När jag korsade gräsmattan på väg hem ifrån jobbet idag så såg jag Snuggles ligga i datarumsfönstret perfekt tajmat med min hemkomst. Jag blev överlycklig och ville därför väcka honom till liv och få honom att lägga märke till mig. Jag plockade därför upp en liten sten ifrån marken. Naturligtvis lyckades jag i all min iver kasta ett stenskott på datarumsfönstret.
Min tisdag har varit hektisk. Den började med ett extra akutinsatt möte hos rektorn på morgonen. Igår hade en av flickorna i min kollegas klass en långväga gäst med sig till skolan. Flickan (gästen) skulle delta vid gårdagens skoldag och vid dagens skoldag. Tyvärr så blev det bara en dag. Hon vägrar att komma tillbaka något mera. Välkomnandet hon fick ifrån våra elever var glåpord, tråkningar, mullning i snö, sudd kastat på sig, knuffar, sparkar etc. Jag närvarande inte vid rektorsmötet personligen, men vi hade diskussioner med klasserna kring det som inträffat. Många av barnens kommentarer var skrämmande nog "men hon var ju kaxig mot oss först".
Hela min planeringstid fick jag ägna åt samtal med elev + samtal hem till föräldrar (en av mina elever hade varit elak mot en yngre elev). Jag var vid det här laget helt slutkörd i huvudet och orkade inte höra denne elevs namn nämnas något mera.
Kommer sedan till dagens arbetslagsmöte och får höra att...ja...just denne elev + två andra elever har sprutat ut hela brandsläckaren i korridoren + lagt en snöboll innanför en annan flickas tröja.
Jag blir galen! Dessutom har det slagit lock för mitt vänstra öra och det piper därinne.
puss o kram!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar