Vem kan stoppa mig nu

... jag bara rullar fram!

Var precis hos BM. Jag har redan förbrukat samtliga kilon jag bör gå upp under hela graviditeten. Oh yes! Känns ju så himla bra *ironi* Vi firade nederlaget med att gå och ta en pizza på Lyktan.

Men det viktigaste är ju att bebis mår bra och det gör h*n. Samtliga mått och värden var bra. Härligt!

Bloggtorka

Jag klippte mig igår och köpte två bh:ar. För en gångs skull bestämde jag mig för att inte gå runt och desperat leta efter någonting som passar okej inne på Lindex. Jag får ångest bara jag tänker på hur man står där inne och provar bh efter bh, ingenting passar och man svettas bara mer och mer ju längre tiden går.

Jag gick istället till en liten liten affär där de specialiserat sig på att sälja underkläder. Jag gick in i butiken och bad expediten att hämta någonting åt mig som passade bra. Hon försvann i 1 min och kom sedan tillbaka med provexemplaren. Max 2o min senare gick jag ut ur butiken med två bh:ar i handen. Jag har aldrig varit med om maken. Hon hade inte sett mig avklädd eller någonting, bara hur jag såg ut utanpå kläderna. Snacka om kompetent!

Nu ska jag snart till Stockholm. Vi åker med 11.09 tåget.

Vad är det frågan om?

Jag arg så att jag kokar på alla dessa inkompetenta vuxna som inte tar sitt vuxenansvar. Fy fan! säger jag bara. Jag är så förbannad att jag bara känner för att slå näven i väggen eller nåt annat destruktivt för att frigöra ilskan jag har inombords just nu. Jag skäms för att eventuellt förknippas med dessa inkompetenta mesar och jubelidioter.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article4307620.ab
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article4307657.ab

På den där skolan vill jag verkligen inte sätta mina barn. Inkompetent värdelös skitledning. Usch!

Jag slog ner en bussresenär idag på väg till jobbet. Gav han en rak höger. Sånt kan ju hända, vuxna blir ju arga ibland.

Igår när vi var på väg till Västerås stannade vi i Hummelsta för att äta lunch. När vi skulle åka vidare såg vi den här underliga taxin. Kolla in backspegeln!

Jösses Amalia va skönt det är att ta tag i saker och ting!

Jag känner mig befriad och på så bra humör. Ens egna bojor är de jobbigaste att befria sig ifrån. För det är ju så, att jag behöver se till min egen roll i dramat, sluta spela offer för omständigheterna - hur kan jag lösa situationen?

Det är samma elever och samma arbetssituation, men idag liksom glider jag fram. Och allt handlar om min egen inställning. Jag har bestämt mig för att vara aktören och inte åskådaren i mitt eget drama. Ahh, det är underbart att ta tag i saker och ting!

Ny vecka, nya tag!

Jag har nu äntligen insett att jag suttit på åskådarbänk ett bra tag utan att ta tag i de situationer som grämer mig. Det är läskigt och jag tvivlar, men beslutet måste fullföljas. Det måste göras nu, för min skull, för att jag ska kunna sova skönt om nätterna och njuta av min ledighet. Jag pratar givetvis om min arbetssituation. Det kommer kanske inte att bli lätt, men nu har jag i allafall medvetandegjort vad det är jag behöver jobba med hos mig själv.

Denna ständigt malande ångest!

Jag har haft några fullkomligt underbara veckor på jobbet sedan terminsstarten. Barnen har varit fokuserade och det har varit roligt att styra upp undervisningen i klassrummet. Visst, nu ska vi inte överdriva och säga att det är några "änglar" vi har att göra med, dvs elever som bara sitter tysta, räcker upp handen och svarar på tilltal, men de har varit hanterbara! Jag har därför mått lite smådåligt de här veckorna och bara väntat på att illusionen av en välfungerande klass ska slås i bitar. Ständigt återkommande tankar är: är det idag helvetet kommer att bryta ut? etc.

Idag har jag haft en väldigt rörig dag med vissa killar i klassen. De har inte alls varit fokuserade och mest flamsat bort dagen tycker jag. De är inte många, men de märks väldigt väl. De triggar igång varandra och när de är så pass många är det svårt att få ner dem "på jorden" igen. Så fort jag fått en att sitta still, så är en annan i full gång med en tredje.

Så nu har jag alltså ångest över att vi är på väg in i en nedåtgående spiralt av misär och kaos.

Alltså, kontentan av det hela är att hur jag än har det i klassen kan jag aldrig släppa loss och sluta oroa mig. Hur jag än har det går jag runt och är spänd som en fiolsträng över situtationen.

Apjobbigt är vad det är!