Sommaren -95

Högerklicka på följande länk och öppna i nytt fönster, så ska du få hänga med på ett äventyr som utspelar sig 13 år tillbaka i tiden, då jag precis fyllt 15. http://www.youtube.com/watch?v=gFfydjatQMU

Det var högsommar och året var 1995.
Jag föjde med med min kompis Mirjam, hennes syrra och farsa upp till ett gammalt soldattorp de hyrt i Delsbo. Här skulle vi tillbringa en härlig sommarvecka tillsammans mitt ute i igenting. Ett stycke svensk naturupplevelse. Det kan tilläggas att det bara fanns utedass vid torpet och faciliteter som rinnande varmvatten var inte att tänka på. Som en liten parantes kan jag tillägga att statsbarn som man är slutade resan med förstoppning (jag klarade och klarar fortfarande inte av att göra nummer två på ett utedass). Hygienen fick vi sköta genom att ösa vatten över huvudet samt bada i sjön några hundra meter ifrån torpet.

Jag kommer aldrig att glömma de varma sommardagar som vi gick längs med grusvägarna och snackade om killar vi gillade, om livet och allt annat som man snackar om när man är 15 bast. Vi tyckte dessutom att vi var så himla coola som lyssnade på Winx. Mirjam hade en sådan där gammal hederlig bergsprängare och i denna hade vi ett blandband där vi spelade Winx om och om igen på högsta volum. Play--->rewind--->play osv.

Jag vet inte riktigt varför, men alltid när jag tänker tillbaka på den där sommarveckan blir jag så nostalgisk. Antagligen har jag idealiserat det förflutna eller nått, för har man någonsin haft så känslomässiga problem som man hade när man var 15? Det är iallafall omöjligt att lyssna på Don't laugh med Winx utan att tänka tillbaka på sommaren 1995.

Du som läser det här, finns det någon låt som du har speciella tonårsminnen till? Skriv gärna och berätta.

Det var bättre förr

En av tidernas bästa partylåt.
Visage - Fade to grey (1981)
http://www.youtube.com/watch?v=cznha2YTTh0

Masterpiece!

Trentemöller och ovikt tvätt

Har inte gjort någonting speciellt denna kväll förutom vräkt i mig godis och jordnötsringar samtidigt som jag tittat på Talang 2008. När jag nyss var på väg in till sovrummet för att vika tvätt insåg jag det komiska med mittliv - stå och vika tvätt en fredag kväll! Mitt nya rökfria jag har verkligen satt en ny "spännande" touch på min vardag. Jag kände för att föreviga denna afton med digitalkameran. Observera gärna min sexiga outfit som jag springer omkring i härhemma. Mumma! Har haft samma låt på repeat den senaste halvtimmen. Klarar dock inte av att se på videon till låten för då blir jag blödig och kan inte sova : http://www.youtube.com/watch?v=yI4f6kRnEH8

individanpassad undervisning

Jag har på allvar just insett den svåra konsten att individanpassa undervisningen.
Asså, det är verkligen, verkligen inte lätt.

Tänk dig att du har en engelskagrupp på sexton elever. Bland dessa sexton elever så har du en handfull buspojkar (med buspojkar menar jag svårt att sitta still, svårt att komma igång, svårt att låta varandra vara ifred, svårt att prestera på egen hand). Några av dessa buspojkar är dessutom svaga i engelska. Egentligen skulle man behöva sitta bredvid dem en hel lektion och pusha och peppa för att arbetet ska bli ordentligt gjort. Vid sidan av dessa buspojkar har jag ca 10 "normalduktiga" elever som behöver utmaningar som är betydligt tuffare än buspojkarnas. Sedan har jag utöver detta två elever som är exceptionellt duktiga i engelska. Asså, jag har en elvaårig flicka i min grupp som läser engelska ungdomsböcker utan att använda lexikon på två dagar (under skoltid och hon är svensk).

Jag tycker det är skitsvårt och stressigt att individanpassa rent ut sagt. Hur ska jag gå tillväga för att ha en så stimulerande miljö som möjligt för samtliga elever i klassrummet. Jag menar, den busigaste pojken kan inte ens sätta ihop en korrekt enkel mening på engelska och tycker dessutom att ämnet är dööööööööötråkigt, medan duktiga tjejen läser ut engelsk litteratur i ett naffs.

