En vanlig lördag

Jag var med mamma och pappa på Gränby och kollade runt litegranna. Vi träffade min moster som berättade att en av mina kusiner väntar sitt nionde barn. Där ligger man i lä. En annan av mina kusiner har just fått sitt sjätte barn, så det är en produktiv släkt vi har på mammas sida. Vet inte om jag skulle orka med så många barn så pass tätt. Hinner man verkligen se alla?

Jag får lite panik när jag är på ställen med mycket folk. Jag känner att jag inte kan fokusera blicken i allt vimmel och jag klarar verkligen inte av att prova kläder i all den hysteri som råder. Kläder slängs till höger och vänster och storlekar ligger huller om buller i en enda röra. Hur kan man finna ro till att hitta någonting snyggt mitt i allt detta? Vid klädprovning skulle jag vilja vara en rik kändis där affärsinnehavaren stänger hela affären enkom för mig, alternativt att få strosa runt kvällstid. Jag blir av någon anledning alltid grymt stressad när jag är inne i klädbutiker och ska prova.

Jag träffade två föräldrar på Gränby. En mamma till en elev som har gått i min klass och en som fortfarande går i min klass. Ena mamman var "förtvivlad" över att hennes yngre dotter inte kommer att få ha mig när hon kommer upp i femman. Familjen hade sett fram emot det. Sweet!

John jobbar men kommer snart hem. Jag tror det blir tacos ikväll. Jag har tinat upp köttfärsen.

ÄNTLIGEN JULLOV!

Det känns underbart. Har precis kommit hem ifrån jobbet. Vi blev avtackade för den här terminen med julgröt och skinksmörgås. I julklapp fick vi ett presentkort till valfri föreställning på Reginateatern inne i stan.

Ungarna har varit helt fantastiska. Fick en jättefin julgrupp ifrån klassen och en till fin blomma till "mig och pyret i magen" av en annan flicka i klassen. Tomten har varit på besök, vilket verkligen uppskattades. Han kom in till klassen och delade ut julklappar. Då var ungarna inte stora må ja lova. Gaaaaaaah... underbart! Jag ska lägga mig litegranna och bara njuta av känslan att vara leeeeeeeedig + störa mig lite på klarinettfanskapet våningen ovanför (ja, han spelar).

Snopet!

Tänkte svänga förbi Gränby centrum efter jobbet för att kirra julklapp åt Johnsan. Går in genom entrédörren som är av en sån där snurrvariant. När jag är mitt i så stannar den. Jag står där ett bra tag som ett fån och vet inte alls vad jag ska göra. Ingen annan är i snurrdörren heller så jag står där helt själv. Då sätter alarmet i byggnaden igång. Det brinner tydligen och här står jag fastklämd mitt i en dörr. Som tur var kom en man och pressade upp dörrarna så att jag kunde ta mig ut. Phew! Lite läskigt där ett tag. Tyvärr så bidde det alltså ingen julklapp till John. Attans!

Vi var på ultraljudet igår. Bebisen sparkade både hit och dit med sina små ben och armarna viftade åt både höger och vänster. En livlig liten krabat. Vi valde att inte ta reda på kön, men John tyckte sig se att det var en liten kille.

Blä!

Usch vilken dag! Det har inte alls varit roligt i skolan. Ungarna har varit svårhanterliga och jag har inte känt någon lust till att jobba. Det är kämpigt just nu, allt tar emot. Jag verkligen avskyr när barnen är uppåt väggarna. Behöver lov!

Luciafirande

Vilken hektisk dag! Vi har firat lucia på skolan. Traditionen är att sexorna lussar för resten av skolan. Dom var superduktiga. Se på klippet här nedan och låt den rätta julkänslan infinna sig.

Dagen har varit stressig som sagt. Jag jagar alltid upp mig när en massa föräldrar ska komma och saker och ting inte är enligt rutinerna. I morse var jag lika nervös som ungarna, om inte mer. Sprang runt hysteriskt och skrek om att "ta i" och "sjunga så högt att det nästan känns dumt, men ändå låta fint" samt knäppte kort med digitalkameran. Man vill ju att det ska bli bra, så att man slipper stå där och skämmas inför alla.

Vi har haft en mysdag på skolan. Tittat lite på Scooby Doo och fikat. På bilden har vi ritat tomtar. Jag berättade även för barnen idag att jag har en liten bebis i magen. Ingen idé att dra på det längre nu. Det syns bara mer och mer för varje dag som går. Flera elever hade redan tänkt tanken men inte vågat fråga ifall det skulle vara godisboven som låg bakom min viktuppgång.

Trött på killar som jobbar kväll

Kommer hem. Ingen hemma. Ingen kommer på flera timmar. Samma visa igår. Är så trött på vårdyrket som består av en massa kvällstjänsgöring. Varannan helg jobbar dessutom John. Det är inte kul. Är så trött på´t.

Har haft några slitsamma dagar på jobbet. En massa rep inför lucia med sexorna. De blajjar mest runt och verkar inte ta det hela på allvar. Enormt frustrerande. Jag går på sparlåga nu känner jag. Behöver en längre ledighet. Det är ju knappt man orkar upp ur sängen på morgonen.

Tjohooo!

Idag är jag på bra humör. Jag har haft en superbra vecka på jobbet. Blev extra glad idag när eleverna skrev i sina tankeböcker. Samtliga av mina elever trivs i klassen och tycker det är en bra klass dem går i. Det känns väldigt roligt och som ett bra betyg över alla de insatser jag gjort under terminens gång. Jag minns fortfarande E:s (en elevs) kommentar i våras när vi satte ihop dagens gruppkonstellation för första gången. Hon sa "Hanna, det här kommer aldrig att fungera". Och så som läget var när jag träffade klassen för första gången var jag inte annat än beredd att hålla med i det tysta.

Så ja, med facit i hand, ni förstår ju att man mår bra både med sin egen insats och framförallt för elevernas skull. Mår inte mina elever bra har jag misslyckats med mitt uppdrag. Tummen upp för välmående elever!

Lördagen

Igår var det julmarknad nere på stan. Jag var nere med mina föräldrar en sväng. Vi gick bland annat till "Plock" och åt litegranna. "Plock" är ett sånt där nytt modernt tapasställe som slår upp sina dörrar överallt. Ett ställe där man tar in smårätter och kan välja fritt ifrån menyn. Jag hade aldrig varit där tidigare. Det var väldigt mysigt, men jag tyckte inte det var så gott som jag trodde det skulle vara.

Jag sprang över en snabbis till Johns jobb ifrån Plock, eftersom min mobil inte hade något batteri kvar. Johns chef var där och hon tyckte jag och John var såååå lika utseendemässigt. Det är flera som säger att vi liknar varandra, att vi skulle kunna vara bror och syster. Men så är det inte kan jag upplysa er om! Efter plockmåltiden gick jag, mamma och pappa vidare till s:t Eriks torg där julmarknaden ägde rum. Det var så mysigt och så mycket stämning.

Efter julmarknaden åkte mamma och pappa hem och jag mötte upp John i stan. Vi handlade mat på Hemköp och tog sedan bussen hemåt. Vi började titta på filmen Helgonet på tv 4 +, men ingen av oss tyckte den var något vidare, så jag valde att adventspynta i lägenheten istället och John lirade dataspel.

Fredag fram till lunch

Jag har nyss vaknat och dricker ett glas med vatten i mitt härliga nattlinne framför tv:n.

John spelar lite dataspel


John dammsuger lägenheten. Är frustrerad över att dammsugaren suger dåligt. Haha, va vitsigt det där blev.

Jag tar ett bad.

Visst börjar det synas lite?

Jag lagar lunch åt oss. Lunchen åt vi framför tv:n i vardagsrummet till "Våra bästa år" + klarinettgrannens falska toner.

Gahhh

Nu är han igång igen. Han har förstärkaren på. Jag skriver inte mer än så den här gången. Ni vet vad jag tycker.

jag leker tolk

Är inne på försäkringskassans hemsida och försöker tolka texten kring föräldrapenning så att John och jag ska förstå. Det tar sin tid. Det är inte lätt det här. Vissa textrader måste läsas om ett flertal gånger innan poletten trillar ner. Jag översätter texten i ett worddokument som vi kan läsa på tillsammans vid ett senare tillfälle.

Utdrag ifrån www.forsakringskassan.se:

" Det kan vara bra att känna till att för att få hel föräldrapenning enligt sjukpenningnivå för dagar som normalt är arbetsfria måste du ta ut hel föräldrapenning dagen före eller efter de arbetsfria dagarna. Det gäller när den arbetsfria perioden är fyra dagar eller färre. Du kan alltid få föräldrapenning enligt grundnivån eller lägstanivån för arbetsfria dagar."

Min tolkning:

För att få hel föräldrapenning under helger och helgdagar måste du ta ut hel föräldrapenning dagen före eller dagen efter de arbetsfria dagarna. Den här regeln gäller när den arbetsfria perioden är fyra dagar eller färre. Under helger och helgdagar har du alltid rätt till föräldrapenning enligt grundnivån (den summa som alla har rätt till, som inte är beräknad på inkomsten) eller lägstanivån (180kr/dag i 90 dagar).

Har jag tolkat det här rätt tror ni? Så här ska jag alltså sitta med flera sidors text nu. Blä!

Nu är han igång igen

Minns ni grannen med klarinetten? Han som inte kan spela utan bara drar sina taskiga register. Nu är han igång igen. Jag blir tokig! Får inget lugn och ingen ro. Han ger sig fanimej aldrig. Jag har spelat in fanskapet på min mobil den här gången. Tyvärr får ni inte riktigt den rätta känslan av hur det är att befinna sig i lägenheten när han sätter igång. Han skapar sådan stress inuti mig att jag bara vill krypa ut ur skinnet. Tänker er känslan när ni just har somnat och ska till jobbet dagen efter och han sätter igång vid halvelva.

