Lördagen

Igår var det julmarknad nere på stan. Jag var nere med mina föräldrar en sväng. Vi gick bland annat till "Plock" och åt litegranna. "Plock" är ett sånt där nytt modernt tapasställe som slår upp sina dörrar överallt. Ett ställe där man tar in smårätter och kan välja fritt ifrån menyn. Jag hade aldrig varit där tidigare. Det var väldigt mysigt, men jag tyckte inte det var så gott som jag trodde det skulle vara.

Jag sprang över en snabbis till Johns jobb ifrån Plock, eftersom min mobil inte hade något batteri kvar. Johns chef var där och hon tyckte jag och John var såååå lika utseendemässigt. Det är flera som säger att vi liknar varandra, att vi skulle kunna vara bror och syster. Men så är det inte kan jag upplysa er om! Efter plockmåltiden gick jag, mamma och pappa vidare till s:t Eriks torg där julmarknaden ägde rum. Det var så mysigt och så mycket stämning.

Efter julmarknaden åkte mamma och pappa hem och jag mötte upp John i stan. Vi handlade mat på Hemköp och tog sedan bussen hemåt. Vi började titta på filmen Helgonet på tv 4 +, men ingen av oss tyckte den var något vidare, så jag valde att adventspynta i lägenheten istället och John lirade dataspel.

Fredag fram till lunch

Jag har nyss vaknat och dricker ett glas med vatten i mitt härliga nattlinne framför tv:n.

John spelar lite dataspel


John dammsuger lägenheten. Är frustrerad över att dammsugaren suger dåligt. Haha, va vitsigt det där blev.

Jag tar ett bad.

Visst börjar det synas lite?

Jag lagar lunch åt oss. Lunchen åt vi framför tv:n i vardagsrummet till "Våra bästa år" + klarinettgrannens falska toner.

Gahhh

Nu är han igång igen. Han har förstärkaren på. Jag skriver inte mer än så den här gången. Ni vet vad jag tycker.

jag leker tolk

Är inne på försäkringskassans hemsida och försöker tolka texten kring föräldrapenning så att John och jag ska förstå. Det tar sin tid. Det är inte lätt det här. Vissa textrader måste läsas om ett flertal gånger innan poletten trillar ner. Jag översätter texten i ett worddokument som vi kan läsa på tillsammans vid ett senare tillfälle.

Utdrag ifrån www.forsakringskassan.se:

" Det kan vara bra att känna till att för att få hel föräldrapenning enligt sjukpenningnivå för dagar som normalt är arbetsfria måste du ta ut hel föräldrapenning dagen före eller efter de arbetsfria dagarna. Det gäller när den arbetsfria perioden är fyra dagar eller färre. Du kan alltid få föräldrapenning enligt grundnivån eller lägstanivån för arbetsfria dagar."

Min tolkning:

För att få hel föräldrapenning under helger och helgdagar måste du ta ut hel föräldrapenning dagen före eller dagen efter de arbetsfria dagarna. Den här regeln gäller när den arbetsfria perioden är fyra dagar eller färre. Under helger och helgdagar har du alltid rätt till föräldrapenning enligt grundnivån (den summa som alla har rätt till, som inte är beräknad på inkomsten) eller lägstanivån (180kr/dag i 90 dagar).

Har jag tolkat det här rätt tror ni? Så här ska jag alltså sitta med flera sidors text nu. Blä!

Nu är han igång igen

Minns ni grannen med klarinetten? Han som inte kan spela utan bara drar sina taskiga register. Nu är han igång igen. Jag blir tokig! Får inget lugn och ingen ro. Han ger sig fanimej aldrig. Jag har spelat in fanskapet på min mobil den här gången. Tyvärr får ni inte riktigt den rätta känslan av hur det är att befinna sig i lägenheten när han sätter igång. Han skapar sådan stress inuti mig att jag bara vill krypa ut ur skinnet. Tänker er känslan när ni just har somnat och ska till jobbet dagen efter och han sätter igång vid halvelva.

