Jag vaknade med en känsla av ångest denna morgon. Jag vaknade vid fyra och kunde sedan inte somna om. Slumrade till och från, men var konstant tvungen att checka mobilen för att se hur lång tid jag hade kvar innan det var dags att vakna "på riktigt". Vad som orsakade denna ångest har jag flera teorier om. Ångesten tog sig dock i konkret uttryck med magvändningar och tankar kring columbariet i Gustav Vasa kyrka i Stockholm.

För att göra en lång historia kort: Jag var i Stockholm i lördags och en vän berättade för mig, när vi passerade kyrkan, att det där under jord ligger ett "förvaringsställe" för begavningsurnor, ett såkallat columbarium. Jag har alltid känt olustkänslor inför columbarier. Det är någonting med dessa förvaringsställen som jag upplever obehagligt.

Jag har inte reflekterat mycket över dessa, enligt mig, morbida begravningsplatser förrän jag såg filmen "Ett anständigt liv" för ungefär fem år sedan. Filmen är den andra i serien "Dom kallar oss mods". I filmen besöker Stoffe och Kenta Stoffes pappa som ligger begravd i ett columbarium. Jag tror t.o.m att det är columbariet i Gustav Vasas kyrka vid Odenplan. Modstriologin är några av de filmer som påverkat mig mest av samtliga filmer jag sett i mitt liv, i allafall första och andra delen i triologin. Filmen gestaltar smärta, vänskap, utanförskap och ensamhet på ett sätt som etsat sig fast i hjärtat på mig för alltid. Jag har aldrig lyckats glömma känslan jag fick av att se på filmerna. Vi satt upp en hel natt och sträcktittade på del ett och två. Efteråt var jag helt stum och tömd på känslor.

När jag tänker på ett columbarium så får jag upp känslan av "Ett anständigt liv" inom mig, och känslan jag fick efter att ha sett den filmen var ren och skär ångest. Kanske är det därför som jag så starkt förknipper columbarier med någonting olustigt. Det är en del av förklaringen iallafall.
Mina andra teorier håller jag för mig själv, inlägget blir annars för långrandigt.

En helt vanlig måndag

John jobbar fram till fyra, och jag funderar på om jag ska orka klä på mig och kila över till morsan och käka paj. För den nyfikne lägger jag ut en nytagen bild på min mage i nuvarande tillstånd.

Shopping i huvudstaden

Nyss hemkomna efter en heldag i Stockholm.

Jag är så avundsjuk på John som köpt så mycket nya, snygga märkeskläder på rean. Replay jeans, Boomerang-jeans, t-shirt från Replay och Filippa K, Piké från Boomerang m.m. Själv är jag förvisad till mama-avdelningen på HM (en yta på ungefär 24 kvm). Hur kul är det när det finns så mycket snygga grejer till bra priser överallt!?

Jag köpte i alla fall smink för ca 1000 kr. Det blev en foundation, ett genomskinligt läppglans samt en sminkborste ifrån i.d. Ska tydligen vara väldigt bra grejer. Det får jag allt tro på med tanke på att bara sminkborsten kostade mig 385kr. Köpte även ett sött hemmaset och trosor på Kappahl.

Stockholmsvistelsen skulle avslutas med att vi skulle mysa till det på en restaurang tillsammans. Vi gick till en restaurang längst ned på Drottninggatan (mot Gamla stan). Tydligen inriktad på italiensk och svensk mat. Notan gick på 515 kr och det var det INTE värt vill jag lova. Skitäcklig mat och halvtaskig service. Ingen hit med andra ord.

Efter detta knallade vi mot tågstationen och tog tåget hem.

En lugn och skön nyårsafton

Vi tillbringade kvällen här hemma med att avnjuta en 3-rätters middag. Till förrätt serverades toast skagen, till varmrätt pepparbiffar (oxfilén var slut i samtliga butiker) med klyftpotatis, sallad och bearnaisesås. Slutligen serverades stekta bananer med glass och chokladsås till efterrätt. Allt detta avnöjts i salongen (vardagsrummet) med tända ljus och citronvatten. Mycket trevligt!

En vanlig lördag

Jag var med mamma och pappa på Gränby och kollade runt litegranna. Vi träffade min moster som berättade att en av mina kusiner väntar sitt nionde barn. Där ligger man i lä. En annan av mina kusiner har just fått sitt sjätte barn, så det är en produktiv släkt vi har på mammas sida. Vet inte om jag skulle orka med så många barn så pass tätt. Hinner man verkligen se alla?

Jag får lite panik när jag är på ställen med mycket folk. Jag känner att jag inte kan fokusera blicken i allt vimmel och jag klarar verkligen inte av att prova kläder i all den hysteri som råder. Kläder slängs till höger och vänster och storlekar ligger huller om buller i en enda röra. Hur kan man finna ro till att hitta någonting snyggt mitt i allt detta? Vid klädprovning skulle jag vilja vara en rik kändis där affärsinnehavaren stänger hela affären enkom för mig, alternativt att få strosa runt kvällstid. Jag blir av någon anledning alltid grymt stressad när jag är inne i klädbutiker och ska prova.

Jag träffade två föräldrar på Gränby. En mamma till en elev som har gått i min klass och en som fortfarande går i min klass. Ena mamman var "förtvivlad" över att hennes yngre dotter inte kommer att få ha mig när hon kommer upp i femman. Familjen hade sett fram emot det. Sweet!

John jobbar men kommer snart hem. Jag tror det blir tacos ikväll. Jag har tinat upp köttfärsen.

ÄNTLIGEN JULLOV!

Det känns underbart. Har precis kommit hem ifrån jobbet. Vi blev avtackade för den här terminen med julgröt och skinksmörgås. I julklapp fick vi ett presentkort till valfri föreställning på Reginateatern inne i stan.

Ungarna har varit helt fantastiska. Fick en jättefin julgrupp ifrån klassen och en till fin blomma till "mig och pyret i magen" av en annan flicka i klassen. Tomten har varit på besök, vilket verkligen uppskattades. Han kom in till klassen och delade ut julklappar. Då var ungarna inte stora må ja lova. Gaaaaaaah... underbart! Jag ska lägga mig litegranna och bara njuta av känslan att vara leeeeeeeedig + störa mig lite på klarinettfanskapet våningen ovanför (ja, han spelar).

Snopet!

Tänkte svänga förbi Gränby centrum efter jobbet för att kirra julklapp åt Johnsan. Går in genom entrédörren som är av en sån där snurrvariant. När jag är mitt i så stannar den. Jag står där ett bra tag som ett fån och vet inte alls vad jag ska göra. Ingen annan är i snurrdörren heller så jag står där helt själv. Då sätter alarmet i byggnaden igång. Det brinner tydligen och här står jag fastklämd mitt i en dörr. Som tur var kom en man och pressade upp dörrarna så att jag kunde ta mig ut. Phew! Lite läskigt där ett tag. Tyvärr så bidde det alltså ingen julklapp till John. Attans!

Vi var på ultraljudet igår. Bebisen sparkade både hit och dit med sina små ben och armarna viftade åt både höger och vänster. En livlig liten krabat. Vi valde att inte ta reda på kön, men John tyckte sig se att det var en liten kille.