Jag mår bättre idag

Idag mår jag mycket bättre, så det var nog en magsjuka jag åkte på. För så dåligt som jag mått de senaste tre dagarna har jag inte mått under hela graviditeten. Jag kommer vara hemma resterande delen av veckan och bara ta det lugnt och ladda batterierna. Frågan är om jag gått med den här bakterien eller vad det nu är för någonting en längre tid. Jag har nämligen känt mig så nere och ledsen. Idag mår jag bättre än vad jag gjort på länge. Sitter här och smuttar på mitt mineralvatten och bara mår gött. Sedan mår jag så bra över vädret också. Jag verkligen älskar när det ligger höga drivor av snö utanför fönstret.

värsta scenariot

Sitter här och småskrattar åt mig själv. Mådde dåligt hela natten. Vaknade till och från av ett fruktansvärt illamående. Tack vare att jag låg ner och slappnade av behövde inte toaletten besökas.

Gick upp och spydde när klockan ringde. Pliktrogen som jag är så skulle jag ändå pråmt till jobbet. Det råder vikariestopp inom uppsala kommun vilket betyder att skolorna inte får ta in vikarier vid sjukdom, allt ska lösas inom arbetslaget. Idag skulle jag dessutom täcka för idrottsläraren som skulle in till stan med högstadiet. Därför var pressen extra stor på mig att jag måste jobba.

Morgonen tillbringades alltså här hemma i lägenheten med att jag gick runt och smågrät, småspydde och satte på mig kläderna. Det jobbigaste är att man inte vet om det är graviditeten eller magsjuka. Hade jag inte varit gravid hade jag ju aldrig reflekterat såhär och därför ringt och sjukskrivit mig på en gång.

Sedan så gick jag till bussen trots att jag mådde illa. Bussen var 30 min försenad pga väderleken. Precis när jag ser bussen komma känner jag den där obehagliga känslan av att det vänder sig i magen. Försöker parera utan framgång. Lägger värsta spyan framför alla som står i busskuren. Som tur var hann jag iväg ca 15 m ifrån dem, men jag fruktar att de sett det värsta. Jag börjar grina för att jag mår så pissigt. Drattar på ändan på en isfläck och börjar gråta ännu mera. Jag såg inte riktigt klok ut. Vuxna människan går där och småbölar och ser ut som en snögubbe. Nu har jag sjukskivit mig veckan ut. Så här kan jag inte ha det.

Yey!

Sitter hemma och softar. Skoldagen blev inställd pga snöstormen som härjat över hela upplandskusten. Inga bussar kan ta sig fram på vägarna = inga elever = ingen skoldag.
Jag klagar verkligen inte över lite långledighet.

Remember last time...

... ska John säga varje gång jag vill ha en burgare med strips och cola.

Igår åkte vi med Snuggles till veterinären eftersom han har urinvägsinfektion. Efteråt släppte pappa av oss nere vid mackarna. Jag är ju alltid hungrig (jag är alltså alltid hungrig och illamående samtidigt, härlig kombo) så jag förslog ett besök in på Max och John var inte sen med att tacka nej. Efter originalmålet därinne mådde jag illa resten av dagen. Kvällen avslutades med en gigantisk kaskadspya inne på toaletten. Asså, ingen mer fast food for me during my pregnancy. Såhär blir det varje gång jag äter någonting som inte är bra för kroppen. Jag misstänker att det är kroppen som försöker avgifta sig ifrån skiten som åker ner i lilla maggen. Jag är så trött på att må illa nu. Överallt läser jag i böcker om hur illamåendet släpper runt v.13 och du börjar att må som en prinsessa. Jag är i vecka 15 nu och spyr fortfarande eller mår allmänt skitilla. Har dessutom fått ont i min ena halsmandel. Bara klag på mig just nu känner jag. Jag är givetivs samtidigt otroligt glad. Ska snart ut på en härlig vinterpromenad med min livskamrat och själsfrände.

Bulle i ugnen

I tisdags gick jag ut offentligt med det hela på jobbet. Jag kände att jag inte kunde hålla på det längre. Flera arbetskamrater har sett frågande på mig eller ställt den känsliga frågan direkt, nämligen "är det tillökning på gång". En arbetskollega hade frågot en annan i mitt arbetslag om jag var gravid (som inte visste om det då). Hon hade svarat att jag nog bara gått upp lite i vikt... hahaha.

När jag satt med min arbetskollega på bussen i tisdags och skvallrade lite var det så himla komiskt. Jag har ju faktiskt undrat varför ingen har reagerat på att min mage bara blir större och större. Tydligen så har diskussionerna gått heta kring mig på jobbet när jag inte varit närvarande. Är hon eller är hon inte? Hahaha.

Mina gamla elever på högstadiet ger mig konstant menande blickar och leenden + en massa tissel och tassel när jag är i närheten. Eleverna i min klass har dock inte sagt ett skvatt om inte E räknas. Hon frågade mig för några veckor sedan om det inte är dags för mig att skaffa barn snart. Idag fick jag även frågan ifrån F:s lillasyster om jag har barn. Kanske de undermedvetet börjar ana någonting. Jag tänker iallafall fortsätta att hålla tyst inför eleverna och se hur långt det kan gå innan de märker någonting.

Är det ok?

Sitter här hemma framför datorn i en schleten t-shirt och mjukisbrallor. John jobbar fram till fyra idag. Tänker gå in till stan och möta upp honom lite senare. Vi ska på restaurang...wiii.
Jag älskar verkligen att gå på restaurang med John. Det blir så speciellt när man småmyser och pratar med varandra på ett mysigt litet hak. Vi har inte bestämt vart vi ska gå ännu, men det löser sig nog.

Apråpå restaurangbesök... Förra veckan när vi hälsade på Johns farmor i Bollebygd var vi på den lokala krogen där. Bollebygd är ett litet samhälle med ca 10 000 invånare. De har iallafall en mysig krog dit man kan gå och äta. Det är en riktigt mysig krog och väldigt populär att besöka för en mysig lördagsmåltid.

Vi gick dit på kvällen för att mysa lite, John och jag. När vi kommer dit vid 19-tiden finns endast ett bort ledigt inne i lokalen (Jag känner instinktivt att jag inte vill sitta där, men hungern slår bort instinkterna. Sedan är jag ju konflikträdd också, att när servitrisen lagt ut bestick, servetter, assietter etc kan jag inte med att flytta när ett annat bort blev ledigt i lokalen).

Iaf, bredvid oss sitter ett sällskap beståendes av ca 4 vuxna och ca 6 barn. Så dom skrek och gormande! Asså, de vuxna var lika ociviliserade som ungarna. En av föräldrarna tjöt bland annat till ett av barnen vid andra sidan bordet "spring över bordet då!", visserligen på skämt, men ändå. De tyckte även att det var helt ok att de mindre barnen sprang uppochner längs med restaurangen. En annan av ungarna försökte febrilt få på TV:n i lokalen trots att den var avstängd. När jag går på restaurang vill jag inte ha en brölande tv på i bakgrunden!

Ingen som helst respekt visades mot de andra matgästerna. Jag var så arg! Hela min matro försvann och slutade med att John och jag tjaffsade med varandra istället för myste. Vi ordnade dock upp det hela direkt efteråt och gick och köpte godis.
Får man verkligen bete sig såhär? Hur skulle ni ha reagerat? Är jag överkänslig?

wow!

WOW, åtta unika besökare till min blogg på en och samma dag! Vilka är ni? Jag vet att Susanna, Mickan, Emma B och Mirjam är trogna läsare, men ni andra då? Träd fram. Jag blir ju verkligen jättenyfiken.

Hoho, va kompiskt, jag tycker att åtta besökare är mycket, säger ganska mycket om min bloggs popularitet.

tuff dag med tappad och hittad plånbok

Jag har haft en tuff dag på jobbet med eleverna. Eleverna har inte alls visat sina bästa sidor och inte jag heller för den delen. Det blir som en nedåtgående spiral allting. Känns inte alls roligt när förra veckan var så himla perfekt. Vad är det som händer? Har suttit i enskilda elevsamtal med över sex elever idag! Det är inte kul när all energi går åt till att reda i konflikter och dåligt bemötande/uppförande. Hade också mitt medarbetarsamtal idag, vilket kändes riktigt bra. Jag gillar min nya chef så mycket. Han är så bra, tar verkligen tag i saker.

Annars har inte så mycket hänt. Var ju som sagt lite labil när jag kom hem efter en jobbig skoldag. Skulle till tandhygienisten och ta bort tandsten. Fasiken vad ont det gjorde. Blodet rann och rann och det ilade och sved. Efteråt gick jag till Lidl som ligger alldeles intill för att handla lite mat. När jag ska betala känner jag att min plånbok är borta. Jag letar överallt, men den finns inte någonstans. Fick så snällt och fint säga åt kassörskan att jag inte kunde handla varorna för att min plånbok låg kvarglömd hos tandhygienisten. Jag var ju inte säker på att den låg kvarglömd där, men jag hoppades. Genast började mina tankar vandra till den där konstiga killen inne i butiken. Var det han som snott min plånbok? Men han hade väl inte kommit mig så nära? Fast han hade ju sett väldigt konstig ut. Tårarna började sakta rulla nedför mina kinder och jag gick ut ur butiken för att ringa John. John fick trösta bästa han kunde vilket inte var lätt. Sprang upp till tandläkaren där min plånbok lyckligtvis var upphittad. Fast jag står fast vid att killen i affären var en skummis, dock inte ficktjuv.

Shit asså, dessa hormoner. Vem är jag nuförtiden?

Hehe

Idag åt jag med mina elever i matsalen.
När jag står vid bordet och torkar efteråt kommer en av mina föredetta elever fram till mig.
Hon tar till orda:
- Hej Hanna!
- Hej!
- Jo, det är en sak jag måste fråga dig.

En kort tystnad

- Ja?
- Jo, det är så att vi undrar om du är gravid.
- Jaha, vilka är det som tror det?
- Jo, det är några stycken. Bland annat X.

En kort tystnad återigen, innan jag svarar med ett leende:

- Det visar sig. Ni får vänta och se.

Hahaha, söta mina elever är. Eller hur!
Bryr sig fortfarande om gamla fröken trots att de är "stora" tjejer nu.

Så vem är du då?

Jag vill veta vilka som läser min blogg, för att jag är så himla nyfiken.
Vill du vara anonym får du givetvis vara det, men lämna gärna en kommentar om vem du är.
Om du har en blogg, skriv ner adressen så att jag kan besöka dig också.

