Shit, sitter här vid datorn och är helnipprig. Händerna darrar lite småsexigt och jag kan verkligen inte äta frukost eller göra någonting annat produktivt. Vaknade för en stund sedan och gick upp för att kissa. När jag torkar mig ser jag att jag har en blodblandad flytning. Jag ringer upp förlossningen. Nu händer det grejer och någonting är på gång. Jag är skitnervös. Kan antingen bli att vi åker upp idag eller att det tar flera veckor till. Ovissheten driver mig till vansinne.

Jag fattar verkligen ingenting. Jag var hos barnmorskan idag på kontroll och hade sedan senaste besöket gått ner 3 hg!!! Det konstiga är att jag slutat arbeta (= rör på mig mycket mindre om dagarna) + att jag och John har fyllt år (= ätit massvis av tårta, glass och kakor). Detta talar för att det mesta av viktuppgången styrs av anlag och inte mitt dagliga intag av kalorier (även om det naturligtvis inte är att föredra att man svullar). För övrigt hade mitt blodtryck stigit, vilket inte är bra. Jag ska dit på fredag igen för kontroll och lämna urinprov.

Hohahaha... dom kom i morse!
Vilka då? undrar ni.
Magbristningarna såklart.

Här har jag klarat mig en hel graviditet, så dyker detta röda resårband av ångest upp som ett brev på posten i vecka 40. Klent jobbigt! Jag blev på riktigt uselt humör i morse när upptäckten gjordes. Nu har den värsta chocken lagt sig och det är bara att acceptera läget. jag hoppas att det inte blir värre än såhär.

9 dagar kvar till beräknad födsel. Nu ligger jag bara här hemma och laddar. Snopet om jag måste gå två veckor över tiden. Det känns konstigt att inte arbeta. Varje morgon när jag vaknar kollar jag klockan på mobilen och tänker snabbt till vilken lektion klassen har just då. Det är svårt att släppa allt som har med skolan och göra och jag går dagligen in och kollar min jobbmail.

Det kan ju iofs bero till viss del på tristessen av att ligga här hemma också. Det är svårt att finna orken till att ta sig an nya projekt och några långa, härliga promenader i solskenet klarar jag ju inte av att ge mig ut på.

Allting är nästan klart här hemma. I vardagsrummet är det fortfarande en av sofforna som vi inte har klätt. Vi behöver dessutom bära upp barnvagnen och bädda den. Sedan har vi inte heller packat bb-väskan. Jag har tjatat om den där väskan i flera dagar nu, men det händer ingenting. Jag vill att John ska vara med och packa den. Det är bättre att han vet vart sakerna ligger än att jag ska försöka rota i väskan under värkarna. Han är lika nipprig som jag.

Vi var och klippte oss igår. Vi vill ju vara fina i håret inför barnets ankomst. Frisörskan tyckte jag såg liten ut för att vara i nionde månaden. När jag berättade att jag nästan väger 100kg och har gått upp ca 25kg trodde hon mig knappt. Det kändes skönt.

Här har ni min mage i slutklämmen av denna graviditet som gått så fort att jag knappt själv förstår att den snart är över.

Det händer mycket här hemma för tillfället. Just nu sitter mamma och pappa på flyget mot Barcelona för en härlig weekend på lyxhotell. Mamma fick resan av mig och brollan i 60-års present.

Själv fyllde jag 29 bast i onsdags. Eleverna sjöng för mig så att taket lyfte i klassrummet och min underbara elevassistent hade med sig en ursöt present till mig. Det är hon som själv har gjort födelsedagskortet.

När jag kom hem uppvaktades jag av min käre make med en underbar bukett med blommor och ett fint kort. Jag blev också bjuden på mat och fick andra småpresenter som värmde gott i hjärtat. Mamma och pappa kom förbi och fikade med oss.

Jag är urusel på att förstå hur man får in bilderna snyggt här i bloggen, så ni läsare får ha överseende med att bilderna kommer lite härs och tvärs.

Igår arbetade jag sista dagen, så nu är jag officiellt mammaledig :D

Vi hade vanliga lektioner fram till lunch. På lunchen gick vi iväg hela klassen till den lokala pizzerian och satt på uteserveringen och åt vår lunch. Stämningen var på topp! Efter lunchen hade min elevassistent fixat så att klassen kunde få besöka ungdomsgården för sig själva. Därinne var rena rama himmelriket för ett gäng 13-åringar;Tv-spel, pingisbord, fotbollspel, Internet och biljard. Vid 14 stängde vi igen och jag kramade om mina elever och sa tack och hej för mig.

Jag kan intellektuellt förstå att jag inte längre ska ha mina kära sexor, men känslomässigt har jag inte förstått det ännu. Jag fick jättefina avskedspresenter ifrån elever + föräldrar. Se själva.





Som om inte det vore nog så var det en elev i klassen som dessutom köpt ytterligare en present till mig. En söt liten body och en nalle att ha i barnvagnen :)


Jag kommer sakna alla mina söta elever. Visst, stundtals var det skitjobbigt att vara deras lärare och det har krävts både tid och tålamod att tygla dem (vilket inte heller alltid lyckats till 100%). Men samtliga elever är ungar med hjärtat på rätta stället och jag tror att det kommer att gå bra för dem alla i framtiden.

Boande hos Bergmans

En kort summering av "boandet" hemma hos Bergmans:

Vi (läs John) har äntligen monterat ihop bokhyllorna i vardagsrummet. Jag har försökt fylla dem med böcker så gott jag kan men det finns mycket förvaringsutrymme över.

Sofforna står nu uppackade och rätt möblerade, vi väntar dock ännu på att tyget till sofforna ska skickas till oss. Därför sitter vi än så länge inte i vardagsrummet.

Vi har inte fått upp tavlor på väggarna och mitt på golvet håller John på med sitt senaste projekt, att skruva ihop spjälsängen. Lampkronan i taket hänger och dinglar halvfärdig i väntan på att någon ska orka ta sig an detta projekt (fixa med kedjan och sätta fast prismor).

I nuvarande stund ser det halvfärdiga vardagsrummet ut såhär:

Balkongen är nu uppimpad med blommor, matta och utemöbler. Det här året valde jag att plantera hängpetunior i blomlådorna. Blomningen har inte riktigt kommit igång ännu.

Här sitter jag här igen och flåsar som en flodhäst med mina prinskorvfötter. På familjelivs hemsida går det nu att läsa att barnet är helt fullgånget och navelsträngen är cirka 50 cm lång. Idag har vi varit på IKEA med päronen och handlat spjälsäng, lakan och skötbord.

Jag kom precis upp ur badet. *Kadunk* när jag lägger mig ner och vattenytan stiger dramatiskt. Och det är att hålla i med båda händerna och liksom häva sig upp när det är dags att stiga ur karet. Förra gången jag badade började dessutom duschslangen att sprattla när jag skulle duscha av mig. Hela munstycket lossnade mitt i tvättandet av håret och började leva sitt eget slingriga liv. Och där ligger jag som en kossa i badkaret och kan knappt ta mig någonstans. Det är inte lätt kära vänner!

Imorgon arbetar jag sista veckan. Det känns sådär. Jag har mentalt redan tagit mammaledigt så det känns just nu väldigt kämpigt att veta att jag ska stå ut en hel vecka till. Jag vet också att eleverna säkert märker av att jag inte har samma ork och energi, vilket utnyttjas till max.

Hon som ska ta över efter mig hade vikarierat förra veckan i en annan klass. Hon hade träffat på en av pojkarna i min klass som frågat : Är det du som ska bli vår nya lärare?
Hon svarar att så är fallet varefter han säger "då kan vi mobba dig". Det är inte riktigt så illa som det låter, men det säger ändå en hel del om elevernas "härliga" attityd på vårkanten när enbart några några veckor återstår av sexan och mellanstadiet.