Det här handlar förmodligen en hel del om de höga krav jag sätter på mig själv. Det är svårt att räcka till för alla. Nu blir ju större delen av mitt fokus på buspojkarna för att de ska hålla sig lugna och inte störa de andra.

Det jag har gjort nu är att jag satt ihop en elevpärm åt "duktiga" tjejen med uppgifter som egentligen är ämnade för äldre elever i sjuan. Problemet är att jag tror att hon skulle få en betydligt roligare undervisning om alla var på samma nivå som henne i klassrummet. Kanske inte nödvändigtvis lika duktiga, men iallafall motiverade till att vilja lära sig.

Jag funderar på om vi kanske ska dra igång ett tidningsprojekt. Jag tänkte att vi kan sätta ihop en engelsk tidning där var och en får skriva utefter sin språkliga förmåga. Undrar om det skulle funka?

Vilket tråkigt inlägg det här blev! Det beror på att allt knallar på så himla bra i skolan just nu. Hare gött!

Som en solstråle...

... förgyller du mitt liv! Jag vet inte riktigt vem "du" är, meningen liksom bara dök upp inuti mitt huvud när jag såg det här helt underbara fotografiet som jag tagit med min mobil tidigare i år. Visst blir man glad bara av att se det!

Jag skriver ju mest här när det är någonting som upprör mig eller när jag verkligen går in för någonting. Därför är det ganska häpnadsväckande att jag skriver en dag som denna. Dagen har, hör och häpna, varit toppen! Har egentligen ingenting att kommentera, visst, det finns väl alltid nånting att tycka till om, men ingenting värt att nämna här.

Idag när jag kom hem ifrån jobbet tog jag U-svängen förbi morsan. Min målsättning var att få ut henne på en promenad i den härliga vårsolen. Icke sa nicke, det vill hon inte alls det. Så det blev till att ta pjucksen hemåt igen. Väl hemma satte jag mig ute på balkongen och slängde upp fötterna mot väggen och läste en bok om tips för nyblivna kattägare. Där satt jag sedan i det härligt gassande solskenet och kände matångarna slippra sig ut genom dörren. Efter en stund serverades Chili con carne med ris. Underbart!

Snuggles är en riktig mattjuv. Medan jag satt på balkongen läste jag i min bok om "200 råd för nyblivna kattägare" att man kan lägga en hinna med sirap på diskbänken om man har problem med att katten hoppar upp (vilket Snuggles gör typ tiotusen gånger varje dag). Sagt och gjort, jag strök ut sirap i en rund ring och la en bit chili con carne i mitten som lockbete (John tyckte som vanligt att jag var taskig - snacka om curlingförälder). Tji fick jag, jag hann inte mer än sätta mig ner förrän han var uppe på diskbänken och nallade matbiten. Inte ens sirap funkar på våran kissekatt, den slickade han till och med i sig. Jag säger ju det, han är otämjbar!

En dag på stan

Imorgon är det slut på detta härliga påsklov. Igår var jag nere på stan. Jag tog med mig Johns och min digitalkamera för att dokumentera promenaden.

Här är vi på väg in mot city. Kortet är taget alldeles vid gamla Upsala Mejeri. Under våran promenad berättade min väninna om hennes väninna som stod vid järnvägsgrindarna här framme när en kvinnoarm plötsligt kom flygandes i luften. En mindre angenäm upplevelse.

Här har vi det gamla mejeriet. Mejeriet var i bruk fram till 1996. Numera huserar ett dataföretag i byggnaden. obeservera plastpåsen i trädet. På andra sidan gatan (höger sett utifrån denna bild) ligger en annan byggnad som...

... ser ut så här. Någon gång under 90-talet (minns ej exakt årtal) var det någon snubbe som blev mördad i det här huset. Han blev skjuten med en pistol i huvudet. Det avslöjades att en svartklubb hade haft verksamhet här. Bara antar att den inte finns kvar längre. Själv var jag också på svartklubb någon gång i slutet av 90-talet, fast den låg på baksidan av Saluhallen.

Där du ser harlekin-figuren har jag varit på teater många gånger som barn. "Den lilla teatern" var ett ställe som många dagis och lågstadieklasser gjorde dagsbesök till. Sushirestaurangen längst fram i bild är relativt nyöppnad och jag har aldrig varit där. Tycker det känns en aning skabbigt att gå ner i en källare för att käka mat. Men det är jag det!

Nu går vi vidare in mot centrum... häng på!

