Boande hos Bergmans

En kort summering av "boandet" hemma hos Bergmans:

Vi (läs John) har äntligen monterat ihop bokhyllorna i vardagsrummet. Jag har försökt fylla dem med böcker så gott jag kan men det finns mycket förvaringsutrymme över.

Sofforna står nu uppackade och rätt möblerade, vi väntar dock ännu på att tyget till sofforna ska skickas till oss. Därför sitter vi än så länge inte i vardagsrummet.

Vi har inte fått upp tavlor på väggarna och mitt på golvet håller John på med sitt senaste projekt, att skruva ihop spjälsängen. Lampkronan i taket hänger och dinglar halvfärdig i väntan på att någon ska orka ta sig an detta projekt (fixa med kedjan och sätta fast prismor).

I nuvarande stund ser det halvfärdiga vardagsrummet ut såhär:

Balkongen är nu uppimpad med blommor, matta och utemöbler. Det här året valde jag att plantera hängpetunior i blomlådorna. Blomningen har inte riktigt kommit igång ännu.

Här sitter jag här igen och flåsar som en flodhäst med mina prinskorvfötter. På familjelivs hemsida går det nu att läsa att barnet är helt fullgånget och navelsträngen är cirka 50 cm lång. Idag har vi varit på IKEA med päronen och handlat spjälsäng, lakan och skötbord.

Jag kom precis upp ur badet. *Kadunk* när jag lägger mig ner och vattenytan stiger dramatiskt. Och det är att hålla i med båda händerna och liksom häva sig upp när det är dags att stiga ur karet. Förra gången jag badade började dessutom duschslangen att sprattla när jag skulle duscha av mig. Hela munstycket lossnade mitt i tvättandet av håret och började leva sitt eget slingriga liv. Och där ligger jag som en kossa i badkaret och kan knappt ta mig någonstans. Det är inte lätt kära vänner!

Imorgon arbetar jag sista veckan. Det känns sådär. Jag har mentalt redan tagit mammaledigt så det känns just nu väldigt kämpigt att veta att jag ska stå ut en hel vecka till. Jag vet också att eleverna säkert märker av att jag inte har samma ork och energi, vilket utnyttjas till max.

Hon som ska ta över efter mig hade vikarierat förra veckan i en annan klass. Hon hade träffat på en av pojkarna i min klass som frågat : Är det du som ska bli vår nya lärare?
Hon svarar att så är fallet varefter han säger "då kan vi mobba dig". Det är inte riktigt så illa som det låter, men det säger ändå en hel del om elevernas "härliga" attityd på vårkanten när enbart några några veckor återstår av sexan och mellanstadiet.

Ungarna är speedade till max och har för tillfället en ganska otrevlig attityd mot allt och alla. Anar jag tonårshormoner? Jag avundas inte vikarien som tar över efter mig nästnästa vecka.
Förövrigt har jag fortfarande små prinskorvtår med tillhörande klumpedunsar.

Fötterna är fortfarande svullna, men plikttrogen som man är fortsätter jag troget att gå till arbetet. Jag vill verkligen orka de här två veckorna. Det skulle kännas så snopet att behöva sluta tidigare än vad jag bestämt. Det händer massa roliga saker nu också. Min sista dag ska vi ju strunta i skollunchen och gå och käka pizza, snacka om antiklimax att inte få genomföra våra planer.

Aja, vi tar en dag i taget. Än så länge står jag på benen.

Jag kan knappt gå. Det gör så ont att varje steg känns som om foten plattas ut samtidigt som någon bankar på den med en hammare underifrån. Just nu vet jag inte hur jag ska klara av att arbeta i två veckor till.

Fötterna är svullna som kraftiga påkar. Vid vristerna har jag fått stora veck för att fötterna är så svullna. Även benen är svullna. Idag har jag även varit tvungen att ta av mig mina ringar. Jag kan inte ha dem längre eftersom det gör ont och klämmer åt. Hade det inte varit för att jag har så ont hade jag fixat kort på eländet och lagt upp.

Sedan kanske jag får skylla mig lite själv för att jag har gått mycket idag. Jag har fått hjälp av mina underbara föräldrar att fixa iordning på balkongen. När John kom hem var blomlådorna uppsatta med petunior, gröna mattan utrullad och bord och stolar rengjorda.

Jag hoppas verkligen att den här svullnaden lägger sig under natten, annars kommer det att bli outhärdligt att arbeta.

Gaaaah, va underbart det är med vår! Allting känns så mycket lättare av bara farten.
Hade en evk (elevvårdskonferens) i eftermiddags kring en elev som slutade vid fyra. Tog bussen hem och ringde John på vägen. Han mötte upp mig och vi gick till Aspentos och tog en varsin kebabpizza på deras uteservering. John tog en öl till. Jag längtar efter en kall öl så att jag kreverar!!! 30 dagar kvar. Framför oss satt ett par som rökte cigarett efter cigarett. Fasiken vad det luktade illa. Jag har gått och blivit en riktig rökfascist på äldre dar. Vem hade kunnat tro det om storbolmaren Hanna för några år sedan.

Jo en sak till; innan vi gick till restaurangen skulle vi in på Ica och posta ett brev när jag hör någon säga "Hej Hanna!". Då är det en gammal elev till mig som numera går i åttan på en skola inne i stan. Man blir så glad av sådana där spontana hejanden etc. Att de vill minnas en och t.o.m ta kontakt. Mycket mysigt. Man kanske inte är så hemsk ändå :D

Är en trogen läsare av min kära väninna och hennes makes blogg http://www.wennstams.blogspot.com/

Såg att jag blivit utmanad. Givetvis är jag inte den som bangar.

5 accessoarer

Mina vigselringar
Mitt armbandsur
Alla mina gummisnoddar
Glasögonen är ett måste
Hårband

5 plagg

Gravidjeansen med mudd i midjan
Pappas förstora t-shirt
Mina lila mysbyxor
Trosor med hög skurning
"Bröllopsklänningen" med röda blommor på

5 skor

Mina gröna sneakers från Esprit
Mina grågröna Converse
Mina beige mockasiner
Flip flopsen
Skinnstövlarna

5 skönhetsprodukter

Försvarets hudsalva
Mascara
Anti frizz-medel till håret
Body butter ifrån Body shop
Flourskölj

5 bloggar

hmmm... en svåring. Jag är nyfiken på vad http://emmasnotskal.blogspot.com/ och http://fearandloathing.webblogg.se/ har att säga. Dessutom har http://iamelin.blogg.se/ inte uppdaterat sin blogg på evigheter. Vad händer i ditt liv?

Hmm, mer än så blev det inte. Men svara gärna ni som känner er manade. Har ju liksom ingen koll på vilka som läser den här bloggen.