Jihoo!

Jag har haft två fullkomligt underbara dagar på jobbet. Ungarna har varit som änglar!
Har idag haft ett utvecklingssamtal, två kvar. Skönt att det snart är över.
På fredag har jag tagit ledigt. Vi kommer att åka ner till Bollebygd och hälsa på Johns farmor över helgen. Det ska bli najjs.

Kära läsare

Idag är jag och Snuggles ensamma hemma. John jobbar fram till 16. Jag funderar på om jag inte ska ta en sväng in till stan och möta upp honom efter jobbet. Har jag tur vill han gå med mig på restaurang... igen. Det har blivit mkt restaurangbesök för vår del på sistonde. Jag har ju så svårt för annan mat än oxfilé för tillfället :(

Å ena sidan ryker det några hundralappar varje gång vi går ut och äter, å andra sidan varken röker eller dricker jag längre och det om något borde verkligen priviligieras. Eller hur! Frågan är bara om John kommer att gå med på detta. Jag får försöka lirka lite. Igår var han så himla söt att han i kallt och regnigt väder gick ner till Willys för att köpa lyxfrukost åt oss för 200 papp. Givetvis betalade jag för kalaset. Det var det värt för att slippa sätta fötterna utanför dörren.

Jag behöver lite nya kläder. Jag stod framför spegeln igår och fällde en tår när jag såg hur jag såg ut i mina gamla paltor. Det finns ingenting som kan få mig att känna mig så oattraktiv och skabbig som fula kläder. John förstår sig inte alls på det här utan kan inte förstå att jag som har så mycket kläder behöver nya. Det är inte roligt att ha tröjor som slutar halvvägs på magen á la magtröja - 95. Jag har en väldigt lång överkropp och en ganska stor byst, vilket gör att tröjorna ser ut så på mig. De ser inte ut så i affären, men de liksom krymper samman när jag tvättat dem några gånger. Jag behöver nya vinterskor också.

Sedan vill jag ha ett nytt strykjärn, en symaskin, en ny vardagsrumssoffa, en ny tv.... asså, det här kommer ju att kosta hur mycket som helst. Jag vill bara ha och ha och ha. Ibland känner jag mig så himla... hmmm... vad ska man säga... girig. För att lugna nerverna litegranna är jag verkligen värd ett restaurangbesök, eller hur!

ladda batterierna

Ledig två dagar nu, skönt!

Vad har hänt sen sist då? Jag har jobbat måndag-onsdag. I måndags arbetade vi i tvärgrupper (1-9) med hur vi ska planera matteundervisningen på skolan för att få en naturlig röd tråd genom årskurserna. På tisdagen satt vi med kvalitetsredovisningen, urk. I går var det tid för eget arbete. Om man vill kunde man få åka in till skolforumsmässan i Sthlm, men jag avböjde. Istället var jag på en kvällsföreläsning om ledarskap i klassrummet. Fick lära mig lite om gruppsprocesser och annat.

Uääää, var nyss ute i köket och John berättade att min nyinköpta mineralvatten hade läckt. Jättemycket hade läckt ut. Jag fick i princip ett nervsammanbrott och började till Johns stora förtret att rensa ut allt som stod i kylskåpet och inspektera maten och städa ur. Han fick sig en rejäl känga ifrån mitt labila alter-ego. Förlåt sötnos!

Idag har jag varit så himla duktig. Jag har nämligen tagit blodprov. Blodprov är det värsta jag vet. Jag har riktig fobi för provtagning. Inte bara så att jag tycker det är lite obehagligt rent allmänt, utan jag är verkligen skiträdd. Jag klarade dock av det jättebra den här gången. Mycket berodde nog på att jag och John har förberett oss hemma genom att öva mycket + att hon som tog provet var helt underbar. Förra gången jag tog blodprov i Karlstad och var skitnervös frågade sjuksystern som tog provet om jag inte skulle komma tillbaka en annan dag istället. Shit asså, då förstår man sig inte på människor med fobier.

För att fira hur duktig jag var vid blodprovet gick vi efteråt till den lokala krogen "Lyktan" vid Årsta torg. Jag tog in en härlig pizza med oxfilé och bearnaisesås. Det var hur mumsigt som helst. Efter det gick vi in på Årstahallen och köpte oss en varsin påse med lösgodis + att jag köpte mig en flaska med mineralvatten (som nu läckt ut till hälften). Jag upptäckte även att Estrella har tagit tillbaka de underbara vinägerchipsen, de måste jag verkligen prova på vid tillfälle.

Vet inte riktigt vad jag ska göra nu. Jag funderar på att lägga mig framför tv:n till dr Phil och glo lite. Jag känner mig helt proppfull i magen av allt godis + pizza. På återseende!

Någon mer än jag som minns?

http://www.youtube.com/watch?v=F5-qIlXTOrI

lördagsmys

Vaknade relativt sent, vid tiotiden. Vi bestämde oss för att ta en promenad ut till Boländerna för att besöka Rusta (köpa tandkräm, schampo etc). Först gick vi in på Ikea för att äta lunch, men det var så mycket folk på Ikea att vi gick rakt igenom. Dessutom hade de slutat med mina favoriträtt (lax med rotfruktspytt). Vi gick vidare till Mariannes där jag köpte en tallrik med pommes och korv och John en kebabtallrik. Efter maten orkade vi inte gå tillbaka till Rusta utan gick till ÖB istället och handlade. På vägen hem tog vi svängen förbi Ica och handlade en liter mjölk, sedan gick vi hem till mamma och pappa som bjöd på sin goda glassdrink. Sedan promenerade vi hem och gick ut en stund med Snuggles. Efter det promenerade vi ner till Filmstadet. Vi handlade en Hollywood ++ (stor popcorn och två stora läsk). Vi såg filmen "Låt den rätte komma in" som hade premiär igår. Jag hade bokat två platser längst ut närmast dörren på rad 4. Ett strategiskt val. Mycket riktigt så var jag tvungen att lämna salongen två gånger under filmen för att tömma blåsan. Efter filmen tog vi bussen hem. Vi hoppade av några hållplatser tidigare och svängde förbi Statoil där John köpte lösgodis och jag en liter mjölk. När vi kom hem kokade jag lite varm choklad och så mös vi lite framför tv:n. Nu sitter jag här och ska snart lägga mig. Imorgon ska vi bjuda Johns kusin på middag. Vi behöver dessutom städa hela lägenheten. Pust och stön!

novemberblues

För tillfället känns allting bara blääääääääää!
Ingenting speciellt har hänt, men jag känner att jag behöver ledighet.
Nästa vecka arbetar jag tre dagar och är ledig två + helg. Alltid nått!
En hel veckas ledighet hade dock inte varit helt fel. Det är som all den positiva energi jag fyllde på med i sommar är slut. Det känns bara tyngre och tyngre att gå upp ur den varma sängen på morgonen och bege sig till ytterligare en dag på arbetet. Jag längtar tills december då snön lyser upp marken och adventsljusstakar och stjärnor sprider strålglans ifrån fönster.
Oktober och början av november känns mest mörkt och dystert.
Är mitt uppe i alla utvecklingssamtal. Har fyra kvar efter lovet, så det känns skönt, att det inte är så många kvar alltså.

känner mig däst

Hej!

Kom hem ifrån en härlig middag på Aspentos för någon timme sedan.
Vi tog en varsin toast skagen till förrätt och John åt en pizza till varmrätt.
Själv beställde jag in en plankstek med oxfilé och bearnaisesås, inte helt fel :)

Efter middagen gick vill till Ica och köpte lösgodis och Expressen. Nu har vi legat på sängen och frossat + att jag tagit ett skönt bad. Vet för tillfället inte vad jag ska göra härnäst. Snuggles går runt och gnäller och puttar på mig, han vill väl ha mat kan jag tro. Hej svejs!

En vanlig lördag

Sitter här hemma och mår illa och funderar på hur jag ska få i mig mangosorbeten som jag nyss köpt. John sitter framför mig och smaskar i sig godis. Jag köpte även en korsordstidning som jag ska ge mig på lite senare. Innan dess var vi hemma hos mamma och pappa och myste. Mamma bjöd på sin urgoda glassdrink bestående av choklad, glass och grädde... mums! Jag tog även med mig hårbottenmasseraren hem. Mamma köpte en sådan åt mig på marknaden som var i tidigare i veckan. Den är verkligen urskön. Det är som en järngrej med pluppar på som man ska dra genom hårbotten. Tydligen ska den vara nyttig och bidra till avslappning. Vi har haft en lugn lördag. Vi steg upp strax innan nio. Besökte även restaurangen Amazing Thai och åt av deras thaibuffé. Thaimat är verkligen gott, mycket godare än kinamat enligt mig.

Att arbeta med flickor i år 6

- Fröken, är "Malin" sjuk idag?
- Ja, hon är sjukanmäld.
- Men jag var ju med henne igår, hon är inte alls sjuk.
- Men snälla "Sara", det kan väl inte du veta. Det kan vara 100 olika saker som gör att hon inte är i skolan idag. Hon kanske har väldigt ont i huvudet, är magsjuk, mensvärk etc
- Gaaah, usch... mens.... säg inte sådär. När ska vi ha sexualkunskap?
- Senare i vår. Men du, vad är så äckligt med mens, det är ju helt naturligt. Lika naturligt som att vara hemma och ligga och spy.
- Nä, usch, det är inte samma sak.
- Vad är skillnaden?

Kort paus

- Men det är liksom mer naturligt med att spy

Varav en annan elev säger till "Malin"

- Mä, är inte mens lika naturligt då?

Tystnad

Det är fullt upp

Det är mycket som händer. Mycket som jag aldrig skriver in på denna blogg. Jag skulle verkligen behöva lov just nu känner jag. Det är rena skämtet att höstlovet endast är på två dagar för oss lärare. Vi behöver också den där lovveckan för att orka hålla det glada humöret uppe.