Här står jag på Kungsgatan. Linje 9 i motsatt riktning går hem till mina föräldrar. Förut gick inte busstrafiken härifrån Kungsgatan, men eftersom busstafiksnätet läggs om har vissa av bussarna sina utgångslägen härifrån numera. Målsättningen är att få bort busstrafiken ifrån själva centrum. Resecentrum som Uppsala kommun håller på att bygga kommer att stå klart 2011 (påbörjades 2005). Det är därmed det största bygget i Uppsala sedan byggandet av Uppsala domkyrka. Dock är det ett nödvändigt byggprojekt med tanke på att Uppsala tågcentral är Sveriges näst största (efter Stockholm) pendlingsstation.

Snett rakt framifrån ser du en liten snutt av gågatan. Jag tycker om att handla mina kläder på butiken "Gina tricot" som ligger i det fula tegelhuset som du ser till höger (huset med en P-skylt på). En annan favvobutik är "New Yorker" som ligger i S:t Per-gallerian som du ser direkt till höger i bild.

Kommer du ihåg spårvagnsrosetterna som jag pratade om i ett tidigare inlägg? Här har jag fotodokumenterat en av dessa. Den sitter mitt på ett gammal hus på Svartbäcksgatan (gågatan). Fram till 60-talet så var inte detta en gågata utan en vanlig trafikerad väg, vilket förklarar att det sitter en gammal spårvagnsrosett här.

Visst är den vacker?

Så här dags började jag och min väninna att bli fikasugna, så vi begav oss mot vårat favvofik "Ofvandahls". Häng mé vettja!

Här står jag vid Fyrisån och knäpper. Den vita byggnaden är gamla akademikvarnen. Därinne finns numera Upplandsmuseumet (som har gratis inträde). På somrarna tycker jag mycket om att sitta i den gröna lilla parken som du ser längst ner till vänster i bild. Uppsala kommun har nyligen byggt ett härligt soldäck som man kan ligga och fläka ut sig på somriga dagar. Du ser en bit av soldäcket om du tittar alldeles bakom trädet.

För att komma till vårat fik kommer vi nu att gå på en bro över Fyrisån till andra sidan. Nu går vi, kom!

Det här är Ofvandahls hovkonditori, grundat 1886 av Erik Ofvandahl. Det är med andra ord ett fik med anor. Här har många universitetsstudenter suttit i sina lyckligaste dagar. Ett mysigt ställe med hur mycket gott som helst att välja på. Denna dag tog jag en sigillbakelse med kaffe. Sigillbakelsen bestod av en yta med mörk krispig choklad. Inuti var den fylld med den härligaste och mest krämiga chokladtryffel du kan tänka dig. Mumma!

Efter vårat fikabesök begav vi oss åter in till gågatan. Vi tog en sväng in på "New Yorker" där jag handlade litegranna. Helt plötsligt stängdes musiken av i högtalarna och vi insåg att klockan var stängningsdags. Vi begav oss därför ner emot Sivia torg för att ta bussen hemåt.

Den här vackra byggnaden som vi passerade på väg mot bussen är Uppsalas första systembolag, byggt någon gång i början av förra seklet. Numera är det en del av Forumgallerian.

Efter att ha stått och frysit några minuter vid Sivia Torg kom äntligen buss 9. Egentligen hade 3:an varit bättre att åka, men då skulle vi fått vänta mycket längre tid. Vi hoppade därför på buss 9 och gick av vid...

... Källplan. På andra sidan vägen ligger denna kyrka som heter Vaksala kyrka. Det har blivit lite som vår släkts familjekyrka. Här är både jag och brorsan döpta och konfirmerade + att min mormor, morfar och farmor ligger begravda här. Kyrkan är från 1100-talet och byggd i sten. Jag har varit uppe i kyrktornet. Jag var så fascinerad av att se gammalt klotter däruppe. Någon som klottrat typ Gustav + Anna 1875 eller nått liknande. Tufft va!

Härifrån gick vi till Gränby centrum och shoppade lite. På Gränby C insåg jag att jag var helt slut i benen, så vi gick hem. Så tillbringade jag min lördag, vad gjorde du?

Nykläckt återuppväckt intresse

Mitt intresse för Uppsala stads historia fick en renässans nu under årets bokrea. John och jag var på Gränby Centrum för att handla mat och tog en sväng in på Akademibokhandeln. I butiken hittade jag böcker om Uppsalas bostadskvarter under 50- 60- och 70-talet. Mycket spännande läsning, och vilka härliga gamla fotografier dessutom!