Jag mår bättre idag

Idag mår jag mycket bättre, så det var nog en magsjuka jag åkte på. För så dåligt som jag mått de senaste tre dagarna har jag inte mått under hela graviditeten. Jag kommer vara hemma resterande delen av veckan och bara ta det lugnt och ladda batterierna. Frågan är om jag gått med den här bakterien eller vad det nu är för någonting en längre tid. Jag har nämligen känt mig så nere och ledsen. Idag mår jag bättre än vad jag gjort på länge. Sitter här och smuttar på mitt mineralvatten och bara mår gött. Sedan mår jag så bra över vädret också. Jag verkligen älskar när det ligger höga drivor av snö utanför fönstret.

värsta scenariot

Sitter här och småskrattar åt mig själv. Mådde dåligt hela natten. Vaknade till och från av ett fruktansvärt illamående. Tack vare att jag låg ner och slappnade av behövde inte toaletten besökas.

Gick upp och spydde när klockan ringde. Pliktrogen som jag är så skulle jag ändå pråmt till jobbet. Det råder vikariestopp inom uppsala kommun vilket betyder att skolorna inte får ta in vikarier vid sjukdom, allt ska lösas inom arbetslaget. Idag skulle jag dessutom täcka för idrottsläraren som skulle in till stan med högstadiet. Därför var pressen extra stor på mig att jag måste jobba.

Morgonen tillbringades alltså här hemma i lägenheten med att jag gick runt och smågrät, småspydde och satte på mig kläderna. Det jobbigaste är att man inte vet om det är graviditeten eller magsjuka. Hade jag inte varit gravid hade jag ju aldrig reflekterat såhär och därför ringt och sjukskrivit mig på en gång.

Sedan så gick jag till bussen trots att jag mådde illa. Bussen var 30 min försenad pga väderleken. Precis när jag ser bussen komma känner jag den där obehagliga känslan av att det vänder sig i magen. Försöker parera utan framgång. Lägger värsta spyan framför alla som står i busskuren. Som tur var hann jag iväg ca 15 m ifrån dem, men jag fruktar att de sett det värsta. Jag börjar grina för att jag mår så pissigt. Drattar på ändan på en isfläck och börjar gråta ännu mera. Jag såg inte riktigt klok ut. Vuxna människan går där och småbölar och ser ut som en snögubbe. Nu har jag sjukskivit mig veckan ut. Så här kan jag inte ha det.

Yey!

Sitter hemma och softar. Skoldagen blev inställd pga snöstormen som härjat över hela upplandskusten. Inga bussar kan ta sig fram på vägarna = inga elever = ingen skoldag.
Jag klagar verkligen inte över lite långledighet.

Remember last time...

... ska John säga varje gång jag vill ha en burgare med strips och cola.

Igår åkte vi med Snuggles till veterinären eftersom han har urinvägsinfektion. Efteråt släppte pappa av oss nere vid mackarna. Jag är ju alltid hungrig (jag är alltså alltid hungrig och illamående samtidigt, härlig kombo) så jag förslog ett besök in på Max och John var inte sen med att tacka nej. Efter originalmålet därinne mådde jag illa resten av dagen. Kvällen avslutades med en gigantisk kaskadspya inne på toaletten. Asså, ingen mer fast food for me during my pregnancy. Såhär blir det varje gång jag äter någonting som inte är bra för kroppen. Jag misstänker att det är kroppen som försöker avgifta sig ifrån skiten som åker ner i lilla maggen. Jag är så trött på att må illa nu. Överallt läser jag i böcker om hur illamåendet släpper runt v.13 och du börjar att må som en prinsessa. Jag är i vecka 15 nu och spyr fortfarande eller mår allmänt skitilla. Har dessutom fått ont i min ena halsmandel. Bara klag på mig just nu känner jag. Jag är givetivs samtidigt otroligt glad. Ska snart ut på en härlig vinterpromenad med min livskamrat och själsfrände.

Bulle i ugnen

I tisdags gick jag ut offentligt med det hela på jobbet. Jag kände att jag inte kunde hålla på det längre. Flera arbetskamrater har sett frågande på mig eller ställt den känsliga frågan direkt, nämligen "är det tillökning på gång". En arbetskollega hade frågot en annan i mitt arbetslag om jag var gravid (som inte visste om det då). Hon hade svarat att jag nog bara gått upp lite i vikt... hahaha.