Ibland händer så sjuka saker på jobbet att man liksom undrar vad det är som försigår i de små livens huvuden. Jag satte tex upp klasskortet häromdagen varav en elev frågar om han kan få låna en sax. Utan att misstänka någonting konstigt lånar jag givetvis ut saxen. Jag trodde ju att han skulle klippa ut ett av det små porträttkorten och byta med en kompis. Jag får en chock när jag ser att killen klippt ut sig själv på vårat klasskort som jag satt upp. Jag höll ju på att balla ur. Jag blev så rasande! Jag kontaktade elevens förälder. Det är nu bestämt att han för egna pengar ska köpa ett nytt klasskort till mig.

Det händer så mycket mer sjuka saker här så att ni skulle bara veta. Tvärr vågar jag inte skriva ut dem pga att man inte vet hur pass mycket man får skriva ut i en sådan här offentlig blogg.

Avklarat!

Nu är två av läsårets jobbigaste moment över, på en och samma dag till och med. Bra jobbat!Igår hade jag nämligen höstterminens föräldramöte + personalfikan. Jag spänner mig alltid inför föräldramöten, tycker det är skitjobbigt av någon anledning. Det gick iallafall bra och alla föräldrar kändes jättepositiva. Inga påhopp alls. Nu är det bara utvecklingssamtalen kvar, sen kan jag börja koppla av. Det jobbigaste är att boka in alla tider, få det att klaffa. Jag vill helst inte sitta kvar till klockan 18 och uggla. Nu är min önskan alltså att jag ska ha 15 föräldrar som vill träffa mig direkt efter skolans slut. Håll tummarna!

Kilade förbi Kvantum på vägen hem och köpte med mig lite wok. John slutar inte förrän 19.30 ikväll. Ska ta mig ett bad nu och sedan eventuellt läsa lite, om jag orkar. Sover ju som sagt mest hela tiden nuförtiden.

Zzzz

Jag sover mest nuförtiden. Kommer hem efter jobbet och lägger mig på soffan, äter kvällsmat och går sedan oftast och lägger mig. Jag är så trött! Det händer därför inte så mkt i mitt liv. Denna helg har John arbetat, så jag och Snuggles har varit ensamma hemma och softat.
Snuggles mår bra nu. Vi var med honom till veterinären och tog prover. Det var urinvägsinfektion han hade. Han fick medicin och är nu sitt gamla vanliga jag. Jag avråder dock alla med katter ifrån att köpa torrfoder ifrån matvaruaffären. Antagligen är det det dåliga fodret som gett honom problemet med urinblåsan. Numera köper vi endast torrfoder ifrån djuraffären.

På tisdag är det föräldramöte, usch och fy för en sen kväll. Hur ska jag orka hålla mig vaken?
Jag ogillar verkligen föräldramöten. Jag tycker det är skitjobbigt att stå i ett klassrum inför fullt av föräldrar och vara sådär lagom trevlig och klämkäck, men ändå med en rejäl dos pondus.
Jag är dessutom ansvarig för personalfikat på tisdag. Vill att det ska vara onsdag nu!

Vilket ospännande inlägg, men så blir det ibland.

usch

Jag känner mig less just nu, måste få skriva av mig litegranna.
Förra veckan var jag på kurs tisdag till onsdag, så idag träffade jag eleverna för första gången på en vecka. Min elevassistent var sjuk, jag hade ont i huvudet - ingen bra start på dagen.
Jag har bara haft tre lektioner idag, men jag känner mig helt färdig. Mitt huvud det värker och jag känner mig utdränerad på energi. Det finns några elever i klassen som suger energi och gör en till en daskig trasa efter dagens slut. De är så otroligt krävande!
Ge mig styrka!

En helt vanlig lördag

Idag är jag ensam hemma. John arbetar. Har försökt vara lite produktiv, bland annat genom att dammsuga lägenheten. Bytte gardiner gjorde jag också, i datorrummet. Tänkte till och med tvätta fönstren. Jag hann med insidan, men när jag öppnade upp fönstret kröp världens äckligaste spindel fram så jag vågade tyvärr inte fortsätta utan stängde fönstret fort som attan igen. Ett tag tänkte jag dränka krabaten, men djurvän som man är väntar jag hellre tills John kommer hem och kan putta bort den lille stackaren.

Är lite orolig. Snuggles går och kissar hela tiden på lådan. Vi tror att han fått urinsten. På måndag ska vi ringa till veterinären och beställa tid. Vill inte tänka på vad kalaset kommer att kosta. Han verkar inte ha ont iallafall. Vi har gett honom torrfoder och både min mamma och Johns pappa har varnat oss för det (pga att det kan ge urinsten). Enligt djurexperter är det dock en skröna som inte stämmer. Nu börjar man ju undra! Tills vidare ger vi honom bara burkmat.

Nästa vecka ska jag åka på kurs med en kollega. Vi blir borta från tisdag till fredag. Det ska bli trevligt (hoppas jag). Karin (kollegan) har inhandlat lite lådvin och snacks att mysa med. Tydligen ska kursen vara otroligt intensiv (iaf enligt vad andra kollegor som gått kursen säger).
Jag önskar vikarien som ska ta min klass lycka till. Tjejen som först skulle ta vicket ballade ur. Vikarien kommer från en vikariepool så jag vet inte vem han är. Enligt omdömet ska han vara rättvis, sträng och humoristisk och det låter ju bra.

ilska

Jag har haft en jävligt pissig dag på jobbet kan jag säga. För närvarande sitter jag med ett tryck över bröstet, stämbandsirritation samt är fly förbannad. Kommer innanför dörren och visst fan spelar fanskapet på övervåningen på sin äckliga bajsklarinett. Det värsta är att snubben inte ens kan spela, han bara drar rena register upp och ner. Han blir inte bättre. Han spelar illa. Han hittar liksom en påhittad slinga som han tror låter bra, så kör han på den om och om igen. Lägg ner! Gaah, vad gör man åt ungar som inte lyssnar? Jag blir tokig! Nu ska jag försöka googla fram en bild på ngn som slår sönder en klarinett i flisor... brb

Jag hittade en bild, tyvärr visar bilden inte till fullo vad jag känner att göra med den. Iaf, jag har varit inne hos rektorn så imorgon ska han och jag försöka skrämma de små liven till tystnad. Han var iofs inne förra veckan och talade om det här med sena ankomster, att om de inte skärpte till sig skulle det bli mindre roligt för dem, idag var mer än halva klassen föresenad till lektion. Hahah, jag börjar tappa förståendet. Gaaaah, jag lever på hoppet!

Ska det vara såhär?

Kom hem vid fyra. Åt upp morgondagens lunchlåda i kylskåpet pga lättja att göra iordning ny kvällsmat. Åt min middag under tystnad framför tv-apparaten. Gick ut i köket och diskade matlådan (orkade inte ens lägga upp maten på en tallrik). Gick in till vardagsrummet igen, drog en filt över mig och somnade på soffan. Vaknade till efter nån halvtimme och tittade med ett halvt öga på Judys domstol på tv4 + , orkade dock inte hålla det halva ögat vaket utan somnade åter om. Vaknade sedan av att telefonen ringde vid halvåtta. Det var John. Gick och mötte John på hans väg hem ifrån jobbet.

Nu sitter jag här. Klockan är strax efter åtta. Jag har satt på ris ute på spisen till morgondagens lunchlåda. När detta är klart är det dags att tvätta av sig sminket och gå och lägga sig. Är detta liv drägligt?

Första veckan avklarad!

Det har gått bra tycker jag. Vi har ju inte gått efter schemat, så några egentliga lektioner har vi inte haft. Vi har gjort mycket roliga aktiviteter tillsammans. Spelat brännboll, spelat fotboll, varit och badat, gått tipspromenad, bakat paj. Det känns fortfarande roligt att gå till jobbet och jag har stora förhoppningar om ett bra läsår. Det som är negativt är väl att klassen har ganska många högljudda barn som har svårt att invänta sin tur genom att räcka upp handen. Annars har det väl varit ganska lugnt. Det har mest varit en massa tjat om att ta ut tuggummit ur munnen och att alla ska sitta på sina platser. Nu på måndag drar vi igång på "riktigt".

Jahapp

Ok, då struntar vi väl i frågestuden då. Tydligen var det bara Mickan som var intresserad av mig och mitt liv.

Sitter här med ett tryck över bröstet. Det gör ont kring hjärtat och är stundtals svårt att andas. Jajamensan, det är naturligtvis skolångesten vi pratar om. Det finns där och molar och blir inte bättre av att jag tycker att "nu borde man ju kunna det här, två år i bagaget... så vad är problemet. Skärpning! Nu ser du till att få pli på klassen". Blä!

En del av oron beror nog mycket på att ansvarsbiten hoppat ett snäpp ännu högre upp. Hon jag delat klasslärarskapet med de senaste två åren har nämligen gått på mammaledighet. Som ny kollega har jag fått en ung tjej som är världsgo. Det är hennes andra termin som lärare. Jag tror hon är jättebra, men det blir ju ändå ett tyngre lass för mig att dra. Det är ju inte direkt så att ansvarsbiten för klassen delas 50/50.

Jag har ju dessutom klassen som på skolan anses vara den mest problematiska. Stup i kvarten kommer mina kollegor och frågar mig hur det går, hur mår du, är dom jobbiga osv. "Kom upp till mig och titta, så kan du få se hur lugna elever kan vara" får jag ofta höra. Ska man skratta eller gråta? Det vill jag väl knappast se när min verklighet ser annorlunda ut.

Samtidigt tycker jag att jag har en så rolig klass. Vi skrattar och skämtar dagligen. Det finns mycket humor och massa härliga personligheter. Det är mycket kärlek och det är mycket mys.

Så man får väl ta det onda med det goda som det så fint heter.

Frågestund

Precis som alla sånna där kändisbloggare tänkte jag nu ha min alldeles egna frågelåda, trots ett ytterst ospännande liv. Du är välkommen att ställa dina frågor till mig, så ska jag besvara dem så fort jag kan.

Jag ser fram emot just din fråga!

Första dagen på jobbet efter sommarlovet.

Jag vaknade i tid och gick till bussen i tid, för att komma till jobbet... försent.

