Fötterna är fortfarande svullna, men plikttrogen som man är fortsätter jag troget att gå till arbetet. Jag vill verkligen orka de här två veckorna. Det skulle kännas så snopet att behöva sluta tidigare än vad jag bestämt. Det händer massa roliga saker nu också. Min sista dag ska vi ju strunta i skollunchen och gå och käka pizza, snacka om antiklimax att inte få genomföra våra planer.

Aja, vi tar en dag i taget. Än så länge står jag på benen.