En dag på stan

Imorgon är det slut på detta härliga påsklov. Igår var jag nere på stan. Jag tog med mig Johns och min digitalkamera för att dokumentera promenaden.

Här är vi på väg in mot city. Kortet är taget alldeles vid gamla Upsala Mejeri. Under våran promenad berättade min väninna om hennes väninna som stod vid järnvägsgrindarna här framme när en kvinnoarm plötsligt kom flygandes i luften. En mindre angenäm upplevelse.

Här har vi det gamla mejeriet. Mejeriet var i bruk fram till 1996. Numera huserar ett dataföretag i byggnaden. obeservera plastpåsen i trädet. På andra sidan gatan (höger sett utifrån denna bild) ligger en annan byggnad som...

... ser ut så här. Någon gång under 90-talet (minns ej exakt årtal) var det någon snubbe som blev mördad i det här huset. Han blev skjuten med en pistol i huvudet. Det avslöjades att en svartklubb hade haft verksamhet här. Bara antar att den inte finns kvar längre. Själv var jag också på svartklubb någon gång i slutet av 90-talet, fast den låg på baksidan av Saluhallen.

Där du ser harlekin-figuren har jag varit på teater många gånger som barn. "Den lilla teatern" var ett ställe som många dagis och lågstadieklasser gjorde dagsbesök till. Sushirestaurangen längst fram i bild är relativt nyöppnad och jag har aldrig varit där. Tycker det känns en aning skabbigt att gå ner i en källare för att käka mat. Men det är jag det!

Nu går vi vidare in mot centrum... häng på!

Här står jag på Kungsgatan. Linje 9 i motsatt riktning går hem till mina föräldrar. Förut gick inte busstrafiken härifrån Kungsgatan, men eftersom busstafiksnätet läggs om har vissa av bussarna sina utgångslägen härifrån numera. Målsättningen är att få bort busstrafiken ifrån själva centrum. Resecentrum som Uppsala kommun håller på att bygga kommer att stå klart 2011 (påbörjades 2005). Det är därmed det största bygget i Uppsala sedan byggandet av Uppsala domkyrka. Dock är det ett nödvändigt byggprojekt med tanke på att Uppsala tågcentral är Sveriges näst största (efter Stockholm) pendlingsstation.

Snett rakt framifrån ser du en liten snutt av gågatan. Jag tycker om att handla mina kläder på butiken "Gina tricot" som ligger i det fula tegelhuset som du ser till höger (huset med en P-skylt på). En annan favvobutik är "New Yorker" som ligger i S:t Per-gallerian som du ser direkt till höger i bild.

Kommer du ihåg spårvagnsrosetterna som jag pratade om i ett tidigare inlägg? Här har jag fotodokumenterat en av dessa. Den sitter mitt på ett gammal hus på Svartbäcksgatan (gågatan). Fram till 60-talet så var inte detta en gågata utan en vanlig trafikerad väg, vilket förklarar att det sitter en gammal spårvagnsrosett här.

Visst är den vacker?

Så här dags började jag och min väninna att bli fikasugna, så vi begav oss mot vårat favvofik "Ofvandahls". Häng mé vettja!

Här står jag vid Fyrisån och knäpper. Den vita byggnaden är gamla akademikvarnen. Därinne finns numera Upplandsmuseumet (som har gratis inträde). På somrarna tycker jag mycket om att sitta i den gröna lilla parken som du ser längst ner till vänster i bild. Uppsala kommun har nyligen byggt ett härligt soldäck som man kan ligga och fläka ut sig på somriga dagar. Du ser en bit av soldäcket om du tittar alldeles bakom trädet.

För att komma till vårat fik kommer vi nu att gå på en bro över Fyrisån till andra sidan. Nu går vi, kom!