Bussen var försenad, fick ångest, ringde min kollega, förklarade situationen. Jag tyckte inte att han verkade tillräckligt förstående och engagerad i min problematik. Fick därför ännu mera panik och ringde en annan kollega och skrek hysteriskt "jag koooooooooooommer så fort jag kan". Var tvungen att skrika för att överrösta alla bilar runtomkring mig. Bussen kom efter 20 min. Två andra kollegor satt på bussen. Vi snackade skit om UL:s dåliga förmåga att hålla tidtabellen hela resan.

Kom till jobbet 10 min försent och var frustrerad över att inte få något morgonkaffe. Kommer in till matsalen där vi ska samlas och där bjuder rektorerna på smörgås och... kaffe. De har dessutom inte påbörjat mötet utan väntar tålmodigt in oss. Ibland känns det verkligen som att universums krafter är med en.

Dagen har varit mycket bra. Det är så skönt att vara bekant med arbetsmiljön och känna alla schyssta grabbar och tjejer därute. Det som är extra skönt är att få en hel vecka till förberedelser innan huliganerna kommer. Jag hinner faktiskt greppa vad det är vi snackar om i arbetslaget. Saker och ting faller nästan direkt på plats i min hjärna. Allt snurrar liksom inte runt, runt, runt som det gjorde när jag var ny. I just love it!

Jag tror det här kommer att bli ett jättebra läsår! Det bästa någonsin!

Inte utan min lärarpärm

Jag har just avslutit min första rond i lärarpärmsdomino genom lägenheten. Det var kul. Nu är jag svettig. Det är nog bra att jag börjar jobba igen på måndag. Jag misstänker att jag har lite för mycket fritid just nu.

ps! Mickan - du är utmanad!

Yihaaaaaaaa!

Jag har nyss fixat Skype. Så alla som vill snacka med mig (och har hörlurar+ mikrofon) kan adda Leijonskalle till sina samtalslistor. Om du inte redan har Skype gå in på www.skype.com. Det var skitenkelt att installera. Ser fram emot just ditt samtal. Pöss!

Har du fått någon Bonus idag?

På väg hem ifrån stan ser jag en försäljare ifrån Citibank som tittar åt mitt håll. Han är i 25-års åldern och ser bra ut, på ett nästan lite brat-aktigt sätt. Jag märker att han försöker få kontakt med John och mig genom att säga "hej hej" ganska så högt. Jag glor ner i marken och låtsas inte höra. Killen ger sig dock inte och till slut möter jag hans blick av ren medömkan.

Försäljaren: "Har ni fått bonus idag?"
John: Vi är inte intresserade!
Vi går vidare en bit och hör försäljaren skrika åt oss irriterat "Jag bad inte om ditt intresse, jag frågade om du fått någon bonus idag!"

Snacka om kaxig attityd. Han hade nog fått ganska många "inte intresserad-kommentarer" den dagen.

Men faktum kvarstår, försäljarna från Citibank är verkligen enerverande.
När vi kom hem ifrån Bulgarien så stod dem precis utanför passkontrollen på Arlanda och hojtade klämkäckt"God morgon Sverige!" till alla trötta resenärer som kom förbi (vadå go'morgon Sverige???). Sedan började en av tjejerna snacka om bonus och shit.
Jag sa som det var, att jag var trött och inte sovit på nästan 24 h och verkligen inte orkade lyssna. "Men du kan vinna en resa" var det sista jag hörde bruttan ropa efter mig när jag åkte nedför rulltrappan. En resa! Det var typ det sista jag var intresserad just då.

100 kronor på Ofvandahls

Idag när jag var på väg in till stan hittade jag en hundralapp på marken. Jag plockade upp sedeln och la den i egen ficka. Det kändes lite dumt och jag kände mig väldigt skyldig, nästan som en tjuv. Men det fanns ingen annan i närheten och sedeln saknade namn och adress, så vad göra? För hundralappen gick John och jag in till stan och fikade på Ofvandahls.

Varför betala dyra pengar för att gå på en nedpinkad toalett när man kan besöka alla dessa lyxhotell utmed stranden!

Nu är jag hemma igen. Jag har varit borta i Bulgarien med John i två veckor. Jag ville dock inte skriva ut någonting om det i bloggen utifall någon potentiell inbrottstjuv skulle gå in på bloggen, läsa det, spåra min ip-adress och sedan bryta sig in i lägenheten och stjäla allt vårt guld och hela vår förmögenhet i madrassen. Det har varit två underbara veckor.

Vi åkte ospecificerat så vi hade ingen aning om vart vi skulle hamna. Vi kom till ett mysigt hotell alldeles i utkanten av Sunny Beach. Hotellfrukosten ingick inte i priset, utan man betalade veckovis. Frullen kostade 7 leva om dagen (= 35kr). Trötta som vi var efter resan betalade vi frukosten för hela första veckan utan att tveka (vi insåg efteråt att vi givetvis skulle ha väntat och kollat upp vad det var för frukost först).

Asså, det var verkligen, verkligen ingen höjdare kan jag säga. Det var typ ett bord med en massa severingsfat, men på samtliga fat låg samma saker, det vill säga slicade gurk- och tomatskivor, fettdrypande korvbitar, feta gula ostbitar + lite annat oaptitligt. Under en veckas tid åt jag vitt bröd med vattningt kaffe för 35 kr! Andra veckan beslutade vi oss för att äta på hotellrummet istället och köpte med oss yoghurt och bröd hem, mycket bättre.

Vi besökte även lyxhotellet längs med strandpromenaden och åt frukostbuffé där två gånger. För 75kr fick vi värsta lyxmaten och satt sedan och lattjade i den magnifika lobbyn där städerskorna gick och letade efter obefintliga dammkorn. Efter en stund när det började "trycka på" slank man bara diskret ner till toaletterna där det doftadehallon och städerskorna satt i givakt för att piffa upp interiören. Efteråt tvättade man sina händer i ljuvligt doftande skum i en härlig tvättsal av marmor med speglar av guldimitation. Allt medan de ljuvligaste toner av okänd kompositör spelade ut i hela rummet.

Jag var lite irriterad på mig själv över att jag inte tog med mig ett anteckningsblock och penna för att betygsätta standarden på hotelltoaletterna. I början var jag lite blyg och rädd för att hotellpersonalen skulle genomskåda mig. Jag hade därför en reservplan. Jag hade tänkt ut att om någon frågar vad jag gör därinne så svarar jag att jag planerar att bo där och är här på besök för att undersöka standarden på hotellet. (Vid denna tidpunkt trodde jag fortfarande att någon skulle genomskåda mig (ha-ha...hon är inte rik..hon är bara fejk). Efter ett tag insåg jag att många som bor lite lyxigare är vanligt folk, typ rika norrmän o sånt).

Iallafall, om en potentiell kund vill undersöka service och standard går det ju bara inte att be personen lämna hotellet. Eller? Efter ett tag insåg jag att ingen på ett femstjärningt hotell skulle kunna med att fråga en av sina potentiella gäster om de verkligen hör hemma där eller inte. Då släppte nervositeten och efter ett tag började även John slinka in på det ena och andra stället vid behov.

Det jag har insett är att hotellstjärnorna inte alltid står för det man tror, dvs interiör och fräschör. Så tänk på att kolla upp noga vad ni hamnar på för hotell om ni vill bo lite finare, fem stjärnor behöver inte alltid betyda att hotellet är fint och fräscht. Jag inser att det här inlägget blir alldeles för jobbigt att läsa om jag skriver längre än såhär, så det är bäst jag avrundar nu.

ps! Trots att maten många gånger inte var något vidare lyckades jag gå upp 5 kilo och John hela 8kg, bra jobbat!

Uppsala som vi lämnade det

Här är jag och Svarta havet



Här är John på lyxhotell. Mycket god frulle på detta plejs!

Det är inte lätt att läsa inhemska vägskyltar alla gånger

På stranden kunde man sitta och ta sig en svalkande drink

Utsikt ifrån vår hotellbalkong. Här kan vi snacka om havsutsikt!

Jag noterar

Hej!
Jag har lagt märke till ett fenomen, eller snarare en slags modetrend, som råder här i Uppsala. Jag vågar nästan vara så fräck att jag påstår att i 80% av fallen har alla äldre män (60 år och uppåt) en beige jacka på sig (alternativt vit åt det lite mer gråa hållet). Det ska vara en speciell jackmodell som jag inte vet namnet på (se fotot här nedanför, denna modell är dock lite för hipp, men jag hittade ingen modell som var exakt som den jag menar när jag googlade på "gubbjacka" och "farfar", jag hoppas ni förstår på ett ungefär vad jag menar).

Och så över till oss kvinnfolk...

Äldre kvinnor (45 och uppåt) kommer inte heller undan ifrån att falla för någon slags masshysteri kring ett och samma plagg; nämligen .... taadaa... capribyxan. Närmare bestämt, capribyxan med dragsko nedtill. Det slår nästan aldrig fel!

Varför blir det såhär? Är det en modefluga bland äldre specifikt här i Uppsala? Finns den på andra orter runtom i Sverige. Dela med dig. Jag vill veta!

Uääää!

Jag mår illa och känner mig uppblåst och gasig som en ballong.

Ni förstår, idag var vi och fikade nere på stan och jag tog in en smoothie. Jag har länge varit sugen på att köpa mig en mixer så att jag kan göra egna smoothies hemma. Idag skred jag till verket och köpte mig en på Claes Ohlsson (eller rättare sagt, John betalade).
Nu bubblar det i magen på mig och jag mår som sagt lite illa.


Jag känner mig slö och energilös. Symptomen kan vara sypmtom på den resfeber och nervositet jag känner inför nästa vecka. Jag har nämligen mått illa de senaste dagarna.

Idag har jag druckit (förutom den på fiket inne i stan) en smoothie med banan och yoghurt, en blåbärssmoothie och slutligen en smoothie med jordgubbar. Göttans!

Sommarlov

Idag blev det klart, jag är numera fast anställd inom Uppsala kommun. Löneförhandlingen var en långdragen rysare som sträckte sig över tre dagars tid. Chefen ville verkligen inte ge mig någon löneförhöjning och stod benhårt fast vid sitt beslut. Först när jag sa "tack och hej för mig" och lämnade in nycklarna förstod hon att jag menade allvar. Det tog bara 30 min innan mobilen ringde och chefen berättade att "tjommarna på lönekontoret" trots allt kunde tänka sig att höja min lön.

