För er som inte vet så är jag hypokondriker. Rädslan för att drabbas av svåra sjukdomstillstånd har funnits med mig under längre tid. Jag har inget minne av att oron fanns i yngre år utan jag tror att det hela uppstod i senare tonåren.
Hypokondrin skapar problem. Jag har en förmåga att ständigt känna efter hur saker och ting känns i min kropp och så fort någonting känns annorlunda börjar jag googla runt för att läsa om olika sjukdomssymptom som stämmer in på mina känningar. Jag är expert på att ställa olika hobbydiagnoser på mig själv. Sedan jag kom hem ifrån BB har jag "haft" livmodersinflammation, blindtarmsinflammation, urinvägsinfektion och äggledarinflammation + att jag misstänker att jag redan har blivit gravid med barn nummer två. Alla tankarna känns lika skrämmande.
När tankarna om en potentiell infektion eller sjukdom kommit igång går jag bara runt och maler och maler och finner ingen ro. Det värsta är att jag inte kan fråga någon heller. De flesta säger bara att jag bör gå för att undersöka mig.
Ett exempel: För några år sedan hade jag ont i njurtrakten, det ömmade och hade sig. För varje dag försämrades jag och till slut kunde jag knappt stå upp utan att det värkte. Jag var helt övertygad om att det var en urinvägsinfektion som gått upp i njurarna och blivit till en allvarlig njurinflammation. Jag hinkade i mig tranbärsjuice utan förbättring. Till slut blev jag tvungen att gå till läkaren. Enligt läkaren var jag fullt frisk och hade inte en tillstymmelse till urinvägsinfektion och efter att jag blivit "friskförklarad" upphörde symptomen.
Problemet är att jag vill inte gå till en läkare en gång i veckan för att få sinnesro. Lite krångligt att magnetröntgas och ta blodprov stup i kvarten. Känns inte som en lösning på problemet. En jäkligt dyr och omständig lösning i alla fall. Sen så har jag ju blodfobi också och avskyr provtagningar.
Jag har sjukdomsinsikt och vet om att jag är hypokondriker men det gör inte saken lättare eftersom jag aldrig vet om symptomen jag känner är orsakade av min hypokondri eller om de är äkta. Jag kan (som exemplet med njurarna) förstärka olika symptom genom att aktivt tänka på dem och känna efter. Till slut vet jag inte vad som är sanning och inte.
Jag gjorde ett test på Internet för att se hur pass hypokondrisk jag är. Testet hittar du här http://www.psykologitest.se/test/hypokondri.php Jag fick 32 poäng. Vad fick du? Alla som läser detta inlägg måste svara :)
Nu har du väl fått bilden av mig att jag är helt jefla sinnesstörd, men förutom ovanstående är jag en ganska normal och trevlig brutta :)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
haha 2 fick jag :P
8 pers som läst bloggen hittills men bara Anja som vågat svara! Hallå! Kom igen nurå... jag fick ju 32. Sitter alla andra och får toppoäng och inte vågar eller :D
hehe egentligen borde jag inte skriva nåt alls om det i min blogg, men jag måste skriva av mig lite, så då blir det kryptiskt.. eftersom det av en anledning måste vara superhemligt...
vi kan ta det på msn nån dag när vi är online samtidigt.
Jag fick 7, "Du lider troligtvis inte av hypokondri". Hur kan de veta det, va va va?!
Haha Hanna...jag fick 0 poäng!! Du måste ha fått det högsta man kan få. Du kanske behöver en psykolog istället för doktor...och då menar jag det inte elakt. Min man har t.ex. kraftig skräck för sprutor..fobier som hindrar i vardagen behöver man få hjälp med.
Kram kram
Jag fick 1 poäng :) Min pojkvän är däremot hypokondriker, och är livrädd bara för att bli förkyld. Han har även en enorm spindel- och småkrypsfobi...
Skicka en kommentar