Det här är Ofvandahls hovkonditori, grundat 1886 av Erik Ofvandahl. Det är med andra ord ett fik med anor. Här har många universitetsstudenter suttit i sina lyckligaste dagar. Ett mysigt ställe med hur mycket gott som helst att välja på. Denna dag tog jag en sigillbakelse med kaffe. Sigillbakelsen bestod av en yta med mörk krispig choklad. Inuti var den fylld med den härligaste och mest krämiga chokladtryffel du kan tänka dig. Mumma!

Efter vårat fikabesök begav vi oss åter in till gågatan. Vi tog en sväng in på "New Yorker" där jag handlade litegranna. Helt plötsligt stängdes musiken av i högtalarna och vi insåg att klockan var stängningsdags. Vi begav oss därför ner emot Sivia torg för att ta bussen hemåt.

Den här vackra byggnaden som vi passerade på väg mot bussen är Uppsalas första systembolag, byggt någon gång i början av förra seklet. Numera är det en del av Forumgallerian.

Efter att ha stått och frysit några minuter vid Sivia Torg kom äntligen buss 9. Egentligen hade 3:an varit bättre att åka, men då skulle vi fått vänta mycket längre tid. Vi hoppade därför på buss 9 och gick av vid...

... Källplan. På andra sidan vägen ligger denna kyrka som heter Vaksala kyrka. Det har blivit lite som vår släkts familjekyrka. Här är både jag och brorsan döpta och konfirmerade + att min mormor, morfar och farmor ligger begravda här. Kyrkan är från 1100-talet och byggd i sten. Jag har varit uppe i kyrktornet. Jag var så fascinerad av att se gammalt klotter däruppe. Någon som klottrat typ Gustav + Anna 1875 eller nått liknande. Tufft va!

Härifrån gick vi till Gränby centrum och shoppade lite. På Gränby C insåg jag att jag var helt slut i benen, så vi gick hem. Så tillbringade jag min lördag, vad gjorde du?

Nykläckt återuppväckt intresse

Mitt intresse för Uppsala stads historia fick en renässans nu under årets bokrea. John och jag var på Gränby Centrum för att handla mat och tog en sväng in på Akademibokhandeln. I butiken hittade jag böcker om Uppsalas bostadskvarter under 50- 60- och 70-talet. Mycket spännande läsning, och vilka härliga gamla fotografier dessutom!

Det är någonting fängslande över att se illustrationer och fotografier från hur det var i stan förr. Det är som att förflyttas tillbaka i tid och rum och det är svårt att begripa att det är samma Uppsala på bilderna som nu, fast ändå inte. Jag får ofta en känsla av nostalgi och känner att jag vill vara där, jag vill uppleva det som personerna på fotografierna upplever. Nästan maniskt vill jag vara dem och uppleva verkligheten med deras sinnen - bara för en kort stund. Jag kommer på mig själv att ofta titta på bilder av eleganta damer med släpande kjolar och hattar med plymer och fundera över: Vem är hon? Vart är hon på väg? Vad tänkte hon på just då, där hon skyndar längs med trottoarkanten, vid just det tillfället när fotografen tog fotot på henne? Det är en sällsam känsla.

Efter att ha läst dessa böcker har jag varje gång jag tar mig ner till stan spanat efter om jag kan hitta några av de otaliga spårvagnsrosetter som erinrar oss om att Uppsala en gång i tiden var berikat med spårvagnstrafik. Spårvagnsrosetterna är näst intill det enda som påminner om forna tiders spårvagnar (spårvagnsrosetter är de makafjonger som elkablarna var kopplade till så att spårvagnen fick ström). Jag har ett svagt minne om att när jag var liten på 80-talet så fanns fortfarande spårvagnsskenorna kvar i gatan på vissa ställen i stan (detta kan dock vara ett efterkonstruerat minne).