När jag satt med min arbetskollega på bussen i tisdags och skvallrade lite var det så himla komiskt. Jag har ju faktiskt undrat varför ingen har reagerat på att min mage bara blir större och större. Tydligen så har diskussionerna gått heta kring mig på jobbet när jag inte varit närvarande. Är hon eller är hon inte? Hahaha.

Mina gamla elever på högstadiet ger mig konstant menande blickar och leenden + en massa tissel och tassel när jag är i närheten. Eleverna i min klass har dock inte sagt ett skvatt om inte E räknas. Hon frågade mig för några veckor sedan om det inte är dags för mig att skaffa barn snart. Idag fick jag även frågan ifrån F:s lillasyster om jag har barn. Kanske de undermedvetet börjar ana någonting. Jag tänker iallafall fortsätta att hålla tyst inför eleverna och se hur långt det kan gå innan de märker någonting.

Är det ok?

Sitter här hemma framför datorn i en schleten t-shirt och mjukisbrallor. John jobbar fram till fyra idag. Tänker gå in till stan och möta upp honom lite senare. Vi ska på restaurang...wiii.
Jag älskar verkligen att gå på restaurang med John. Det blir så speciellt när man småmyser och pratar med varandra på ett mysigt litet hak. Vi har inte bestämt vart vi ska gå ännu, men det löser sig nog.

Apråpå restaurangbesök... Förra veckan när vi hälsade på Johns farmor i Bollebygd var vi på den lokala krogen där. Bollebygd är ett litet samhälle med ca 10 000 invånare. De har iallafall en mysig krog dit man kan gå och äta. Det är en riktigt mysig krog och väldigt populär att besöka för en mysig lördagsmåltid.

Vi gick dit på kvällen för att mysa lite, John och jag. När vi kommer dit vid 19-tiden finns endast ett bort ledigt inne i lokalen (Jag känner instinktivt att jag inte vill sitta där, men hungern slår bort instinkterna. Sedan är jag ju konflikträdd också, att när servitrisen lagt ut bestick, servetter, assietter etc kan jag inte med att flytta när ett annat bort blev ledigt i lokalen).

Iaf, bredvid oss sitter ett sällskap beståendes av ca 4 vuxna och ca 6 barn. Så dom skrek och gormande! Asså, de vuxna var lika ociviliserade som ungarna. En av föräldrarna tjöt bland annat till ett av barnen vid andra sidan bordet "spring över bordet då!", visserligen på skämt, men ändå. De tyckte även att det var helt ok att de mindre barnen sprang uppochner längs med restaurangen. En annan av ungarna försökte febrilt få på TV:n i lokalen trots att den var avstängd. När jag går på restaurang vill jag inte ha en brölande tv på i bakgrunden!

Ingen som helst respekt visades mot de andra matgästerna. Jag var så arg! Hela min matro försvann och slutade med att John och jag tjaffsade med varandra istället för myste. Vi ordnade dock upp det hela direkt efteråt och gick och köpte godis.
Får man verkligen bete sig såhär? Hur skulle ni ha reagerat? Är jag överkänslig?

wow!

WOW, åtta unika besökare till min blogg på en och samma dag! Vilka är ni? Jag vet att Susanna, Mickan, Emma B och Mirjam är trogna läsare, men ni andra då? Träd fram. Jag blir ju verkligen jättenyfiken.

Hoho, va kompiskt, jag tycker att åtta besökare är mycket, säger ganska mycket om min bloggs popularitet.

tuff dag med tappad och hittad plånbok

Jag har haft en tuff dag på jobbet med eleverna. Eleverna har inte alls visat sina bästa sidor och inte jag heller för den delen. Det blir som en nedåtgående spiral allting. Känns inte alls roligt när förra veckan var så himla perfekt. Vad är det som händer? Har suttit i enskilda elevsamtal med över sex elever idag! Det är inte kul när all energi går åt till att reda i konflikter och dåligt bemötande/uppförande. Hade också mitt medarbetarsamtal idag, vilket kändes riktigt bra. Jag gillar min nya chef så mycket. Han är så bra, tar verkligen tag i saker.

