Är det ok?

Sitter här hemma framför datorn i en schleten t-shirt och mjukisbrallor. John jobbar fram till fyra idag. Tänker gå in till stan och möta upp honom lite senare. Vi ska på restaurang...wiii.
Jag älskar verkligen att gå på restaurang med John. Det blir så speciellt när man småmyser och pratar med varandra på ett mysigt litet hak. Vi har inte bestämt vart vi ska gå ännu, men det löser sig nog.

Apråpå restaurangbesök... Förra veckan när vi hälsade på Johns farmor i Bollebygd var vi på den lokala krogen där. Bollebygd är ett litet samhälle med ca 10 000 invånare. De har iallafall en mysig krog dit man kan gå och äta. Det är en riktigt mysig krog och väldigt populär att besöka för en mysig lördagsmåltid.

Vi gick dit på kvällen för att mysa lite, John och jag. När vi kommer dit vid 19-tiden finns endast ett bort ledigt inne i lokalen (Jag känner instinktivt att jag inte vill sitta där, men hungern slår bort instinkterna. Sedan är jag ju konflikträdd också, att när servitrisen lagt ut bestick, servetter, assietter etc kan jag inte med att flytta när ett annat bort blev ledigt i lokalen).

Iaf, bredvid oss sitter ett sällskap beståendes av ca 4 vuxna och ca 6 barn. Så dom skrek och gormande! Asså, de vuxna var lika ociviliserade som ungarna. En av föräldrarna tjöt bland annat till ett av barnen vid andra sidan bordet "spring över bordet då!", visserligen på skämt, men ändå. De tyckte även att det var helt ok att de mindre barnen sprang uppochner längs med restaurangen. En annan av ungarna försökte febrilt få på TV:n i lokalen trots att den var avstängd. När jag går på restaurang vill jag inte ha en brölande tv på i bakgrunden!

Ingen som helst respekt visades mot de andra matgästerna. Jag var så arg! Hela min matro försvann och slutade med att John och jag tjaffsade med varandra istället för myste. Vi ordnade dock upp det hela direkt efteråt och gick och köpte godis.
Får man verkligen bete sig såhär? Hur skulle ni ha reagerat? Är jag överkänslig?

wow!

WOW, åtta unika besökare till min blogg på en och samma dag! Vilka är ni? Jag vet att Susanna, Mickan, Emma B och Mirjam är trogna läsare, men ni andra då? Träd fram. Jag blir ju verkligen jättenyfiken.

Hoho, va kompiskt, jag tycker att åtta besökare är mycket, säger ganska mycket om min bloggs popularitet.

tuff dag med tappad och hittad plånbok

Jag har haft en tuff dag på jobbet med eleverna. Eleverna har inte alls visat sina bästa sidor och inte jag heller för den delen. Det blir som en nedåtgående spiral allting. Känns inte alls roligt när förra veckan var så himla perfekt. Vad är det som händer? Har suttit i enskilda elevsamtal med över sex elever idag! Det är inte kul när all energi går åt till att reda i konflikter och dåligt bemötande/uppförande. Hade också mitt medarbetarsamtal idag, vilket kändes riktigt bra. Jag gillar min nya chef så mycket. Han är så bra, tar verkligen tag i saker.

Annars har inte så mycket hänt. Var ju som sagt lite labil när jag kom hem efter en jobbig skoldag. Skulle till tandhygienisten och ta bort tandsten. Fasiken vad ont det gjorde. Blodet rann och rann och det ilade och sved. Efteråt gick jag till Lidl som ligger alldeles intill för att handla lite mat. När jag ska betala känner jag att min plånbok är borta. Jag letar överallt, men den finns inte någonstans. Fick så snällt och fint säga åt kassörskan att jag inte kunde handla varorna för att min plånbok låg kvarglömd hos tandhygienisten. Jag var ju inte säker på att den låg kvarglömd där, men jag hoppades. Genast började mina tankar vandra till den där konstiga killen inne i butiken. Var det han som snott min plånbok? Men han hade väl inte kommit mig så nära? Fast han hade ju sett väldigt konstig ut. Tårarna började sakta rulla nedför mina kinder och jag gick ut ur butiken för att ringa John. John fick trösta bästa han kunde vilket inte var lätt. Sprang upp till tandläkaren där min plånbok lyckligtvis var upphittad. Fast jag står fast vid att killen i affären var en skummis, dock inte ficktjuv.

