Som en solstråle...

... förgyller du mitt liv! Jag vet inte riktigt vem "du" är, meningen liksom bara dök upp inuti mitt huvud när jag såg det här helt underbara fotografiet som jag tagit med min mobil tidigare i år. Visst blir man glad bara av att se det!

Jag skriver ju mest här när det är någonting som upprör mig eller när jag verkligen går in för någonting. Därför är det ganska häpnadsväckande att jag skriver en dag som denna. Dagen har, hör och häpna, varit toppen! Har egentligen ingenting att kommentera, visst, det finns väl alltid nånting att tycka till om, men ingenting värt att nämna här.

Idag när jag kom hem ifrån jobbet tog jag U-svängen förbi morsan. Min målsättning var att få ut henne på en promenad i den härliga vårsolen. Icke sa nicke, det vill hon inte alls det. Så det blev till att ta pjucksen hemåt igen. Väl hemma satte jag mig ute på balkongen och slängde upp fötterna mot väggen och läste en bok om tips för nyblivna kattägare. Där satt jag sedan i det härligt gassande solskenet och kände matångarna slippra sig ut genom dörren. Efter en stund serverades Chili con carne med ris. Underbart!

Snuggles är en riktig mattjuv. Medan jag satt på balkongen läste jag i min bok om "200 råd för nyblivna kattägare" att man kan lägga en hinna med sirap på diskbänken om man har problem med att katten hoppar upp (vilket Snuggles gör typ tiotusen gånger varje dag). Sagt och gjort, jag strök ut sirap i en rund ring och la en bit chili con carne i mitten som lockbete (John tyckte som vanligt att jag var taskig - snacka om curlingförälder). Tji fick jag, jag hann inte mer än sätta mig ner förrän han var uppe på diskbänken och nallade matbiten. Inte ens sirap funkar på våran kissekatt, den slickade han till och med i sig. Jag säger ju det, han är otämjbar!