Bakgrunden är som följer: Förra veckan var lärare och elever lediga från onsdag till fredag pga. lov. Jag har också varit ledig måndag till onsdag denna vecka (har kompat ut tre dagar för att jag rättar de nationella proven i svenska, engelska och matematik). Alltså, totalt åtta dagars ledighet.
När jag kom tillbaka till skolan nu i torsdags möttes jag i dörren av en upprörd pojke i klassen som sa att jag aldrig mera får ta ledigt. ”Lova mig det!”. Hela situtationen kändes väldigt charmig, eftersom killen verkligen var upprörd och är Mr Cool i vanliga fall. Du vet, värsta grymma snubben med den rätta attityden, han med guldkedja, Peak-piké, frisyrgelé och en doft av Hugo Boss.
Efter kom två flickor i klassen och berättade hur glada de var att jag kommit tillbaka och att de verkligen, verkligen saknat mig. Av dem fick jag en härlig bukett med blommor som nu pryder min kateder i klassrummet.
Ungefär fem stycken elever till kom stormandes fram till mig och grattade på födelsedagen i efterskott (känner mig jättesmickrad att de faktiskt hade koll på när jag fyller år). Flera flickor hade även gjort sig mödan att försöka få tag i mitt hemnummer för att ringa mig och gratulera. Jag har dock inte mitt telefonnummer i katalogen, så det gick inte.
Sicket engagemang för en lärare!
Efter lektionen kom det flickor ifrån de andra klasserna som ville prata, önska mig välkommen tillbaka och gratta i efterskott på födelsedagen (snacka om att ryktet sprids fort). Några flickor ifrån parallellklassen kom dessutom med en jättebukett med gullvivor som de plockat åt mig.
Mina kollegor berättade även att mina elever inte gjort annat än pratat om mig när jag varit borta (en sanning med viss modifikation kan jag tänka mig). ”Jag vill att Hanna ska komma”, ”Imorgon kommer Hanna tillbaka!”, ”När kommer Hanna tillbaka?” etc.
Uppskattningen slutar inte där.
Idag på utvärderingen av det nationella provet i matematik fick eleverna skriva svar på frågan "Hur ska en bra mattelektion vara?" De flesta skrev att det är viktigt med lugn och ro i klassrummet, men en flicka la till ytterligare en kommentar som verkligen värmde. Hon skrev: Det är lugnt i klassen och läraren är bra på att lära. Ett bra ex. på det är Hanna.
Det känns underbart att få vetskap om att barnen känner sig trygga med mig. Det är inte alltid i stundens hetta som allt hårt arbete jag lägger ner för att alla barnen ska trivas och må bra med sig själva märks. Ibland behövs en viss distans.
Livet är härligt!
fredag 9 maj 2008
torsdag 1 maj 2008
Sista april
Igår var det traditionsenligt sista april-firande i Uppsala. Detta år skippade vi dock forsränningen. Vid 15-tiden slog vi oss ner i slottsbacken och hällde upp vin i våra medtagna plastmuggar. Jag är faktiskt riktigt stolt över mig själv. Jag trodde att jag skulle sitta där med ett röksug utan dess like, men så blev icke fallet. Det gick riktigt bra, jag var inte ens speciellt sugen. På måndag har jag varit 100% rökfri i 19 veckor.
Efter vi suttit ett tag i slottsbacken drog vi vidare till det teologiska studenthemmet i närheten. Vi var där även förra året, stämningen på stället är på topp. Där tillbringade vi några timmar i gott sällskap. Jag träffade en jättetrevlig kille som utmanade mig i allmänbildningsfrågor, han var tydligen doktorand i fysik. John kom senare på att han var lite av en semi-kändis. Han var med i såpan FC Z som gick på z-tv för nått år sedan.
Efter att ha varit på studenthemmet ett tag drog vi in mot centrum. Vi stannade vid ett korvkioskstånd där John smällde i sig två korvar. Där lyckades jag göra mig "ovän" med en skinhead också. Killen som krängde korv var någonstans ifrån sydostasien (av utseendet att döma). Den här skinheaden kom fram och ville tjacka en korv, men han hade bara en tjuga och korven kostade trettio.
