Läraren som ensam syndabock

"De slog mig med plankor"

"lärarna gjorde ingenting för att stoppa mobbarna"

Citaten är hämtade ifrån en artikel i dagens Aftonbladet som handlar om 11-årige Samuel Gullin (http://www.aftonbladet.se/nyheter/article1860592.ab). Artikeln berör det faktum att antalet anmälningar till skolverket där skolan inte agerat tillräckligt vid mobbing och kränkande behandling ökat lavinartat under de senaste året.

Återigen står de inkompetenta och outbildade lärarna i fokus. SVT har till och med gått så långt att de bytt ut oss mot ett gäng superpedagoger som får ta över undervisningen i en 9:a i Malmö. Det finns faktiskt vuxna som kan slå näven i bordet och visa vart skåpet ska stå, men samtidigt vara den ömsinte, empatiske psykologen som kan vara lagom mycket "kompis" med eleven utan att för den skull bli kompis med denne. SVT gör allt för att påvisa hur värdelösa vi lärare är på att fullfölja vårat uppdrag. Svensk lärarkår är helt enkelt oduglig (med få undantag). Punkt slut.

Det är väldigt lätt att skylla allting på skolans personal utan att se till helheten. Handlar det här problemet egentligen om att vi lärare är så fruktansvärt oempatiska och inkompetenta kräk? Jag tror inte det. Visst, det finns säkert lärare som aldrig borde ha få satt sin fot inom skolans värld, det är jag inte sen med att medge. Men jag tror för den sakens skull inte att alla lärare är oempatiska kräk som bara har "håll dig undan ifrån dem" att säga till en pojke eller flicka som blir jagad av en mobb med påkar och träplankor. Vi måste förstå personen bakom som kläcker ur sig en sådan idiotisk kommentar (utan att för den skull säga att det är ok)

Vi borde lägga fokus på om lärarens arbetsuppgifter står i likställdhet till den tid vi har att förfoga oss över. Det är väldigt svårt att reda ut en mobbingsituation på ett fullgott sätt när den ska klämmas in på en kort rast mellan svenska och so. Det finns helt enkelt väldigt lite utrymme och ibland inget utrymme alls för att ta itu med saker på så sätt att man känner sig nöjd.

Dessutom läggs mer och mer olika arbetsuppgifter på lärarens bord. Just nu ska vi snart påbörja de nationella proven. Jag kommer då ha fullt upp att rätta över 300 prov i svenska, engelska och matematik. Mitt i allt det här så ska alla barn i år 6 ha utvecklingssamtal och individuella utvecklingsplander, sk. IUP:s ska skrivas. Utöver detta ska vanliga lektioner planeras, läxor ska rättas, prov ska rättas. Dessutom är många olika möten inplanerade, dels obligatoriska möten för hela arbetslaget och dels möten kring enskilda elever.

Varje vecka är dessutom 80 min av min arbetstid så kallade "rastvakter" då jag ska vara ute på rast med eleverna. Ni hör ju själva, om det finns mycket oro i elevgruppen och mobbing förekommer på flera håll är det mycket svårt att hinna med att lösa allting på bästa möjliga sätt.

Jag säger inte att jag tycker att det här är ok! För det tycker jag inte. Jag vill bara försöka få er som inte är pedagoger att förstår hur det är att vara lärare i dagens svenska skola. Det är inte lätt. Och de lärare som jag stött på i min vardag gör ett sjujäkla duktigt jobb, no question about it! Vi är förmodligen betydligt mer skärpta och empatiska än vi får lov att uppvisa i skolan. För att få spelrum för våra oanade talanger måste vi ges tillfället att få visa upp dem.