Mardrömsnatten

Strax efter tolv fick jag en värk utan dess like. Den gjorde så ont att jag inte kunde röra mig. Spydde som en gris av smärta gjorde jag. Kraftig mensvärk med ischiaskänsla gånger 1000!
Vi trodde såklart att det var på gång och åkte upp till förlossningen. Kändes jätteskumt att åka taxi genom stan och se alla festprissar. Här går massa fulla människor runt på stan och vi sitter i en taxi på väg till förlossningen. Snacka om kontraster. På förlossningen tog de hjärtljud på bebisen som såg bra ut. Vi fick även reda på att jag öppnat mig 1-1,5 cm men att det inte var någon idé för oss att stanna kvar. "Åk hem med er och försök vila".

Vid 3.30 var vi återigen hemma. Nu börjar några mardrömslika timmar här i lägenheten. Jag hade så ont att jag bokstavligen kröp fram över golvet. Jag kunde inte ligga ner av smärta och jag kunde inte stå upp av smärta, så jag fick krypa in i badrummet och lägga mig huvudstupa över toaletten. Sedan har jag kräkts, kräkts och kräkts av smärta.

Slutligen tog jag mig ett varmt bad och hoppades att ingen av grannarna skulle ringa till störningsjouren. Först kändes det så himla nice i badkaret och jag trodde att jag funnit min grej för att slippa känna smärta. Tji fick jag när jag fick en så kraftig värk att det bara var att kravla sig upp ur badkaret och lägga sig över toaletten igen.

Vid femtiden gick jag och la mig och försökte slappna av. Värkarna började av någon anledning att avta och jag lyckades faktiskt somna. Nu sitter jag här pigg och alert och har inte en tillstymmelse till värk. John har dock fått ringa till arbetet och säga att han inte kommer idag. För nu vet jag hur fort det kan gå.