Jag blev väldigt irriterad på skinheaden. Jag blev arg över att han var otrevlig mot den asiatiska killen i ståndet. Jag sa åt skinheaden att gå någon annanstans om han inte har pengar nog att betala vad korven kostar. Varför ska han få den billigare liksom? Och om han nu är en skinhead, varför vill han då ens köpa en korv av en asiat? Usch för otrevliga människor!
Han blev skitirriterad på mig och gick tjurigt därifrån efter ett tag. Jag försökte trösta asiaten och sa att "ingen ska få vara dum mot dig". Lite pinis faktiskt! Efteråt var jag mest rädd över att skinheaden skulle söka upp mig med sina rasistkompisar och utsätta mig för ett hatbrott.
Vi drog sedan vidare till Max, där köpte jag ett originalmål. Efter det gick vi till Willys och köpte lösgodis. Efter det gick vi hem. Efter det tittade vi på tv och åt godis. Efter det gick vi och la oss.
Jag vaknade mitt i natten av att det luktade bränt i sovrummet. Jag hade väldigt svårt att somna om efter det, var naturligtvis rädd att bli innebränd pga någon oaktsam granne. Det som var frusterande var att jag inte direkt kunde gå och knacka dörr mitt i natten och kolla upp om någon eventuellt hade en brand inomhus. "uhmm, ursäkta att jag stör så här mitt in på småtimmarna, men ni har möjligtvis inte en lägenhetsbrand inne hos er?".
Här kommer lite kort ifrån gårdagens firande!
Efter vi suttit ett tag i slottsbacken drog vi vidare till det teologiska studenthemmet i närheten. Vi var där även förra året, stämningen på stället är på topp. Där tillbringade vi några timmar i gott sällskap. Jag träffade en jättetrevlig kille som utmanade mig i allmänbildningsfrågor, han var tydligen doktorand i fysik. John kom senare på att han var lite av en semi-kändis. Han var med i såpan FC Z som gick på z-tv för nått år sedan.
Efter att ha varit på studenthemmet ett tag drog vi in mot centrum. Vi stannade vid ett korvkioskstånd där John smällde i sig två korvar. Där lyckades jag göra mig "ovän" med en skinhead också. Killen som krängde korv var någonstans ifrån sydostasien (av utseendet att döma). Den här skinheaden kom fram och ville tjacka en korv, men han hade bara en tjuga och korven kostade trettio.
Jag blev väldigt irriterad på skinheaden. Jag blev arg över att han var otrevlig mot den asiatiska killen i ståndet. Jag sa åt skinheaden att gå någon annanstans om han inte har pengar nog att betala vad korven kostar. Varför ska han få den billigare liksom? Och om han nu är en skinhead, varför vill han då ens köpa en korv av en asiat? Usch för otrevliga människor!
Han blev skitirriterad på mig och gick tjurigt därifrån efter ett tag. Jag försökte trösta asiaten och sa att "ingen ska få vara dum mot dig". Lite pinis faktiskt! Efteråt var jag mest rädd över att skinheaden skulle söka upp mig med sina rasistkompisar och utsätta mig för ett hatbrott.
Vi drog sedan vidare till Max, där köpte jag ett originalmål. Efter det gick vi till Willys och köpte lösgodis. Efter det gick vi hem. Efter det tittade vi på tv och åt godis. Efter det gick vi och la oss.
Jag vaknade mitt i natten av att det luktade bränt i sovrummet. Jag hade väldigt svårt att somna om efter det, var naturligtvis rädd att bli innebränd pga någon oaktsam granne. Det som var frusterande var att jag inte direkt kunde gå och knacka dörr mitt i natten och kolla upp om någon eventuellt hade en brand inomhus. "uhmm, ursäkta att jag stör så här mitt in på småtimmarna, men ni har möjligtvis inte en lägenhetsbrand inne hos er?".
