". Då är det en gammal elev till mig som numera går i åttan på en skola inne i stan. Man blir så glad av sådana där spontana hejanden etc. Att de vill minnas en och t.o.m ta kontakt. Mycket mysigt. Man kanske inte är så hemsk ändå :D

Är en trogen läsare av min kära väninna och hennes makes blogg http://www.wennstams.blogspot.com/

Såg att jag blivit utmanad. Givetvis är jag inte den som bangar.

5 accessoarer

Mina vigselringar
Mitt armbandsur
Alla mina gummisnoddar
Glasögonen är ett måste
Hårband

5 plagg

Gravidjeansen med mudd i midjan
Pappas förstora t-shirt
Mina lila mysbyxor
Trosor med hög skurning
"Bröllopsklänningen" med röda blommor på

5 skor

Mina gröna sneakers från Esprit
Mina grågröna Converse
Mina beige mockasiner
Flip flopsen
Skinnstövlarna

5 skönhetsprodukter

Försvarets hudsalva
Mascara
Anti frizz-medel till håret
Body butter ifrån Body shop
Flourskölj

5 bloggar

hmmm... en svåring. Jag är nyfiken på vad http://emmasnotskal.blogspot.com/ och http://fearandloathing.webblogg.se/ har att säga. Dessutom har http://iamelin.blogg.se/ inte uppdaterat sin blogg på evigheter. Vad händer i ditt liv?

Hmm, mer än så blev det inte. Men svara gärna ni som känner er manade. Har ju liksom ingen koll på vilka som läser den här bloggen.