7.10 piiiiiiiiiiiiiiip... Jag är inte van att knalla upp så tidigt på morgonen efter nästan tre veckors juluppehåll. Ja, du läste rätt. Idag, måndagen den 7:onde januari 2008, drog första dagen för vårterminen igång. Om du tror att jag pigg, glad och förväntansfull kastade benen över sängkanten och tänkte: "jippi, vá kul det ska bli att få träffa arbetskamraterna igen!" så tror du fett mé fel (mina arbetskollegor är toppenbra, men jag ligger inte hemma i ångestplågor av längtan).
Iallfall, det som kan verka vara en ganska schysst tid att stiga upp vid (jag menar, 7.10 är ju en helt ok tid att gå upp, jag ställer vanligtvis klockan på 6.30, men eftersom de två första dagarna är studiedagar utan elever kunde jag ta sovmorgon...ja ja...va jag tjatar) föranleddes med nattlig ångest och krämpor (känner jag mig inte lite krasslig, mår jag inte lite illa...är det magsjuka?!)
Jag vaknade första gången redan vid halvfemtiden, drog handen klumpigt över nattduksbordet för att få tag på mobilen och oroligt kolla klockan så att jag inte försovit mig. Efter återigen ha lagt mobilen på bordet måste jag efter en kort stund titta efter så att jag inte råkat stänga av mobilalarmet när jag kollade om mobilalarmet var på den första gången. Sedan är karusellen igång. Jag tror att jag iallafall minst (och då överdriver jag inte) 4-5 gånger sträckte mig efter mobben för att kontrollera att jag verkligen verkligen ställt klockan. Snacka om tvångssyndrom!
Vadå jobbångest?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
hahahahaha.. å så man känner igen sig :)
Skicka en kommentar