Spårvagnarna togs ur bruk 1953 och var således bara i trafik under ett halvt sekel (togs i bruk 1906). Det kan tyckas konstigt att investera så pass mycket pengar som det förmodligen kostade att köpa vagnar och lägga spår, för en så kort tidsperiod, men vi får inte förglömma att Uppsala i början 1900-talet fortfarande var en slumrande småstad men endast cirka 20 000 invånare. Vid denna tidpunkt då staden endast sträckte sig längs utmed Drottninggatan i väster och Vaksalagatan i öster samt Kungsängsgatan och Svartbäcksgatan i söder respektive norr var spårtrafiken det perfekta transportmedlet att ta sig fram med. I början av 1900-talet fanns förmodligen inte tanken på att Uppsala 100 år senare skulle ha växt till sig rejält.
Alltså, under 1900-talets andra hälft började Uppsala att växa drastiskt och spårvagnstrafiken blev inte längre lönsam. Det skulle kosta mycket pengar att dra om spårvagnslinjerna och busstrafiken blev därmed ett fördelaktigare transportmedel.

Dessutom tror jag att spårvagnstrafiken var lite av en modefluga. Om vi tittar till andra mellanstora svenska städer så var det fler städer än Uppsala som var berikade med spårvagnstrafik vid denna tidpunkt. Även dessa städer (frånsett ifrån Norrköping) har avvecklat sin spårvagnstrafik och ersatt den med bussar.

Jag har precis avslutat en bok om Uppsalas medeltida gatsystem. Mycket spännande läsning!
Byggandet i Uppsala hade legat i träda under en längre tidsperiod vid 1600-talets första hälft. All tid, pengar och energi hade lagts på uppförandet av Uppsala domkyrka. År 1643 genomgick Uppsala dock en omfattande statsreglering då samtliga gator lades om utefter ett gatrutesystem som efterföljs än idag. Detta innebar en stor omvälvning för alla de bönder och köpmän som helt sonika var tvungna att flytta sina hus.

Igår gjorde jag en stadsvandring inne i stan för att besöka de gränder som fortfarande till viss del finns kvar utefter det medeltida gatusystemet. Gränderna ser inte längre ut helt som de gjorde under medeltiden (duh!), men det är ändå häftigt att gå längs med de stenbeklädda smågatorna och veta att här kanske någon gick för 600 år sedan och tänkte en tanke om framtiden.

Just nu skulle jag vilja hitta lite bilder över 80-talets Uppsala. Jag har lite fragmentariska bilder i mitt huvud som jag vill återuppleva. Jag vet inte riktigt om dessa stämmer eller inte, eftersom man upplever saker och ting på ett annorlunda sätt som barn. Jag minns dock att mamma och jag brukade fika på ett café som låg inhyst i dåvarande S:t Per-gallerian som hade paraplyer uppspända upp-och-ner i taket.

Man kanske är lite omtyckt trots allt

Vi i 5-6:ans arbetslag har inlett ett samarbete med idrottsklubben här

pga de attitydproblem vi har bland våra elever. Många av de elever som "håller igång" i skolan är de som är mycket framstående idrottsmän/kvinnor i sina lag.

I morse kom elevernas tränare ut i klasserna och diskuterade begreppet respekt och vad det innebär. Det var väldans roligt när två av 5-6:ans bråkigaste killar, X och Y ifrån parallellklassen, dunkande i våran klassrumsdörr mitt under diskussionen. Kvick som jag var kläckte jag ur mig att vi kanske skulle släppa in dem och ha dem som ett konkret exempel på vad som är bristande hänsyn. Jag tror aldrig att jag sett X och Y se så himla små och förnärmade ut. Det var en riktigt härligt syn att se faktiskt. Jag har nämligen aldrig tidigare sett dem skämmas och känna sig dumma. Min klass tyckte givetvis att det var väldans kul när X och Y fick stå framme med tränaren och "läxas upp".

