Läraren som ensam syndabock

"De slog mig med plankor"

"lärarna gjorde ingenting för att stoppa mobbarna"

Citaten är hämtade ifrån en artikel i dagens Aftonbladet som handlar om 11-årige Samuel Gullin (http://www.aftonbladet.se/nyheter/article1860592.ab). Artikeln berör det faktum att antalet anmälningar till skolverket där skolan inte agerat tillräckligt vid mobbing och kränkande behandling ökat lavinartat under de senaste året.

Återigen står de inkompetenta och outbildade lärarna i fokus. SVT har till och med gått så långt att de bytt ut oss mot ett gäng superpedagoger som får ta över undervisningen i en 9:a i Malmö. Det finns faktiskt vuxna som kan slå näven i bordet och visa vart skåpet ska stå, men samtidigt vara den ömsinte, empatiske psykologen som kan vara lagom mycket "kompis" med eleven utan att för den skull bli kompis med denne. SVT gör allt för att påvisa hur värdelösa vi lärare är på att fullfölja vårat uppdrag. Svensk lärarkår är helt enkelt oduglig (med få undantag). Punkt slut.

Det är väldigt lätt att skylla allting på skolans personal utan att se till helheten. Handlar det här problemet egentligen om att vi lärare är så fruktansvärt oempatiska och inkompetenta kräk? Jag tror inte det. Visst, det finns säkert lärare som aldrig borde ha få satt sin fot inom skolans värld, det är jag inte sen med att medge. Men jag tror för den sakens skull inte att alla lärare är oempatiska kräk som bara har "håll dig undan ifrån dem" att säga till en pojke eller flicka som blir jagad av en mobb med påkar och träplankor. Vi måste förstå personen bakom som kläcker ur sig en sådan idiotisk kommentar (utan att för den skull säga att det är ok)

Vi borde lägga fokus på om lärarens arbetsuppgifter står i likställdhet till den tid vi har att förfoga oss över. Det är väldigt svårt att reda ut en mobbingsituation på ett fullgott sätt när den ska klämmas in på en kort rast mellan svenska och so. Det finns helt enkelt väldigt lite utrymme och ibland inget utrymme alls för att ta itu med saker på så sätt att man känner sig nöjd.

Dessutom läggs mer och mer olika arbetsuppgifter på lärarens bord. Just nu ska vi snart påbörja de nationella proven. Jag kommer då ha fullt upp att rätta över 300 prov i svenska, engelska och matematik. Mitt i allt det här så ska alla barn i år 6 ha utvecklingssamtal och individuella utvecklingsplander, sk. IUP:s ska skrivas. Utöver detta ska vanliga lektioner planeras, läxor ska rättas, prov ska rättas. Dessutom är många olika möten inplanerade, dels obligatoriska möten för hela arbetslaget och dels möten kring enskilda elever.

Varje vecka är dessutom 80 min av min arbetstid så kallade "rastvakter" då jag ska vara ute på rast med eleverna. Ni hör ju själva, om det finns mycket oro i elevgruppen och mobbing förekommer på flera håll är det mycket svårt att hinna med att lösa allting på bästa möjliga sätt.

Jag säger inte att jag tycker att det här är ok! För det tycker jag inte. Jag vill bara försöka få er som inte är pedagoger att förstår hur det är att vara lärare i dagens svenska skola. Det är inte lätt. Och de lärare som jag stött på i min vardag gör ett sjujäkla duktigt jobb, no question about it! Vi är förmodligen betydligt mer skärpta och empatiska än vi får lov att uppvisa i skolan. För att få spelrum för våra oanade talanger måste vi ges tillfället att få visa upp dem.

stök i kök - del 2

Vi lyckas alltid tjaffsa angående matlagningen här i huset. Nu har det hänt igen. Det hela slutade med att jag med irriterad röst sa att "det går visst aldrig att göra dig nöjd" varefter jag gick in hit i datorrummet och stängde dörren efter mig.

Iallafall, hela tjaffset handlade om att jag plockade upp potatisskalen ur diskhon. Efter att jag var klar sa John att det var ganska onödigt av mig eftersom han skulle skala löken däröver. Det som gjorde mig irriterad varatt jag tog upp potatisskalen från början för att underlätta för honom vid diskningen (det är John som diskar). Kan det vara det låga blodsockret som spökar månne?

Nej, nu har jag tjurat färdigt!
Hej på er!

En uppmaning till alla 80-talister runtom i Sverige

Jag vill att du sätter på dina högtalare alternativt sätter på dig hörlurar.
Tryck sedan på den här länken:
http://www.youtube.com/watch?v=3x_aa0kZjMI&feature=related

Ung fröken söker lärartjänst

Som ni kanske inte vet så surfar jag dagligen in på http://www.ams.se/ för att hålla mig uppdaterad om vilka lärarjobb Uppsala kommun har att erbjuda. Nu har jag ju jobb och allt sånt va, men du vet, det skadar ju inte att titta efter potentiella alternativ. Vidga sina vyer litegranna. Det är ju knappast så att skolan jag är på just nu är oumbärlig på något sätt.

Ja, men så var det då alla dessa jobbannonser! Det är svårt att sålla i denna djungel av tiotusentals utlysta tjänster. Det finns ju så många lärartjänster med min ämneskombination att söka att jag inte vet i vilken ände jag ska börja. Jag funderar därför istället på att vara lite rebellisk och söka den här utmärkande tjänsten som jag hittade på ams idag:

Universitetslektor i Kärnfysik; Uppsala universitet; Uppsala; 080206 Uppsala

universitet ledigförklarar härmed en anställning som Universitetslektor i tillämpad kärnfysik med inriktning mot kärnämneskontroll och kärnbränslediagnostik vid Institutionen för fysik och astronomi, avd. för tillämpad kärnfysik.

