Sommaren -95

Högerklicka på följande länk och öppna i nytt fönster, så ska du få hänga med på ett äventyr som utspelar sig 13 år tillbaka i tiden, då jag precis fyllt 15. http://www.youtube.com/watch?v=gFfydjatQMU

Det var högsommar och året var 1995.
Jag föjde med med min kompis Mirjam, hennes syrra och farsa upp till ett gammalt soldattorp de hyrt i Delsbo. Här skulle vi tillbringa en härlig sommarvecka tillsammans mitt ute i igenting. Ett stycke svensk naturupplevelse. Det kan tilläggas att det bara fanns utedass vid torpet och faciliteter som rinnande varmvatten var inte att tänka på. Som en liten parantes kan jag tillägga att statsbarn som man är slutade resan med förstoppning (jag klarade och klarar fortfarande inte av att göra nummer två på ett utedass). Hygienen fick vi sköta genom att ösa vatten över huvudet samt bada i sjön några hundra meter ifrån torpet.

Jag kommer aldrig att glömma de varma sommardagar som vi gick längs med grusvägarna och snackade om killar vi gillade, om livet och allt annat som man snackar om när man är 15 bast. Vi tyckte dessutom att vi var så himla coola som lyssnade på Winx. Mirjam hade en sådan där gammal hederlig bergsprängare och i denna hade vi ett blandband där vi spelade Winx om och om igen på högsta volum. Play--->rewind--->play osv.

Jag vet inte riktigt varför, men alltid när jag tänker tillbaka på den där sommarveckan blir jag så nostalgisk. Antagligen har jag idealiserat det förflutna eller nått, för har man någonsin haft så känslomässiga problem som man hade när man var 15? Det är iallafall omöjligt att lyssna på Don't laugh med Winx utan att tänka tillbaka på sommaren 1995.

Du som läser det här, finns det någon låt som du har speciella tonårsminnen till? Skriv gärna och berätta.

Det var bättre förr

En av tidernas bästa partylåt.
Visage - Fade to grey (1981)
http://www.youtube.com/watch?v=cznha2YTTh0

Masterpiece!

Trentemöller och ovikt tvätt

Har inte gjort någonting speciellt denna kväll förutom vräkt i mig godis och jordnötsringar samtidigt som jag tittat på Talang 2008. När jag nyss var på väg in till sovrummet för att vika tvätt insåg jag det komiska med mittliv - stå och vika tvätt en fredag kväll! Mitt nya rökfria jag har verkligen satt en ny "spännande" touch på min vardag. Jag kände för att föreviga denna afton med digitalkameran. Observera gärna min sexiga outfit som jag springer omkring i härhemma. Mumma! Har haft samma låt på repeat den senaste halvtimmen. Klarar dock inte av att se på videon till låten för då blir jag blödig och kan inte sova : http://www.youtube.com/watch?v=yI4f6kRnEH8

individanpassad undervisning

Jag har på allvar just insett den svåra konsten att individanpassa undervisningen.
Asså, det är verkligen, verkligen inte lätt.

Tänk dig att du har en engelskagrupp på sexton elever. Bland dessa sexton elever så har du en handfull buspojkar (med buspojkar menar jag svårt att sitta still, svårt att komma igång, svårt att låta varandra vara ifred, svårt att prestera på egen hand). Några av dessa buspojkar är dessutom svaga i engelska. Egentligen skulle man behöva sitta bredvid dem en hel lektion och pusha och peppa för att arbetet ska bli ordentligt gjort. Vid sidan av dessa buspojkar har jag ca 10 "normalduktiga" elever som behöver utmaningar som är betydligt tuffare än buspojkarnas. Sedan har jag utöver detta två elever som är exceptionellt duktiga i engelska. Asså, jag har en elvaårig flicka i min grupp som läser engelska ungdomsböcker utan att använda lexikon på två dagar (under skoltid och hon är svensk).

Jag tycker det är skitsvårt och stressigt att individanpassa rent ut sagt. Hur ska jag gå tillväga för att ha en så stimulerande miljö som möjligt för samtliga elever i klassrummet. Jag menar, den busigaste pojken kan inte ens sätta ihop en korrekt enkel mening på engelska och tycker dessutom att ämnet är dööööööööötråkigt, medan duktiga tjejen läser ut engelsk litteratur i ett naffs.

Det här handlar förmodligen en hel del om de höga krav jag sätter på mig själv. Det är svårt att räcka till för alla. Nu blir ju större delen av mitt fokus på buspojkarna för att de ska hålla sig lugna och inte störa de andra.

Det jag har gjort nu är att jag satt ihop en elevpärm åt "duktiga" tjejen med uppgifter som egentligen är ämnade för äldre elever i sjuan. Problemet är att jag tror att hon skulle få en betydligt roligare undervisning om alla var på samma nivå som henne i klassrummet. Kanske inte nödvändigtvis lika duktiga, men iallafall motiverade till att vilja lära sig.

Jag funderar på om vi kanske ska dra igång ett tidningsprojekt. Jag tänkte att vi kan sätta ihop en engelsk tidning där var och en får skriva utefter sin språkliga förmåga. Undrar om det skulle funka?

Vilket tråkigt inlägg det här blev! Det beror på att allt knallar på så himla bra i skolan just nu. Hare gött!

Som en solstråle...

... förgyller du mitt liv! Jag vet inte riktigt vem "du" är, meningen liksom bara dök upp inuti mitt huvud när jag såg det här helt underbara fotografiet som jag tagit med min mobil tidigare i år. Visst blir man glad bara av att se det!

Jag skriver ju mest här när det är någonting som upprör mig eller när jag verkligen går in för någonting. Därför är det ganska häpnadsväckande att jag skriver en dag som denna. Dagen har, hör och häpna, varit toppen! Har egentligen ingenting att kommentera, visst, det finns väl alltid nånting att tycka till om, men ingenting värt att nämna här.

Idag när jag kom hem ifrån jobbet tog jag U-svängen förbi morsan. Min målsättning var att få ut henne på en promenad i den härliga vårsolen. Icke sa nicke, det vill hon inte alls det. Så det blev till att ta pjucksen hemåt igen. Väl hemma satte jag mig ute på balkongen och slängde upp fötterna mot väggen och läste en bok om tips för nyblivna kattägare. Där satt jag sedan i det härligt gassande solskenet och kände matångarna slippra sig ut genom dörren. Efter en stund serverades Chili con carne med ris. Underbart!

Snuggles är en riktig mattjuv. Medan jag satt på balkongen läste jag i min bok om "200 råd för nyblivna kattägare" att man kan lägga en hinna med sirap på diskbänken om man har problem med att katten hoppar upp (vilket Snuggles gör typ tiotusen gånger varje dag). Sagt och gjort, jag strök ut sirap i en rund ring och la en bit chili con carne i mitten som lockbete (John tyckte som vanligt att jag var taskig - snacka om curlingförälder). Tji fick jag, jag hann inte mer än sätta mig ner förrän han var uppe på diskbänken och nallade matbiten. Inte ens sirap funkar på våran kissekatt, den slickade han till och med i sig. Jag säger ju det, han är otämjbar!