Efter det begav vi oss ner till idrottshallen. Där hade vi sedan under hela förmiddagen en innebandyturnering där elever mötte oss lärare + tränare. Det var lite kul faktiskt, eleverna jublade ut mitt namn under spelets gång och jag vet inte hur många dunkar i ryggen och vänliga ord jag fick höra efter matchen. Till och med skolans strulpelle nummer ett, som numera går i högstadiet, ropade ut mitt namn (jag kan lova dig att vi hade våra duster förra året när han gick i sexan). Jag gav verkligen järnet kan jag lova, var tvungen att gå till personalrummet i pausen och lägga mig på soffan och vila, trodde att jag skulle spy.

Jag är på glatt humör idag och jag bara måste lägga in två kort på de helt ljuvliga små påskkycklingsägg jag fått ifrån två av mina flickor. Jag kände mig otroligt hedrad när jag mottog dem. De har verkligen lagt ner tid och möda på att få dem så fina som möjligt, och så ger de dem till mig! Det ser jag ändå som att trots allt stök och bök är jag en mycket betydelsefull person i deras ögon, för jag skulle aldrig ha kommit på tanken att ge något till min fröken i sexan. Det är skönt att få bekräftelse ibland. Glad påsk på er!

Jag är på dåligt humör

Problemet med min arbetsplats är att man egentligen skulle behöva vara en skicklig magiker och teleportera sig alt. klona sig för att vara på flera ställen samtidigt.

Vi hade bibliotekstid sista halvtimmen idag. En kort återblick ifrån denna mardröm:

Eleverna kommer in, de som behöver låna bok följer med mig till biblioteket 15 meter ner i korridoren. De elever som har bok stannar kvar i klassrummet och läser.
Medan jag är i biblioteket blir det spring och skrik i klassrummet. Fort upp i korridoren och agera polis, in i klassrummet, få tyst på alla, varav det nu tjoas och tjimmas i biblioteket. Fort ner till biblioteket och agera polis... Det kommer in elever ifrån andra klasser och spär på oroligheterna ytterligare. En elev blir ledsen och börjar gråta för att han har blivit utelåst och vägrats släppas in av parallellklassens vikarie. Mitt i allt det här ska jag alltså föra ett samtal med ledsen elev och samtidigt ha överblick över vad som händer i bibblan och i klassrummet. Total KAOS!

Vid två ska dagen avslutas. Ber eleverna att sopa golvet. Sopborstarna används till en fäktningsduell. Elever springer runt runt. Orkar inte skriva mer om denna dag.
Jag kände nästan för att gråta åt eländet.

På jobbet är det någon lustigkurre som monterat sönder alla strömbrytare i 5-6:ans korridor. Vad är grejen liksom?

The neverending story

När jag korsade gräsmattan på väg hem ifrån jobbet idag så såg jag Snuggles ligga i datarumsfönstret perfekt tajmat med min hemkomst. Jag blev överlycklig och ville därför väcka honom till liv och få honom att lägga märke till mig. Jag plockade därför upp en liten sten ifrån marken. Naturligtvis lyckades jag i all min iver kasta ett stenskott på datarumsfönstret.

Min tisdag har varit hektisk. Den började med ett extra akutinsatt möte hos rektorn på morgonen. Igår hade en av flickorna i min kollegas klass en långväga gäst med sig till skolan. Flickan (gästen) skulle delta vid gårdagens skoldag och vid dagens skoldag. Tyvärr så blev det bara en dag. Hon vägrar att komma tillbaka något mera. Välkomnandet hon fick ifrån våra elever var glåpord, tråkningar, mullning i snö, sudd kastat på sig, knuffar, sparkar etc. Jag närvarande inte vid rektorsmötet personligen, men vi hade diskussioner med klasserna kring det som inträffat. Många av barnens kommentarer var skrämmande nog "men hon var ju kaxig mot oss först".

Hela min planeringstid fick jag ägna åt samtal med elev + samtal hem till föräldrar (en av mina elever hade varit elak mot en yngre elev). Jag var vid det här laget helt slutkörd i huvudet och orkade inte höra denne elevs namn nämnas något mera.

Kommer sedan till dagens arbetslagsmöte och får höra att...ja...just denne elev + två andra elever har sprutat ut hela brandsläckaren i korridoren + lagt en snöboll innanför en annan flickas tröja.