Här kommer lite kort ifrån gårdagens firande!
söndag 20 april 2008
Sommaren -95
Högerklicka på följande länk och öppna i nytt fönster, så ska du få hänga med på ett äventyr som utspelar sig 13 år tillbaka i tiden, då jag precis fyllt 15. http://www.youtube.com/watch?v=gFfydjatQMU
Det var högsommar och året var 1995.
Jag föjde med med min kompis Mirjam, hennes syrra och farsa upp till ett gammalt soldattorp de hyrt i Delsbo. Här skulle vi tillbringa en härlig sommarvecka tillsammans mitt ute i igenting. Ett stycke svensk naturupplevelse. Det kan tilläggas att det bara fanns utedass vid torpet och faciliteter som rinnande varmvatten var inte att tänka på. Som en liten parantes kan jag tillägga att statsbarn som man är slutade resan med förstoppning (jag klarade och klarar fortfarande inte av att göra nummer två på ett utedass). Hygienen fick vi sköta genom att ösa vatten över huvudet samt bada i sjön några hundra meter ifrån torpet.
Jag kommer aldrig att glömma de varma sommardagar som vi gick längs med grusvägarna och snackade om killar vi gillade, om livet och allt annat som man snackar om när man är 15 bast. Vi tyckte dessutom att vi var så himla coola som lyssnade på Winx. Mirjam hade en sådan där gammal hederlig bergsprängare och i denna hade vi ett blandband där vi spelade Winx om och om igen på högsta volum. Play--->rewind--->play osv.
Jag vet inte riktigt varför, men alltid när jag tänker tillbaka på den där sommarveckan blir jag så nostalgisk. Antagligen har jag idealiserat det förflutna eller nått, för har man någonsin haft så känslomässiga problem som man hade när man var 15? Det är iallafall omöjligt att lyssna på Don't laugh med Winx utan att tänka tillbaka på sommaren 1995.
Du som läser det här, finns det någon låt som du har speciella tonårsminnen till? Skriv gärna och berätta.
Det var högsommar och året var 1995.
Jag föjde med med min kompis Mirjam, hennes syrra och farsa upp till ett gammalt soldattorp de hyrt i Delsbo. Här skulle vi tillbringa en härlig sommarvecka tillsammans mitt ute i igenting. Ett stycke svensk naturupplevelse. Det kan tilläggas att det bara fanns utedass vid torpet och faciliteter som rinnande varmvatten var inte att tänka på. Som en liten parantes kan jag tillägga att statsbarn som man är slutade resan med förstoppning (jag klarade och klarar fortfarande inte av att göra nummer två på ett utedass). Hygienen fick vi sköta genom att ösa vatten över huvudet samt bada i sjön några hundra meter ifrån torpet.
Jag kommer aldrig att glömma de varma sommardagar som vi gick längs med grusvägarna och snackade om killar vi gillade, om livet och allt annat som man snackar om när man är 15 bast. Vi tyckte dessutom att vi var så himla coola som lyssnade på Winx. Mirjam hade en sådan där gammal hederlig bergsprängare och i denna hade vi ett blandband där vi spelade Winx om och om igen på högsta volum. Play--->rewind--->play osv.
Jag vet inte riktigt varför, men alltid när jag tänker tillbaka på den där sommarveckan blir jag så nostalgisk. Antagligen har jag idealiserat det förflutna eller nått, för har man någonsin haft så känslomässiga problem som man hade när man var 15? Det är iallafall omöjligt att lyssna på Don't laugh med Winx utan att tänka tillbaka på sommaren 1995.
Du som läser det här, finns det någon låt som du har speciella tonårsminnen till? Skriv gärna och berätta.
lördag 19 april 2008
Det var bättre förr
En av tidernas bästa partylåt.
Visage - Fade to grey (1981)
http://www.youtube.com/watch?v=cznha2YTTh0
Masterpiece!