Annars har inte så mycket hänt. Var ju som sagt lite labil när jag kom hem efter en jobbig skoldag. Skulle till tandhygienisten och ta bort tandsten. Fasiken vad ont det gjorde. Blodet rann och rann och det ilade och sved. Efteråt gick jag till Lidl som ligger alldeles intill för att handla lite mat. När jag ska betala känner jag att min plånbok är borta. Jag letar överallt, men den finns inte någonstans. Fick så snällt och fint säga åt kassörskan att jag inte kunde handla varorna för att min plånbok låg kvarglömd hos tandhygienisten. Jag var ju inte säker på att den låg kvarglömd där, men jag hoppades. Genast började mina tankar vandra till den där konstiga killen inne i butiken. Var det han som snott min plånbok? Men han hade väl inte kommit mig så nära? Fast han hade ju sett väldigt konstig ut. Tårarna började sakta rulla nedför mina kinder och jag gick ut ur butiken för att ringa John. John fick trösta bästa han kunde vilket inte var lätt. Sprang upp till tandläkaren där min plånbok lyckligtvis var upphittad. Fast jag står fast vid att killen i affären var en skummis, dock inte ficktjuv.

Shit asså, dessa hormoner. Vem är jag nuförtiden?

Hehe

Idag åt jag med mina elever i matsalen.
När jag står vid bordet och torkar efteråt kommer en av mina föredetta elever fram till mig.
Hon tar till orda:
- Hej Hanna!
- Hej!
- Jo, det är en sak jag måste fråga dig.

En kort tystnad

- Ja?
- Jo, det är så att vi undrar om du är gravid.
- Jaha, vilka är det som tror det?
- Jo, det är några stycken. Bland annat X.

En kort tystnad återigen, innan jag svarar med ett leende:

- Det visar sig. Ni får vänta och se.

Hahaha, söta mina elever är. Eller hur!
Bryr sig fortfarande om gamla fröken trots att de är "stora" tjejer nu.

Så vem är du då?

Jag vill veta vilka som läser min blogg, för att jag är så himla nyfiken.
Vill du vara anonym får du givetvis vara det, men lämna gärna en kommentar om vem du är.
Om du har en blogg, skriv ner adressen så att jag kan besöka dig också.

Jihoo!

Jag har haft två fullkomligt underbara dagar på jobbet. Ungarna har varit som änglar!
Har idag haft ett utvecklingssamtal, två kvar. Skönt att det snart är över.
På fredag har jag tagit ledigt. Vi kommer att åka ner till Bollebygd och hälsa på Johns farmor över helgen. Det ska bli najjs.

Kära läsare

Idag är jag och Snuggles ensamma hemma. John jobbar fram till 16. Jag funderar på om jag inte ska ta en sväng in till stan och möta upp honom efter jobbet. Har jag tur vill han gå med mig på restaurang... igen. Det har blivit mkt restaurangbesök för vår del på sistonde. Jag har ju så svårt för annan mat än oxfilé för tillfället :(

Å ena sidan ryker det några hundralappar varje gång vi går ut och äter, å andra sidan varken röker eller dricker jag längre och det om något borde verkligen priviligieras. Eller hur! Frågan är bara om John kommer att gå med på detta. Jag får försöka lirka lite. Igår var han så himla söt att han i kallt och regnigt väder gick ner till Willys för att köpa lyxfrukost åt oss för 200 papp. Givetvis betalade jag för kalaset. Det var det värt för att slippa sätta fötterna utanför dörren.

Jag behöver lite nya kläder. Jag stod framför spegeln igår och fällde en tår när jag såg hur jag såg ut i mina gamla paltor. Det finns ingenting som kan få mig att känna mig så oattraktiv och skabbig som fula kläder. John förstår sig inte alls på det här utan kan inte förstå att jag som har så mycket kläder behöver nya. Det är inte roligt att ha tröjor som slutar halvvägs på magen á la magtröja - 95. Jag har en väldigt lång överkropp och en ganska stor byst, vilket gör att tröjorna ser ut så på mig. De ser inte ut så i affären, men de liksom krymper samman när jag tvättat dem några gånger. Jag behöver nya vinterskor också.

Sedan vill jag ha ett nytt strykjärn, en symaskin, en ny vardagsrumssoffa, en ny tv.... asså, det här kommer ju att kosta hur mycket som helst. Jag vill bara ha och ha och ha. Ibland känner jag mig så himla... hmmm... vad ska man säga... girig. För att lugna nerverna litegranna är jag verkligen värd ett restaurangbesök, eller hur!