Shit asså, dessa hormoner. Vem är jag nuförtiden?

Hehe

Idag åt jag med mina elever i matsalen.
När jag står vid bordet och torkar efteråt kommer en av mina föredetta elever fram till mig.
Hon tar till orda:
- Hej Hanna!
- Hej!
- Jo, det är en sak jag måste fråga dig.

En kort tystnad

- Ja?
- Jo, det är så att vi undrar om du är gravid.
- Jaha, vilka är det som tror det?
- Jo, det är några stycken. Bland annat X.

En kort tystnad återigen, innan jag svarar med ett leende:

- Det visar sig. Ni får vänta och se.

Hahaha, söta mina elever är. Eller hur!
Bryr sig fortfarande om gamla fröken trots att de är "stora" tjejer nu.

Så vem är du då?

Jag vill veta vilka som läser min blogg, för att jag är så himla nyfiken.
Vill du vara anonym får du givetvis vara det, men lämna gärna en kommentar om vem du är.
Om du har en blogg, skriv ner adressen så att jag kan besöka dig också.

Jihoo!

Jag har haft två fullkomligt underbara dagar på jobbet. Ungarna har varit som änglar!
Har idag haft ett utvecklingssamtal, två kvar. Skönt att det snart är över.
På fredag har jag tagit ledigt. Vi kommer att åka ner till Bollebygd och hälsa på Johns farmor över helgen. Det ska bli najjs.

Kära läsare

Idag är jag och Snuggles ensamma hemma. John jobbar fram till 16. Jag funderar på om jag inte ska ta en sväng in till stan och möta upp honom efter jobbet. Har jag tur vill han gå med mig på restaurang... igen. Det har blivit mkt restaurangbesök för vår del på sistonde. Jag har ju så svårt för annan mat än oxfilé för tillfället :(

Å ena sidan ryker det några hundralappar varje gång vi går ut och äter, å andra sidan varken röker eller dricker jag längre och det om något borde verkligen priviligieras. Eller hur! Frågan är bara om John kommer att gå med på detta. Jag får försöka lirka lite. Igår var han så himla söt att han i kallt och regnigt väder gick ner till Willys för att köpa lyxfrukost åt oss för 200 papp. Givetvis betalade jag för kalaset. Det var det värt för att slippa sätta fötterna utanför dörren.

Jag behöver lite nya kläder. Jag stod framför spegeln igår och fällde en tår när jag såg hur jag såg ut i mina gamla paltor. Det finns ingenting som kan få mig att känna mig så oattraktiv och skabbig som fula kläder. John förstår sig inte alls på det här utan kan inte förstå att jag som har så mycket kläder behöver nya. Det är inte roligt att ha tröjor som slutar halvvägs på magen á la magtröja - 95. Jag har en väldigt lång överkropp och en ganska stor byst, vilket gör att tröjorna ser ut så på mig. De ser inte ut så i affären, men de liksom krymper samman när jag tvättat dem några gånger. Jag behöver nya vinterskor också.

Sedan vill jag ha ett nytt strykjärn, en symaskin, en ny vardagsrumssoffa, en ny tv.... asså, det här kommer ju att kosta hur mycket som helst. Jag vill bara ha och ha och ha. Ibland känner jag mig så himla... hmmm... vad ska man säga... girig. För att lugna nerverna litegranna är jag verkligen värd ett restaurangbesök, eller hur!