Så, vad säger ni? Det är inte var dag man hittar sådana här godbitar till tjänster.

Nu är det iofs inte min ämneskombination och allt sånt där dåra, men med tanke på att det fortfarande anställs obehöriga lärare runtom i vårat avlånga land kanske de nöjer sig med någon som faktiskt har den pedagogiska utbildningen och dessutom har läst Naturkunskap A och B på gymnasienivå. Det där med ämneskunskaper är väl egentligen ganska trivialt? Sånt lär man sej juh under resans gång så att säga, eller hur!

ps! Jag läste även en Big Bang-kurs med inriktning naturvetenskap (10p) på universitetet, så jag har även universitetspoäng att tillgodoräkna mig i de naturvetenskapliga ämnena ds!

En helt vanlig lördag

Idag tog John och jag en promenad för att utforska närmaste väg till hans blivande praktikplats. Väl framme vid praktikplatsen kände vi inte för att återvända hem, utan vi bestämde oss för att gå in till stan. På väg in till stan hittade vi ett konditori som vi aldrig tidigare besökt. Därinne möttes jag av ljuvliga bakverk som jag aldrig tidigare skådat. Girig som jag är kunde jag inte nöja mig med ett bakverk, utan det blev två. Tyvärr så uppfyllde det ena bakverket inte mina förväntningar. Jag trodde det skulle vara krämig chokladsmet på kakan, men så var den inte.

När vi kom hem gjorde vi iordning baguetter med rostbiff och till det drack vi kaffe. Efter "kvällsmaten" hällde jag upp lösviktsgodis i en skål och så tittade vi på "Underbar och älskad av alla". Efter filmen har jag dolat med lite allt möjligt härhemma. Ett tag såg jag nästan ut såhär:

Man skulle kunna tro att jag var utklädd till Jason i "Fredag den 13:onde", men så var det inte. Det var bara jag som la en fuktighetsmask. Jag blev mycket förvånad när jag öppnade förpackningen. Jag trodde det skulle vara någon slags kletig kräm däri. Istället låg där en våtservettsliknande sak med utklippta hål för ögon och mun. Man skulle lägga hela den där våta papperssaken över ansiktet och låta den verka i 15 min. Snuggles blev inget rädd för mig när jag försökte skrämma honom. Jag fick iallafall John att rycka till när jag smög mig upp bakifrån.

Halsmandelblues

Det började förra måndagen med att jag nästan tappade rösten, sedan har den här "sjukdomen" liksom spridit sig uppåt längs med halsen. För närvarande sitter smärtan bakom halsmandlarna. Symptomen liknar ingenting som jag kan erinra mig om att jag haft tidigare. Vanligtvis har jag ont i själva halsmandlarna när det är en förkylning på gång. Givetvis har jag "oroat upp" mig själv med att detta måste vara någonting riktigt jobbigt att bli frisk ifrån. Vem har tid med lärkarbesök? Eller ännu värre ligga hemma och vara sjuk - igen! Nejdu, det här håller inte. Nu får jag banne mig se till att bli frisk, och därmed basta.

Det har blivit två ganska sena dagar på jobbet dessutom. Igår kom jag hem strax efter sex efter att ha suttit i möte. Idag var jag inte hemma förrän strax innan fem pga arbetslagskonferensen som ligger på tisdagseftermiddagarna. Sena kvällar är typ det sista man behöver när man redan känner sig lite risig. Jag har dessutom sovit ganska dåligt i natt. Jag vaknade vid två-tiden av att jag hade skitont i halsen (där bakom mandlarna i själva gomseglet) + att jag kallsvettades och det värkte i lederna. Jag försökte bortförklara ledvärken med att det var pms (jag har nämligen fått ont i lederna tidigare och då sa en tjej att det kan bli så strax innan mensen kommer igång). Iallafall, jag gick upp och tog en Ipren och efter det lyckades jag somna om.

Just nu står John i köket och lagar middagsmat. Det blir morotspannakaka med lingonsylt och nybryggt kaffe. Mums!

Rösten - det viktigaste verktyget

Som ni kanske förstår utifrån rubriken här ovan kommer dagens inlägg att handla om min röst - eller kanske snarare avsaknaden av den. Sedan i måndags kraxar jag likt en kråka när jag försöker få fram ord ur min mun.

Detta är en mardröm, eftersom rösten är mitt viktigaste verktyg. Det är inte lätt att få tyst på en grupp 11-12-åringar enbart genom att vifta med händerna och be klasskamraterna om hjälp att dra uppmärksamheten åt mitt håll.

Jag har varje kväll sedan måndagen lagt mig extra tidigt. Jag har även (om och om och om igen)värmt upp en vetekudde som jag lagt likt en fet boaorm kring halsen (allt för att den rätta placebo-effekten av tillfrisknande ska infinna sig).

Barnen undrar varför jag är i skolan när jag inte kan prata. De har ju helt klart en poäng. Vad svarar man egentligen på en sådan fråga? Jag tror inte de skulle förstå om jag gick in på vikariebrist, inte råd med karensdag, inte ork att göra en vikarieplanering, vill inte sätta mina kollegor i klistret så att de måste täcka för mig på sin planeringstid och därmed inte få tid till att planera sina egna lektioner etc etc.

Jaja, numera kan vem som helst lämna en kommentar om han eller hon så skulle vilja. Själv planerar jag att ta ett kokhet bad som täcker utsidan av min trasiga insida (jag menar givetvis halsen). Hahaha!