Jobbade sista dagen för terminen idag, nu är det sommarlov!

En kväll på balkongen

Öppet hus

I torsdags hade vi öppet hus på skolan. Jag kom som vanligt till arbetet vid 7.20 på morgonen och hade en lång och ganska ointressant dag på jobbet. Vid klockan fem skulle elever och föräldrar anlända. Jag piffade upp klassrummet litegranna under tiden som jag väntade. Satte bland annat upp lite elevplanscher och arbeten som vi arbetat med under vårterminen.

Vid fem började föräldrar dyka upp med sina barn lite titt som tätt. Det var trevligt men kändes stundtals också ganska stelt. Jag berättade för min kollega att jag fått ont i skrattmusklerna av det falska grin jag gått runt med under kvällen. Hon förstod precis vad jag menade, men intygade att det skulle gå över med ökad erfarenhet. Det är ju trots allt bara mitt andra öppet-hus under min tvååriga lärarkarriär.

Prick klockan sju bommade vi igen klassrummet för att äntligen få åka hem. Jag sprang i princip ut i personalrummet för att fort kunna ta mitt pick och pack och styra kosan hemåt. Mitt i farten möts jag i dörren av X som jobbar i receptionen. Hon är mycket upprörd och berättar att hon är sååå besviken på mig och min kollega för att vi inte rapporterat in resultaten ifrån de nationella proven. Sista rapporteringsdagen vad för två dagar sedan, upplyser hon mig, då var hon dock sjuk.

Jag känner hur ångesten börjar växa i magen på mig. Det är ju inte direkt så att jag och min kollega bara skitit i att rapportera in för att vi är lata, vi har verkligen slitit arslet av oss under de senaste veckorna med allt som ska fixas.

Vid det här laget känner jag att jag bara vill lägga mig på golvet och böla, jag är så fruktansvärt trött. Jag har varit på jobbet sedan 7.20 och vill ju bara hem och jag ser mina hemfärdsplaner grusas sakta men säkert. Kommer jag att behöva sitta kvar ensam med det här hela natten? Är min kollega kvar på jobbet eller har hon åkt hem? Är tankarna som snurrar runt i huvudet på mig.

I ren och skär panik springer jag runt och letar efter min kollega och hittar henne till slut. Hon är också helt färdig. Även hon har varit på jobbet sedan 7.20 och hon har dessutom varit ansvarig för showen som sexorna har haft. Alltså, hon har sedan tidig morgon tränat med oregerliga sexor hela dagen, samt varit ansvarig för fyra föreställningar och nu ska vi sätta oss och rapportera nationella prov, klockan är sju på kvällen och vi vet inte hur lång tid det kommer att ta oss. Vi satte oss sedan framför datorn och skrattade, ett hysteriskt skratt och rapporterade in 1:or och 0:or under 40 min. Tack och lov tog det oss inte längre tid än så.

Jag behöver lov!

Tuppfäktning på gång

Idag var jag och två kollegor iväg med våra femmor för att delta i en naturtävling för femmor i Uppsala med omnejd. Det kan väl ha varit ca 150 elever där sammanlagt. Eleverna var indelade i grupper, med ca 3 grupper ifrån varje klass. Totalt var det 33 grupper som tävlade med ungefär 3-4 elever i varje grupp. Tävlingen bestod av tre olika naturstigar där grupperna skulle besvara frågor om djur och natur.

Efter halva tävlingen äter eleverna sin medhavda matsäck nere i en glänta. Jag och min kollega sitter en bit därifrån vid växtstigen och rättar elevmaterial (grupper med elever kommer indroppandes titt som tätt och vill ha rättat). Efter ett tag tittar jag ner i gläntan och ser hur en av pojkarna ur min klass knuffar en pojke ur en annan skola, ni vet så där kaxigt när man tar armarna och liksom puttar den som står framför hårt bakåt.

Jag skyndar ner, ingriper och särar på pojkarna. De båda pojkarna drar då iväg åt samma håll tätt följda av sina lakejer. Jag hör en pojke skrika ”jävla ne**rballe” och förstår direkt att det är någon av pojkarna ifrån våran skola. Jag hör dock inte vem det är som ropar och kan inte med säkerhet säga att det är någon ifrån våran skola (men jag vet att det var det).

Någon timme senare ser jag en hel mobb av både pojkar och flickor nere i gläntan (det är minst 30 personer). Återigen är det våra femmor som har påbörjat bråk med andra skolors elever. Stämningen är mycket hätsk och jag tycker inte alls att jag får den hjälp jag skulle ha velat ha ifrån de andra skolornas lärare. Det är jag och min kollega ensamma som får gå ner och försöka styra upp, vilket inte alls är lätt.

Asså, att beskåda detta spektakel var som att titta på ett temaavsnitt av ”Mitt i naturen” över primitiva beteenden. ”Tuppfäktning på gång” uttryckte sig min kollega passande.

Mitt i allt det här får vi höra ifrån lärare ifrån andra skolor att elever ifrån våran skola har petat med pinnar inne i fågelbon och förstört. Frågor på växtstigen hade även blivit hopknycklade alldeles efter att några av våra elever gått stigen. Inga bevis finns, men jag har mina aningar.

pust och stön

Jag har haft några fullkomligt vidriga dagar på jobbet nu. Det är fritidsverksamhet under skoltid känns det som. Vet inte riktigt vad som har hänt med eleverna, men kollegorna märker av samma sak. Det visas lite respekt och det känns verkligen som en tillbakagång till den situation vi befann oss i, i höstas. Det besvärligaste är nog det ständiga ifrågasättandet ifrån elever samt elever som sätter egna regler och normer.

Idag blev jag ordentligt förbannad i klassrummet. En flicka satte sig bredvid en kompis på mattelektionen trots att jag satt eleverna flicka/pojke för att jag vet att det blir lugnast så. Jag sade åt flickan att sätta sig på sin bestämda plats och hon frågar om hon inte kan få sitta kvar. Jag svarar ”nej”. Trots mitt bestämda nej så fortsätter hon ändå ifrågasätta med ett ”varför?”. Det var då jag tappade besinningen och röt i för kung och fosterland ”FÖR ATT JAG SÄGER SÅ!”.

Det kan tyckas vara ett omoget och oprofessionellt agerande av mig, men kära läsare, du måste förstå att efter tio likvärdiga incidenter ifrån olika elever orkar man inte mera. Man orkar inte vara trevlig och gå in i långrandiga diskussioner om varför man resonerar som man gör. Man orkar inte upprepa samma sak tio gånger. Man orkar helt enkelt inte!

Min kollega berättade för mig vid lunchen om en liknande händelse hon varit med om. Situationen hos henne är följande: Elever ifrån andra klasser går in och ut ur klassrummet precis som om det vore en självklarhet. Min kollega ryter i och säger åt dem att de inte har någonting där att göra, att de inte ska gå in och ut ur klassrummet, varav eleverna bara rycker på axlarna och säger ”men du går ju in och ut ur klassrummen”.

Vi har elever som leker tafatt i lärarrummet och driver de andra lärarna till vansinne. När andra lärare säger till väljer dessa elever att inte lyssna utan snarare vill de provocera ytterligare och springer fram och tillbaka ännu mera.

Vi har elever som inte vill rätta sig efter de trivselnormer vi har på skolan (som att vi inte har skor på oss inne i klassrummen). Kontentan av våra tillsägelser är att vi får upprörda föräldra-mail om att vi vuxna har skor på oss i klassrummet. Det är ju inneskor!!!

Nej, fy för föräldrar som håller sina barn bakom ryggen.

Jag känner mig uppskattad!

Bakgrunden är som följer: Förra veckan var lärare och elever lediga från onsdag till fredag pga. lov. Jag har också varit ledig måndag till onsdag denna vecka (har kompat ut tre dagar för att jag rättar de nationella proven i svenska, engelska och matematik). Alltså, totalt åtta dagars ledighet.

När jag kom tillbaka till skolan nu i torsdags möttes jag i dörren av en upprörd pojke i klassen som sa att jag aldrig mera får ta ledigt. ”Lova mig det!”. Hela situtationen kändes väldigt charmig, eftersom killen verkligen var upprörd och är Mr Cool i vanliga fall. Du vet, värsta grymma snubben med den rätta attityden, han med guldkedja, Peak-piké, frisyrgelé och en doft av Hugo Boss.

Efter kom två flickor i klassen och berättade hur glada de var att jag kommit tillbaka och att de verkligen, verkligen saknat mig. Av dem fick jag en härlig bukett med blommor som nu pryder min kateder i klassrummet.

Ungefär fem stycken elever till kom stormandes fram till mig och grattade på födelsedagen i efterskott (känner mig jättesmickrad att de faktiskt hade koll på när jag fyller år). Flera flickor hade även gjort sig mödan att försöka få tag i mitt hemnummer för att ringa mig och gratulera. Jag har dock inte mitt telefonnummer i katalogen, så det gick inte.
Sicket engagemang för en lärare!

Efter lektionen kom det flickor ifrån de andra klasserna som ville prata, önska mig välkommen tillbaka och gratta i efterskott på födelsedagen (snacka om att ryktet sprids fort). Några flickor ifrån parallellklassen kom dessutom med en jättebukett med gullvivor som de plockat åt mig.

Mina kollegor berättade även att mina elever inte gjort annat än pratat om mig när jag varit borta (en sanning med viss modifikation kan jag tänka mig). ”Jag vill att Hanna ska komma”, ”Imorgon kommer Hanna tillbaka!”, ”När kommer Hanna tillbaka?” etc.

Uppskattningen slutar inte där.

Idag på utvärderingen av det nationella provet i matematik fick eleverna skriva svar på frågan "Hur ska en bra mattelektion vara?" De flesta skrev att det är viktigt med lugn och ro i klassrummet, men en flicka la till ytterligare en kommentar som verkligen värmde. Hon skrev: Det är lugnt i klassen och läraren är bra på att lära. Ett bra ex. på det är Hanna.