Visage - Fade to grey (1981)
http://www.youtube.com/watch?v=cznha2YTTh0
Masterpiece!
fredag 11 april 2008
Trentemöller och ovikt tvätt
Har inte gjort någonting speciellt denna kväll förutom vräkt i mig godis och jordnötsringar samtidigt som jag tittat på Talang 2008. När jag nyss var på väg in till sovrummet för att vika tvätt insåg jag det komiska med mittliv - stå och vika tvätt en fredag kväll! Mitt nya rökfria jag har verkligen satt en ny "spännande" touch på min vardag. Jag kände för att föreviga denna afton med digitalkameran. Observera gärna min sexiga outfit som jag springer omkring i härhemma. Mumma! Har haft samma låt på repeat den senaste halvtimmen. Klarar dock inte av att se på videon till låten för då blir jag blödig och kan inte sova : http://www.youtube.com/watch?v=yI4f6kRnEH8
torsdag 10 april 2008
individanpassad undervisning
Jag har på allvar just insett den svåra konsten att individanpassa undervisningen.
Asså, det är verkligen, verkligen inte lätt.
Tänk dig att du har en engelskagrupp på sexton elever. Bland dessa sexton elever så har du en handfull buspojkar (med buspojkar menar jag svårt att sitta still, svårt att komma igång, svårt att låta varandra vara ifred, svårt att prestera på egen hand). Några av dessa buspojkar är dessutom svaga i engelska. Egentligen skulle man behöva sitta bredvid dem en hel lektion och pusha och peppa för att arbetet ska bli ordentligt gjort. Vid sidan av dessa buspojkar har jag ca 10 "normalduktiga" elever som behöver utmaningar som är betydligt tuffare än buspojkarnas. Sedan har jag utöver detta två elever som är exceptionellt duktiga i engelska. Asså, jag har en elvaårig flicka i min grupp som läser engelska ungdomsböcker utan att använda lexikon på två dagar (under skoltid och hon är svensk).
Jag tycker det är skitsvårt och stressigt att individanpassa rent ut sagt. Hur ska jag gå tillväga för att ha en så stimulerande miljö som möjligt för samtliga elever i klassrummet. Jag menar, den busigaste pojken kan inte ens sätta ihop en korrekt enkel mening på engelska och tycker dessutom att ämnet är dööööööööötråkigt, medan duktiga tjejen läser ut engelsk litteratur i ett naffs.
Det här handlar förmodligen en hel del om de höga krav jag sätter på mig själv. Det är svårt att räcka till för alla. Nu blir ju större delen av mitt fokus på buspojkarna för att de ska hålla sig lugna och inte störa de andra.
Det jag har gjort nu är att jag satt ihop en elevpärm åt "duktiga" tjejen med uppgifter som egentligen är ämnade för äldre elever i sjuan. Problemet är att jag tror att hon skulle få en betydligt roligare undervisning om alla var på samma nivå som henne i klassrummet. Kanske inte nödvändigtvis lika duktiga, men iallafall motiverade till att vilja lära sig.
Jag funderar på om vi kanske ska dra igång ett tidningsprojekt. Jag tänkte att vi kan sätta ihop en engelsk tidning där var och en får skriva utefter sin språkliga förmåga. Undrar om det skulle funka?
Vilket tråkigt inlägg det här blev! Det beror på att allt knallar på så himla bra i skolan just nu. Hare gött!
Asså, det är verkligen, verkligen inte lätt.
Tänk dig att du har en engelskagrupp på sexton elever. Bland dessa sexton elever så har du en handfull buspojkar (med buspojkar menar jag svårt att sitta still, svårt att komma igång, svårt att låta varandra vara ifred, svårt att prestera på egen hand). Några av dessa buspojkar är dessutom svaga i engelska. Egentligen skulle man behöva sitta bredvid dem en hel lektion och pusha och peppa för att arbetet ska bli ordentligt gjort. Vid sidan av dessa buspojkar har jag ca 10 "normalduktiga" elever som behöver utmaningar som är betydligt tuffare än buspojkarnas. Sedan har jag utöver detta två elever som är exceptionellt duktiga i engelska. Asså, jag har en elvaårig flicka i min grupp som läser engelska ungdomsböcker utan att använda lexikon på två dagar (under skoltid och hon är svensk).