Det är någonting fängslande över att se illustrationer och fotografier från hur det var i stan förr. Det är som att förflyttas tillbaka i tid och rum och det är svårt att begripa att det är samma Uppsala på bilderna som nu, fast ändå inte. Jag får ofta en känsla av nostalgi och känner att jag vill vara där, jag vill uppleva det som personerna på fotografierna upplever. Nästan maniskt vill jag vara dem och uppleva verkligheten med deras sinnen - bara för en kort stund. Jag kommer på mig själv att ofta titta på bilder av eleganta damer med släpande kjolar och hattar med plymer och fundera över: Vem är hon? Vart är hon på väg? Vad tänkte hon på just då, där hon skyndar längs med trottoarkanten, vid just det tillfället när fotografen tog fotot på henne? Det är en sällsam känsla.

Efter att ha läst dessa böcker har jag varje gång jag tar mig ner till stan spanat efter om jag kan hitta några av de otaliga spårvagnsrosetter som erinrar oss om att Uppsala en gång i tiden var berikat med spårvagnstrafik. Spårvagnsrosetterna är näst intill det enda som påminner om forna tiders spårvagnar (spårvagnsrosetter är de makafjonger som elkablarna var kopplade till så att spårvagnen fick ström). Jag har ett svagt minne om att när jag var liten på 80-talet så fanns fortfarande spårvagnsskenorna kvar i gatan på vissa ställen i stan (detta kan dock vara ett efterkonstruerat minne).

Spårvagnarna togs ur bruk 1953 och var således bara i trafik under ett halvt sekel (togs i bruk 1906). Det kan tyckas konstigt att investera så pass mycket pengar som det förmodligen kostade att köpa vagnar och lägga spår, för en så kort tidsperiod, men vi får inte förglömma att Uppsala i början 1900-talet fortfarande var en slumrande småstad men endast cirka 20 000 invånare. Vid denna tidpunkt då staden endast sträckte sig längs utmed Drottninggatan i väster och Vaksalagatan i öster samt Kungsängsgatan och Svartbäcksgatan i söder respektive norr var spårtrafiken det perfekta transportmedlet att ta sig fram med. I början av 1900-talet fanns förmodligen inte tanken på att Uppsala 100 år senare skulle ha växt till sig rejält.
Alltså, under 1900-talets andra hälft började Uppsala att växa drastiskt och spårvagnstrafiken blev inte längre lönsam. Det skulle kosta mycket pengar att dra om spårvagnslinjerna och busstrafiken blev därmed ett fördelaktigare transportmedel.

Dessutom tror jag att spårvagnstrafiken var lite av en modefluga. Om vi tittar till andra mellanstora svenska städer så var det fler städer än Uppsala som var berikade med spårvagnstrafik vid denna tidpunkt. Även dessa städer (frånsett ifrån Norrköping) har avvecklat sin spårvagnstrafik och ersatt den med bussar.

Jag har precis avslutat en bok om Uppsalas medeltida gatsystem. Mycket spännande läsning!
Byggandet i Uppsala hade legat i träda under en längre tidsperiod vid 1600-talets första hälft. All tid, pengar och energi hade lagts på uppförandet av Uppsala domkyrka. År 1643 genomgick Uppsala dock en omfattande statsreglering då samtliga gator lades om utefter ett gatrutesystem som efterföljs än idag. Detta innebar en stor omvälvning för alla de bönder och köpmän som helt sonika var tvungna att flytta sina hus.

Igår gjorde jag en stadsvandring inne i stan för att besöka de gränder som fortfarande till viss del finns kvar utefter det medeltida gatusystemet. Gränderna ser inte längre ut helt som de gjorde under medeltiden (duh!), men det är ändå häftigt att gå längs med de stenbeklädda smågatorna och veta att här kanske någon gick för 600 år sedan och tänkte en tanke om framtiden.

Just nu skulle jag vilja hitta lite bilder över 80-talets Uppsala. Jag har lite fragmentariska bilder i mitt huvud som jag vill återuppleva. Jag vet inte riktigt om dessa stämmer eller inte, eftersom man upplever saker och ting på ett annorlunda sätt som barn. Jag minns dock att mamma och jag brukade fika på ett café som låg inhyst i dåvarande S:t Per-gallerian som hade paraplyer uppspända upp-och-ner i taket.