Det känns underbart att få vetskap om att barnen känner sig trygga med mig. Det är inte alltid i stundens hetta som allt hårt arbete jag lägger ner för att alla barnen ska trivas och må bra med sig själva märks. Ibland behövs en viss distans.

Livet är härligt!

Sista april

Igår var det traditionsenligt sista april-firande i Uppsala. Detta år skippade vi dock forsränningen. Vid 15-tiden slog vi oss ner i slottsbacken och hällde upp vin i våra medtagna plastmuggar. Jag är faktiskt riktigt stolt över mig själv. Jag trodde att jag skulle sitta där med ett röksug utan dess like, men så blev icke fallet. Det gick riktigt bra, jag var inte ens speciellt sugen. På måndag har jag varit 100% rökfri i 19 veckor.

Efter vi suttit ett tag i slottsbacken drog vi vidare till det teologiska studenthemmet i närheten. Vi var där även förra året, stämningen på stället är på topp. Där tillbringade vi några timmar i gott sällskap. Jag träffade en jättetrevlig kille som utmanade mig i allmänbildningsfrågor, han var tydligen doktorand i fysik. John kom senare på att han var lite av en semi-kändis. Han var med i såpan FC Z som gick på z-tv för nått år sedan.

Efter att ha varit på studenthemmet ett tag drog vi in mot centrum. Vi stannade vid ett korvkioskstånd där John smällde i sig två korvar. Där lyckades jag göra mig "ovän" med en skinhead också. Killen som krängde korv var någonstans ifrån sydostasien (av utseendet att döma). Den här skinheaden kom fram och ville tjacka en korv, men han hade bara en tjuga och korven kostade trettio.

Jag blev väldigt irriterad på skinheaden. Jag blev arg över att han var otrevlig mot den asiatiska killen i ståndet. Jag sa åt skinheaden att gå någon annanstans om han inte har pengar nog att betala vad korven kostar. Varför ska han få den billigare liksom? Och om han nu är en skinhead, varför vill han då ens köpa en korv av en asiat? Usch för otrevliga människor!
Han blev skitirriterad på mig och gick tjurigt därifrån efter ett tag. Jag försökte trösta asiaten och sa att "ingen ska få vara dum mot dig". Lite pinis faktiskt! Efteråt var jag mest rädd över att skinheaden skulle söka upp mig med sina rasistkompisar och utsätta mig för ett hatbrott.

Vi drog sedan vidare till Max, där köpte jag ett originalmål. Efter det gick vi till Willys och köpte lösgodis. Efter det gick vi hem. Efter det tittade vi på tv och åt godis. Efter det gick vi och la oss.

Jag vaknade mitt i natten av att det luktade bränt i sovrummet. Jag hade väldigt svårt att somna om efter det, var naturligtvis rädd att bli innebränd pga någon oaktsam granne. Det som var frusterande var att jag inte direkt kunde gå och knacka dörr mitt i natten och kolla upp om någon eventuellt hade en brand inomhus. "uhmm, ursäkta att jag stör så här mitt in på småtimmarna, men ni har möjligtvis inte en lägenhetsbrand inne hos er?".

Här kommer lite kort ifrån gårdagens firande!

Sommaren -95

Högerklicka på följande länk och öppna i nytt fönster, så ska du få hänga med på ett äventyr som utspelar sig 13 år tillbaka i tiden, då jag precis fyllt 15. http://www.youtube.com/watch?v=gFfydjatQMU

Det var högsommar och året var 1995.
Jag föjde med med min kompis Mirjam, hennes syrra och farsa upp till ett gammalt soldattorp de hyrt i Delsbo. Här skulle vi tillbringa en härlig sommarvecka tillsammans mitt ute i igenting. Ett stycke svensk naturupplevelse. Det kan tilläggas att det bara fanns utedass vid torpet och faciliteter som rinnande varmvatten var inte att tänka på. Som en liten parantes kan jag tillägga att statsbarn som man är slutade resan med förstoppning (jag klarade och klarar fortfarande inte av att göra nummer två på ett utedass). Hygienen fick vi sköta genom att ösa vatten över huvudet samt bada i sjön några hundra meter ifrån torpet.

Jag kommer aldrig att glömma de varma sommardagar som vi gick längs med grusvägarna och snackade om killar vi gillade, om livet och allt annat som man snackar om när man är 15 bast. Vi tyckte dessutom att vi var så himla coola som lyssnade på Winx. Mirjam hade en sådan där gammal hederlig bergsprängare och i denna hade vi ett blandband där vi spelade Winx om och om igen på högsta volum. Play--->rewind--->play osv.

Jag vet inte riktigt varför, men alltid när jag tänker tillbaka på den där sommarveckan blir jag så nostalgisk. Antagligen har jag idealiserat det förflutna eller nått, för har man någonsin haft så känslomässiga problem som man hade när man var 15? Det är iallafall omöjligt att lyssna på Don't laugh med Winx utan att tänka tillbaka på sommaren 1995.

Du som läser det här, finns det någon låt som du har speciella tonårsminnen till? Skriv gärna och berätta.

Det var bättre förr

En av tidernas bästa partylåt.
Visage - Fade to grey (1981)
http://www.youtube.com/watch?v=cznha2YTTh0

Masterpiece!

Trentemöller och ovikt tvätt

Har inte gjort någonting speciellt denna kväll förutom vräkt i mig godis och jordnötsringar samtidigt som jag tittat på Talang 2008. När jag nyss var på väg in till sovrummet för att vika tvätt insåg jag det komiska med mittliv - stå och vika tvätt en fredag kväll! Mitt nya rökfria jag har verkligen satt en ny "spännande" touch på min vardag. Jag kände för att föreviga denna afton med digitalkameran. Observera gärna min sexiga outfit som jag springer omkring i härhemma. Mumma! Har haft samma låt på repeat den senaste halvtimmen. Klarar dock inte av att se på videon till låten för då blir jag blödig och kan inte sova : http://www.youtube.com/watch?v=yI4f6kRnEH8

individanpassad undervisning

Jag har på allvar just insett den svåra konsten att individanpassa undervisningen.
Asså, det är verkligen, verkligen inte lätt.

Tänk dig att du har en engelskagrupp på sexton elever. Bland dessa sexton elever så har du en handfull buspojkar (med buspojkar menar jag svårt att sitta still, svårt att komma igång, svårt att låta varandra vara ifred, svårt att prestera på egen hand). Några av dessa buspojkar är dessutom svaga i engelska. Egentligen skulle man behöva sitta bredvid dem en hel lektion och pusha och peppa för att arbetet ska bli ordentligt gjort. Vid sidan av dessa buspojkar har jag ca 10 "normalduktiga" elever som behöver utmaningar som är betydligt tuffare än buspojkarnas. Sedan har jag utöver detta två elever som är exceptionellt duktiga i engelska. Asså, jag har en elvaårig flicka i min grupp som läser engelska ungdomsböcker utan att använda lexikon på två dagar (under skoltid och hon är svensk).

Jag tycker det är skitsvårt och stressigt att individanpassa rent ut sagt. Hur ska jag gå tillväga för att ha en så stimulerande miljö som möjligt för samtliga elever i klassrummet. Jag menar, den busigaste pojken kan inte ens sätta ihop en korrekt enkel mening på engelska och tycker dessutom att ämnet är dööööööööötråkigt, medan duktiga tjejen läser ut engelsk litteratur i ett naffs.

Det här handlar förmodligen en hel del om de höga krav jag sätter på mig själv. Det är svårt att räcka till för alla. Nu blir ju större delen av mitt fokus på buspojkarna för att de ska hålla sig lugna och inte störa de andra.

Det jag har gjort nu är att jag satt ihop en elevpärm åt "duktiga" tjejen med uppgifter som egentligen är ämnade för äldre elever i sjuan. Problemet är att jag tror att hon skulle få en betydligt roligare undervisning om alla var på samma nivå som henne i klassrummet. Kanske inte nödvändigtvis lika duktiga, men iallafall motiverade till att vilja lära sig.

Jag funderar på om vi kanske ska dra igång ett tidningsprojekt. Jag tänkte att vi kan sätta ihop en engelsk tidning där var och en får skriva utefter sin språkliga förmåga. Undrar om det skulle funka?

Vilket tråkigt inlägg det här blev! Det beror på att allt knallar på så himla bra i skolan just nu. Hare gött!

Som en solstråle...

... förgyller du mitt liv! Jag vet inte riktigt vem "du" är, meningen liksom bara dök upp inuti mitt huvud när jag såg det här helt underbara fotografiet som jag tagit med min mobil tidigare i år. Visst blir man glad bara av att se det!

Jag skriver ju mest här när det är någonting som upprör mig eller när jag verkligen går in för någonting. Därför är det ganska häpnadsväckande att jag skriver en dag som denna. Dagen har, hör och häpna, varit toppen! Har egentligen ingenting att kommentera, visst, det finns väl alltid nånting att tycka till om, men ingenting värt att nämna här.

Idag när jag kom hem ifrån jobbet tog jag U-svängen förbi morsan. Min målsättning var att få ut henne på en promenad i den härliga vårsolen. Icke sa nicke, det vill hon inte alls det. Så det blev till att ta pjucksen hemåt igen. Väl hemma satte jag mig ute på balkongen och slängde upp fötterna mot väggen och läste en bok om tips för nyblivna kattägare. Där satt jag sedan i det härligt gassande solskenet och kände matångarna slippra sig ut genom dörren. Efter en stund serverades Chili con carne med ris. Underbart!

Snuggles är en riktig mattjuv. Medan jag satt på balkongen läste jag i min bok om "200 råd för nyblivna kattägare" att man kan lägga en hinna med sirap på diskbänken om man har problem med att katten hoppar upp (vilket Snuggles gör typ tiotusen gånger varje dag). Sagt och gjort, jag strök ut sirap i en rund ring och la en bit chili con carne i mitten som lockbete (John tyckte som vanligt att jag var taskig - snacka om curlingförälder). Tji fick jag, jag hann inte mer än sätta mig ner förrän han var uppe på diskbänken och nallade matbiten. Inte ens sirap funkar på våran kissekatt, den slickade han till och med i sig. Jag säger ju det, han är otämjbar!

