Halsmandelblues

Det började förra måndagen med att jag nästan tappade rösten, sedan har den här "sjukdomen" liksom spridit sig uppåt längs med halsen. För närvarande sitter smärtan bakom halsmandlarna. Symptomen liknar ingenting som jag kan erinra mig om att jag haft tidigare. Vanligtvis har jag ont i själva halsmandlarna när det är en förkylning på gång. Givetvis har jag "oroat upp" mig själv med att detta måste vara någonting riktigt jobbigt att bli frisk ifrån. Vem har tid med lärkarbesök? Eller ännu värre ligga hemma och vara sjuk - igen! Nejdu, det här håller inte. Nu får jag banne mig se till att bli frisk, och därmed basta.

Det har blivit två ganska sena dagar på jobbet dessutom. Igår kom jag hem strax efter sex efter att ha suttit i möte. Idag var jag inte hemma förrän strax innan fem pga arbetslagskonferensen som ligger på tisdagseftermiddagarna. Sena kvällar är typ det sista man behöver när man redan känner sig lite risig. Jag har dessutom sovit ganska dåligt i natt. Jag vaknade vid två-tiden av att jag hade skitont i halsen (där bakom mandlarna i själva gomseglet) + att jag kallsvettades och det värkte i lederna. Jag försökte bortförklara ledvärken med att det var pms (jag har nämligen fått ont i lederna tidigare och då sa en tjej att det kan bli så strax innan mensen kommer igång). Iallafall, jag gick upp och tog en Ipren och efter det lyckades jag somna om.

Just nu står John i köket och lagar middagsmat. Det blir morotspannakaka med lingonsylt och nybryggt kaffe. Mums!