stök i kök

Det finns ingenting mer frustrerande än en karl på dåligt humör. Just nu hör jag hur han står ute i köket och irriterat småmumlar medan han hackar lök.

Bakgrundsinfo: Vi har bestämt att John lagar maten och jag sköter om städning och småpysslande i lägenheten. Tvätten hjälps vi åt tillsammans med. Uppdelningen är gjord på följande sätt eftersom John tycker om att laga mat men avskyr att dammsuga. Jag tycker om att dammsuga men gillar inte att laga mat. Dessutom slutar jag mycket senare än John vilket gör att jag är trött när jag kommer hem. En ganska naturlig uppdelning med andra ord.

Iallafall, för en stund sedan var vi och veckohandlade på Coop Forum (det gör vi alltid på söndagar). När vi kom hem skulle John göra hamburgare men upptäckte att ströbrödet var slut. Han blev mycket upprörd och klagade på min veckomatlista med en massa konstiga maträtter på. Jag tog illa vid mig eftersom jag gjorde listan i morse för att underlätta för honom. Så var alltså tjaffset igång. Jag valde att inte fortsätta gnata därute i köket utan gick istället in hit.

Nu orkar jag inte tjaffsa längre så jag har bestämt mig för att gå ut i köket och försöka bli kompis igen. Jag återkommer om ett tag och berättar hur det gick.

2 minuter senare...

Det gick bra. Han började faktiskt skratta innan jag hann smyga upp bakifrån och lägga armarna runt midjan på honom och prata bebisspråk (det brukar funka). Han menade på att han är väldigt stressad (vilket jag förstår, han har ett prov att läsa på). Så nu är allt frid och fröjd härhemma igen. Jag har även kommit till insikt om att det faktiskt är ganska mysigt att laga mat tillsammans. Så från och med nu kommer jag att laga mat tillsammans med John på helgerna. Det tyckte även John lät helmysigt. Nu ska jag gå ut i köket och hacka isbergssallad till hamburgarna.

Ha det bra!