En dag på stan

Imorgon är det slut på detta härliga påsklov. Igår var jag nere på stan. Jag tog med mig Johns och min digitalkamera för att dokumentera promenaden.

Här är vi på väg in mot city. Kortet är taget alldeles vid gamla Upsala Mejeri. Under våran promenad berättade min väninna om hennes väninna som stod vid järnvägsgrindarna här framme när en kvinnoarm plötsligt kom flygandes i luften. En mindre angenäm upplevelse.

Här har vi det gamla mejeriet. Mejeriet var i bruk fram till 1996. Numera huserar ett dataföretag i byggnaden. obeservera plastpåsen i trädet. På andra sidan gatan (höger sett utifrån denna bild) ligger en annan byggnad som...

... ser ut så här. Någon gång under 90-talet (minns ej exakt årtal) var det någon snubbe som blev mördad i det här huset. Han blev skjuten med en pistol i huvudet. Det avslöjades att en svartklubb hade haft verksamhet här. Bara antar att den inte finns kvar längre. Själv var jag också på svartklubb någon gång i slutet av 90-talet, fast den låg på baksidan av Saluhallen.

Där du ser harlekin-figuren har jag varit på teater många gånger som barn. "Den lilla teatern" var ett ställe som många dagis och lågstadieklasser gjorde dagsbesök till. Sushirestaurangen längst fram i bild är relativt nyöppnad och jag har aldrig varit där. Tycker det känns en aning skabbigt att gå ner i en källare för att käka mat. Men det är jag det!

Nu går vi vidare in mot centrum... häng på!

Här står jag på Kungsgatan. Linje 9 i motsatt riktning går hem till mina föräldrar. Förut gick inte busstrafiken härifrån Kungsgatan, men eftersom busstafiksnätet läggs om har vissa av bussarna sina utgångslägen härifrån numera. Målsättningen är att få bort busstrafiken ifrån själva centrum. Resecentrum som Uppsala kommun håller på att bygga kommer att stå klart 2011 (påbörjades 2005). Det är därmed det största bygget i Uppsala sedan byggandet av Uppsala domkyrka. Dock är det ett nödvändigt byggprojekt med tanke på att Uppsala tågcentral är Sveriges näst största (efter Stockholm) pendlingsstation.

Snett rakt framifrån ser du en liten snutt av gågatan. Jag tycker om att handla mina kläder på butiken "Gina tricot" som ligger i det fula tegelhuset som du ser till höger (huset med en P-skylt på). En annan favvobutik är "New Yorker" som ligger i S:t Per-gallerian som du ser direkt till höger i bild.

Kommer du ihåg spårvagnsrosetterna som jag pratade om i ett tidigare inlägg? Här har jag fotodokumenterat en av dessa. Den sitter mitt på ett gammal hus på Svartbäcksgatan (gågatan). Fram till 60-talet så var inte detta en gågata utan en vanlig trafikerad väg, vilket förklarar att det sitter en gammal spårvagnsrosett här.

Visst är den vacker?

Så här dags började jag och min väninna att bli fikasugna, så vi begav oss mot vårat favvofik "Ofvandahls". Häng mé vettja!

Här står jag vid Fyrisån och knäpper. Den vita byggnaden är gamla akademikvarnen. Därinne finns numera Upplandsmuseumet (som har gratis inträde). På somrarna tycker jag mycket om att sitta i den gröna lilla parken som du ser längst ner till vänster i bild. Uppsala kommun har nyligen byggt ett härligt soldäck som man kan ligga och fläka ut sig på somriga dagar. Du ser en bit av soldäcket om du tittar alldeles bakom trädet.

För att komma till vårat fik kommer vi nu att gå på en bro över Fyrisån till andra sidan. Nu går vi, kom!

Det här är Ofvandahls hovkonditori, grundat 1886 av Erik Ofvandahl. Det är med andra ord ett fik med anor. Här har många universitetsstudenter suttit i sina lyckligaste dagar. Ett mysigt ställe med hur mycket gott som helst att välja på. Denna dag tog jag en sigillbakelse med kaffe. Sigillbakelsen bestod av en yta med mörk krispig choklad. Inuti var den fylld med den härligaste och mest krämiga chokladtryffel du kan tänka dig. Mumma!

Efter vårat fikabesök begav vi oss åter in till gågatan. Vi tog en sväng in på "New Yorker" där jag handlade litegranna. Helt plötsligt stängdes musiken av i högtalarna och vi insåg att klockan var stängningsdags. Vi begav oss därför ner emot Sivia torg för att ta bussen hemåt.

Den här vackra byggnaden som vi passerade på väg mot bussen är Uppsalas första systembolag, byggt någon gång i början av förra seklet. Numera är det en del av Forumgallerian.

Efter att ha stått och frysit några minuter vid Sivia Torg kom äntligen buss 9. Egentligen hade 3:an varit bättre att åka, men då skulle vi fått vänta mycket längre tid. Vi hoppade därför på buss 9 och gick av vid...

... Källplan. På andra sidan vägen ligger denna kyrka som heter Vaksala kyrka. Det har blivit lite som vår släkts familjekyrka. Här är både jag och brorsan döpta och konfirmerade + att min mormor, morfar och farmor ligger begravda här. Kyrkan är från 1100-talet och byggd i sten. Jag har varit uppe i kyrktornet. Jag var så fascinerad av att se gammalt klotter däruppe. Någon som klottrat typ Gustav + Anna 1875 eller nått liknande. Tufft va!

Härifrån gick vi till Gränby centrum och shoppade lite. På Gränby C insåg jag att jag var helt slut i benen, så vi gick hem. Så tillbringade jag min lördag, vad gjorde du?

Nykläckt återuppväckt intresse

Mitt intresse för Uppsala stads historia fick en renässans nu under årets bokrea. John och jag var på Gränby Centrum för att handla mat och tog en sväng in på Akademibokhandeln. I butiken hittade jag böcker om Uppsalas bostadskvarter under 50- 60- och 70-talet. Mycket spännande läsning, och vilka härliga gamla fotografier dessutom!

Det är någonting fängslande över att se illustrationer och fotografier från hur det var i stan förr. Det är som att förflyttas tillbaka i tid och rum och det är svårt att begripa att det är samma Uppsala på bilderna som nu, fast ändå inte. Jag får ofta en känsla av nostalgi och känner att jag vill vara där, jag vill uppleva det som personerna på fotografierna upplever. Nästan maniskt vill jag vara dem och uppleva verkligheten med deras sinnen - bara för en kort stund. Jag kommer på mig själv att ofta titta på bilder av eleganta damer med släpande kjolar och hattar med plymer och fundera över: Vem är hon? Vart är hon på väg? Vad tänkte hon på just då, där hon skyndar längs med trottoarkanten, vid just det tillfället när fotografen tog fotot på henne? Det är en sällsam känsla.

Efter att ha läst dessa böcker har jag varje gång jag tar mig ner till stan spanat efter om jag kan hitta några av de otaliga spårvagnsrosetter som erinrar oss om att Uppsala en gång i tiden var berikat med spårvagnstrafik. Spårvagnsrosetterna är näst intill det enda som påminner om forna tiders spårvagnar (spårvagnsrosetter är de makafjonger som elkablarna var kopplade till så att spårvagnen fick ström). Jag har ett svagt minne om att när jag var liten på 80-talet så fanns fortfarande spårvagnsskenorna kvar i gatan på vissa ställen i stan (detta kan dock vara ett efterkonstruerat minne).

Spårvagnarna togs ur bruk 1953 och var således bara i trafik under ett halvt sekel (togs i bruk 1906). Det kan tyckas konstigt att investera så pass mycket pengar som det förmodligen kostade att köpa vagnar och lägga spår, för en så kort tidsperiod, men vi får inte förglömma att Uppsala i början 1900-talet fortfarande var en slumrande småstad men endast cirka 20 000 invånare. Vid denna tidpunkt då staden endast sträckte sig längs utmed Drottninggatan i väster och Vaksalagatan i öster samt Kungsängsgatan och Svartbäcksgatan i söder respektive norr var spårtrafiken det perfekta transportmedlet att ta sig fram med. I början av 1900-talet fanns förmodligen inte tanken på att Uppsala 100 år senare skulle ha växt till sig rejält.
Alltså, under 1900-talets andra hälft började Uppsala att växa drastiskt och spårvagnstrafiken blev inte längre lönsam. Det skulle kosta mycket pengar att dra om spårvagnslinjerna och busstrafiken blev därmed ett fördelaktigare transportmedel.

Dessutom tror jag att spårvagnstrafiken var lite av en modefluga. Om vi tittar till andra mellanstora svenska städer så var det fler städer än Uppsala som var berikade med spårvagnstrafik vid denna tidpunkt. Även dessa städer (frånsett ifrån Norrköping) har avvecklat sin spårvagnstrafik och ersatt den med bussar.

Jag har precis avslutat en bok om Uppsalas medeltida gatsystem. Mycket spännande läsning!
Byggandet i Uppsala hade legat i träda under en längre tidsperiod vid 1600-talets första hälft. All tid, pengar och energi hade lagts på uppförandet av Uppsala domkyrka. År 1643 genomgick Uppsala dock en omfattande statsreglering då samtliga gator lades om utefter ett gatrutesystem som efterföljs än idag. Detta innebar en stor omvälvning för alla de bönder och köpmän som helt sonika var tvungna att flytta sina hus.

Igår gjorde jag en stadsvandring inne i stan för att besöka de gränder som fortfarande till viss del finns kvar utefter det medeltida gatusystemet. Gränderna ser inte längre ut helt som de gjorde under medeltiden (duh!), men det är ändå häftigt att gå längs med de stenbeklädda smågatorna och veta att här kanske någon gick för 600 år sedan och tänkte en tanke om framtiden.

Just nu skulle jag vilja hitta lite bilder över 80-talets Uppsala. Jag har lite fragmentariska bilder i mitt huvud som jag vill återuppleva. Jag vet inte riktigt om dessa stämmer eller inte, eftersom man upplever saker och ting på ett annorlunda sätt som barn. Jag minns dock att mamma och jag brukade fika på ett café som låg inhyst i dåvarande S:t Per-gallerian som hade paraplyer uppspända upp-och-ner i taket.