Jag blir galen! Dessutom har det slagit lock för mitt vänstra öra och det piper därinne.

puss o kram!

En helt vanlig lördag

Igår läste jag i vår lokaltidning att en djuraffär här i närheten hade besök av en kattdomare för gratis bedömning av huskatter. Jag blev såklart intresserad att få höra vad de hade att säga om vår lilla kisse, så jag ringde mamma och 40 min senare satt vi (pappa, mamma, John och jag) i bilen på väg mot bedömningen. Domaren bekräftade det vi redan visste, dvs att Snuggles är en mycket fin liten huskatt :)



När jag var i Bollebygd senast kunde jag inte låta bli att fotografera hela släktträdet.


Här ser du Rödluvan (till vänster) och Murre. Rödluvan är Murres mormors syster och Murre är Snuggles brorsa. Rödluvan är en tjej som håller sig lite för sig självt. Därför är det extra roligt att hon och Murre har funnit varandra.






Numera bor Murre hemma hos Johns kusin Jacob. Jag hoppar att de inte saknar varandra alltför mycket.

På fotot här till höger har du Systeryster. Systeryster är en av de mysigaste kattjejer jag någonsin stött på. Hon är syster till Rödluvan och Snuggles mormor. Jag tycker att man kan se släktdragen, eller vad säger du?

Snuggles mamma är en riktig skönhet. Det går inte att ta miste på vem som är hennes mamma. Här har ni ett foto på Busan.

Den vita haklappen verkar gå i arv.

Återigen tillbaka till min lördag...

Efter bedömningen följde vi med mina päron in på Willys för att handla hem lite basvaror. Det gäller att passa på när man får skjuts. Annars har jag inte gjort någonting speciellt idag. Jag har mest tagit det lugnt och läst igenom de böcker som jag handlade på bokrean igår. Jag hittade tre böcker om Uppsalas utveckling från småstad till storstad. Mycket intressant läsning!

I'm back

Har inte skrivit på länge, åkte på en ny förkylning i måndags och har inte haft motivationen att gå in hit och skriva av mig. Är mitt uppe i de nationella proven just nu, engelska. Imorgon och på måndag ska vi göra klart de skriftliga delarna, sedan är det bara intervjuerna kvar. Huvva, jag ser inte fram emot dem, tycker det verkar krångeljobbiga. Annars knallar allt på som vanligt. Min kollega har gått ner i tjänst och en ny kollega kommer att ta över hans undervisning tre dagar i veckan.

Apropå min nya kollega, hon är chockad. Det är andra gången jag får höra av en vuxen att de tycker att mellanstadieeleverna är värre här än på X-skolan (x-skolan är värsta ghettoskolan ute i förorten, med en massa skolk och sociala problem... Rosengård light typ). Jag kan hålla med om att det finns stora attitydproblem bland vissa elever, om man säger så.

Ett helt ordinärt exempel ifrån i måndags: Högstadielärare "X" sitter i matsalen och pratar med några sexor om vilket språk de ska läsa i sjuan varav en elev i år 5 slår sig ner bredvid lärare "X". "X" har aldrig sett eleven i fråga tidigare och eleven säger helt oväntat gravallvarligt och utstuderat till X "Du, jag tycker inte om dig, ska vi göra en "deal"!? Du snackar inte med mig, så snackar jag inte med dig" Vad svarar man på det liksom?

Trots ett hårt klimat så trivs jag faktiskt här. Eleverna är svårflirtade och deras respekt är ingenting man får så där utan vidare. Jag gillar utmaningen och möjligheten jag får av att växa som pedagog och människa, och som en av mina kollegor sa åt mig en gång: Klarar du av att jobba här kommer du att kunna ta vilket lärarjobb som helst sen". Det är alltså med någon form av hatkärlek jag beger mig till jobbet varje morgon. Jag kämpar på!