Kära läsare

Idag är jag och Snuggles ensamma hemma. John jobbar fram till 16. Jag funderar på om jag inte ska ta en sväng in till stan och möta upp honom efter jobbet. Har jag tur vill han gå med mig på restaurang... igen. Det har blivit mkt restaurangbesök för vår del på sistonde. Jag har ju så svårt för annan mat än oxfilé för tillfället :(

Å ena sidan ryker det några hundralappar varje gång vi går ut och äter, å andra sidan varken röker eller dricker jag längre och det om något borde verkligen priviligieras. Eller hur! Frågan är bara om John kommer att gå med på detta. Jag får försöka lirka lite. Igår var han så himla söt att han i kallt och regnigt väder gick ner till Willys för att köpa lyxfrukost åt oss för 200 papp. Givetvis betalade jag för kalaset. Det var det värt för att slippa sätta fötterna utanför dörren.

Jag behöver lite nya kläder. Jag stod framför spegeln igår och fällde en tår när jag såg hur jag såg ut i mina gamla paltor. Det finns ingenting som kan få mig att känna mig så oattraktiv och skabbig som fula kläder. John förstår sig inte alls på det här utan kan inte förstå att jag som har så mycket kläder behöver nya. Det är inte roligt att ha tröjor som slutar halvvägs på magen á la magtröja - 95. Jag har en väldigt lång överkropp och en ganska stor byst, vilket gör att tröjorna ser ut så på mig. De ser inte ut så i affären, men de liksom krymper samman när jag tvättat dem några gånger. Jag behöver nya vinterskor också.

Sedan vill jag ha ett nytt strykjärn, en symaskin, en ny vardagsrumssoffa, en ny tv.... asså, det här kommer ju att kosta hur mycket som helst. Jag vill bara ha och ha och ha. Ibland känner jag mig så himla... hmmm... vad ska man säga... girig. För att lugna nerverna litegranna är jag verkligen värd ett restaurangbesök, eller hur!