jag leker tolk

Är inne på försäkringskassans hemsida och försöker tolka texten kring föräldrapenning så att John och jag ska förstå. Det tar sin tid. Det är inte lätt det här. Vissa textrader måste läsas om ett flertal gånger innan poletten trillar ner. Jag översätter texten i ett worddokument som vi kan läsa på tillsammans vid ett senare tillfälle.

Utdrag ifrån www.forsakringskassan.se:

" Det kan vara bra att känna till att för att få hel föräldrapenning enligt sjukpenningnivå för dagar som normalt är arbetsfria måste du ta ut hel föräldrapenning dagen före eller efter de arbetsfria dagarna. Det gäller när den arbetsfria perioden är fyra dagar eller färre. Du kan alltid få föräldrapenning enligt grundnivån eller lägstanivån för arbetsfria dagar."

Min tolkning:

För att få hel föräldrapenning under helger och helgdagar måste du ta ut hel föräldrapenning dagen före eller dagen efter de arbetsfria dagarna. Den här regeln gäller när den arbetsfria perioden är fyra dagar eller färre. Under helger och helgdagar har du alltid rätt till föräldrapenning enligt grundnivån (den summa som alla har rätt till, som inte är beräknad på inkomsten) eller lägstanivån (180kr/dag i 90 dagar).

Har jag tolkat det här rätt tror ni? Så här ska jag alltså sitta med flera sidors text nu. Blä!

Nu är han igång igen

Minns ni grannen med klarinetten? Han som inte kan spela utan bara drar sina taskiga register. Nu är han igång igen. Jag blir tokig! Får inget lugn och ingen ro. Han ger sig fanimej aldrig. Jag har spelat in fanskapet på min mobil den här gången. Tyvärr får ni inte riktigt den rätta känslan av hur det är att befinna sig i lägenheten när han sätter igång. Han skapar sådan stress inuti mig att jag bara vill krypa ut ur skinnet. Tänker er känslan när ni just har somnat och ska till jobbet dagen efter och han sätter igång vid halvelva.

Jag mår bättre idag

Idag mår jag mycket bättre, så det var nog en magsjuka jag åkte på. För så dåligt som jag mått de senaste tre dagarna har jag inte mått under hela graviditeten. Jag kommer vara hemma resterande delen av veckan och bara ta det lugnt och ladda batterierna. Frågan är om jag gått med den här bakterien eller vad det nu är för någonting en längre tid. Jag har nämligen känt mig så nere och ledsen. Idag mår jag bättre än vad jag gjort på länge. Sitter här och smuttar på mitt mineralvatten och bara mår gött. Sedan mår jag så bra över vädret också. Jag verkligen älskar när det ligger höga drivor av snö utanför fönstret.

värsta scenariot

Sitter här och småskrattar åt mig själv. Mådde dåligt hela natten. Vaknade till och från av ett fruktansvärt illamående. Tack vare att jag låg ner och slappnade av behövde inte toaletten besökas.

Gick upp och spydde när klockan ringde. Pliktrogen som jag är så skulle jag ändå pråmt till jobbet. Det råder vikariestopp inom uppsala kommun vilket betyder att skolorna inte får ta in vikarier vid sjukdom, allt ska lösas inom arbetslaget. Idag skulle jag dessutom täcka för idrottsläraren som skulle in till stan med högstadiet. Därför var pressen extra stor på mig att jag måste jobba.

Morgonen tillbringades alltså här hemma i lägenheten med att jag gick runt och smågrät, småspydde och satte på mig kläderna. Det jobbigaste är att man inte vet om det är graviditeten eller magsjuka. Hade jag inte varit gravid hade jag ju aldrig reflekterat såhär och därför ringt och sjukskrivit mig på en gång.

Sedan så gick jag till bussen trots att jag mådde illa. Bussen var 30 min försenad pga väderleken. Precis när jag ser bussen komma känner jag den där obehagliga känslan av att det vänder sig i magen. Försöker parera utan framgång. Lägger värsta spyan framför alla som står i busskuren. Som tur var hann jag iväg ca 15 m ifrån dem, men jag fruktar att de sett det värsta. Jag börjar grina för att jag mår så pissigt. Drattar på ändan på en isfläck och börjar gråta ännu mera. Jag såg inte riktigt klok ut. Vuxna människan går där och småbölar och ser ut som en snögubbe. Nu har jag sjukskivit mig veckan ut. Så här kan jag inte ha det.

Yey!

Sitter hemma och softar. Skoldagen blev inställd pga snöstormen som härjat över hela upplandskusten. Inga bussar kan ta sig fram på vägarna = inga elever = ingen skoldag.
Jag klagar verkligen inte över lite långledighet.

Remember last time...

... ska John säga varje gång jag vill ha en burgare med strips och cola.

Igår åkte vi med Snuggles till veterinären eftersom han har urinvägsinfektion. Efteråt släppte pappa av oss nere vid mackarna. Jag är ju alltid hungrig (jag är alltså alltid hungrig och illamående samtidigt, härlig kombo) så jag förslog ett besök in på Max och John var inte sen med att tacka nej. Efter originalmålet därinne mådde jag illa resten av dagen. Kvällen avslutades med en gigantisk kaskadspya inne på toaletten. Asså, ingen mer fast food for me during my pregnancy. Såhär blir det varje gång jag äter någonting som inte är bra för kroppen. Jag misstänker att det är kroppen som försöker avgifta sig ifrån skiten som åker ner i lilla maggen. Jag är så trött på att må illa nu. Överallt läser jag i böcker om hur illamåendet släpper runt v.13 och du börjar att må som en prinsessa. Jag är i vecka 15 nu och spyr fortfarande eller mår allmänt skitilla. Har dessutom fått ont i min ena halsmandel. Bara klag på mig just nu känner jag. Jag är givetivs samtidigt otroligt glad. Ska snart ut på en härlig vinterpromenad med min livskamrat och själsfrände.

Bulle i ugnen

I tisdags gick jag ut offentligt med det hela på jobbet. Jag kände att jag inte kunde hålla på det längre. Flera arbetskamrater har sett frågande på mig eller ställt den känsliga frågan direkt, nämligen "är det tillökning på gång". En arbetskollega hade frågot en annan i mitt arbetslag om jag var gravid (som inte visste om det då). Hon hade svarat att jag nog bara gått upp lite i vikt... hahaha.

När jag satt med min arbetskollega på bussen i tisdags och skvallrade lite var det så himla komiskt. Jag har ju faktiskt undrat varför ingen har reagerat på att min mage bara blir större och större. Tydligen så har diskussionerna gått heta kring mig på jobbet när jag inte varit närvarande. Är hon eller är hon inte? Hahaha.

Mina gamla elever på högstadiet ger mig konstant menande blickar och leenden + en massa tissel och tassel när jag är i närheten. Eleverna i min klass har dock inte sagt ett skvatt om inte E räknas. Hon frågade mig för några veckor sedan om det inte är dags för mig att skaffa barn snart. Idag fick jag även frågan ifrån F:s lillasyster om jag har barn. Kanske de undermedvetet börjar ana någonting. Jag tänker iallafall fortsätta att hålla tyst inför eleverna och se hur långt det kan gå innan de märker någonting.