Jag tycker det är skitsvårt och stressigt att individanpassa rent ut sagt. Hur ska jag gå tillväga för att ha en så stimulerande miljö som möjligt för samtliga elever i klassrummet. Jag menar, den busigaste pojken kan inte ens sätta ihop en korrekt enkel mening på engelska och tycker dessutom att ämnet är dööööööööötråkigt, medan duktiga tjejen läser ut engelsk litteratur i ett naffs.
Det här handlar förmodligen en hel del om de höga krav jag sätter på mig själv. Det är svårt att räcka till för alla. Nu blir ju större delen av mitt fokus på buspojkarna för att de ska hålla sig lugna och inte störa de andra.
Det jag har gjort nu är att jag satt ihop en elevpärm åt "duktiga" tjejen med uppgifter som egentligen är ämnade för äldre elever i sjuan. Problemet är att jag tror att hon skulle få en betydligt roligare undervisning om alla var på samma nivå som henne i klassrummet. Kanske inte nödvändigtvis lika duktiga, men iallafall motiverade till att vilja lära sig.
Jag funderar på om vi kanske ska dra igång ett tidningsprojekt. Jag tänkte att vi kan sätta ihop en engelsk tidning där var och en får skriva utefter sin språkliga förmåga. Undrar om det skulle funka?
Vilket tråkigt inlägg det här blev! Det beror på att allt knallar på så himla bra i skolan just nu. Hare gött!
tisdag 1 april 2008
Som en solstråle...
... förgyller du mitt liv! Jag vet inte riktigt vem "du" är, meningen liksom bara dök upp inuti mitt huvud när jag såg det här helt underbara fotografiet som jag tagit med min mobil tidigare i år. Visst blir man glad bara av att se det!
Jag skriver ju mest här när det är någonting som upprör mig eller när jag verkligen går in för någonting. Därför är det ganska häpnadsväckande att jag skriver en dag som denna. Dagen har, hör och häpna, varit toppen! Har egentligen ingenting att kommentera, visst, det finns väl alltid nånting att tycka till om, men ingenting värt att nämna här.
Jag skriver ju mest här när det är någonting som upprör mig eller när jag verkligen går in för någonting. Därför är det ganska häpnadsväckande att jag skriver en dag som denna. Dagen har, hör och häpna, varit toppen! Har egentligen ingenting att kommentera, visst, det finns väl alltid nånting att tycka till om, men ingenting värt att nämna här.
Idag när jag kom hem ifrån jobbet tog jag U-svängen förbi morsan. Min målsättning var att få ut henne på en promenad i den härliga vårsolen. Icke sa nicke, det vill hon inte alls det. Så det blev till att ta pjucksen hemåt igen. Väl hemma satte jag mig ute på balkongen och slängde upp fötterna mot väggen och läste en bok om tips för nyblivna kattägare. Där satt jag sedan i det härligt gassande solskenet och kände matångarna slippra sig ut genom dörren. Efter en stund serverades Chili con carne med ris. Underbart!
Snuggles är en riktig mattjuv. Medan jag satt på balkongen läste jag i min bok om "200 råd för nyblivna kattägare" att man kan lägga en hinna med sirap på diskbänken om man har problem med att katten hoppar upp (vilket Snuggles gör typ tiotusen gånger varje dag). Sagt och gjort, jag strök ut sirap i en rund ring och la en bit chili con carne i mitten som lockbete (John tyckte som vanligt att jag var taskig - snacka om curlingförälder). Tji fick jag, jag hann inte mer än sätta mig ner förrän han var uppe på diskbänken och nallade matbiten. Inte ens sirap funkar på våran kissekatt, den slickade han till och med i sig. Jag säger ju det, han är otämjbar!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
