En helt vanlig lördag

Igår läste jag i vår lokaltidning att en djuraffär här i närheten hade besök av en kattdomare för gratis bedömning av huskatter. Jag blev såklart intresserad att få höra vad de hade att säga om vår lilla kisse, så jag ringde mamma och 40 min senare satt vi (pappa, mamma, John och jag) i bilen på väg mot bedömningen. Domaren bekräftade det vi redan visste, dvs att Snuggles är en mycket fin liten huskatt :)



När jag var i Bollebygd senast kunde jag inte låta bli att fotografera hela släktträdet.


Här ser du Rödluvan (till vänster) och Murre. Rödluvan är Murres mormors syster och Murre är Snuggles brorsa. Rödluvan är en tjej som håller sig lite för sig självt. Därför är det extra roligt att hon och Murre har funnit varandra.






Numera bor Murre hemma hos Johns kusin Jacob. Jag hoppar att de inte saknar varandra alltför mycket.

På fotot här till höger har du Systeryster. Systeryster är en av de mysigaste kattjejer jag någonsin stött på. Hon är syster till Rödluvan och Snuggles mormor. Jag tycker att man kan se släktdragen, eller vad säger du?

Snuggles mamma är en riktig skönhet. Det går inte att ta miste på vem som är hennes mamma. Här har ni ett foto på Busan.

Den vita haklappen verkar gå i arv.

Återigen tillbaka till min lördag...

Efter bedömningen följde vi med mina päron in på Willys för att handla hem lite basvaror. Det gäller att passa på när man får skjuts. Annars har jag inte gjort någonting speciellt idag. Jag har mest tagit det lugnt och läst igenom de böcker som jag handlade på bokrean igår. Jag hittade tre böcker om Uppsalas utveckling från småstad till storstad. Mycket intressant läsning!

I'm back

Har inte skrivit på länge, åkte på en ny förkylning i måndags och har inte haft motivationen att gå in hit och skriva av mig. Är mitt uppe i de nationella proven just nu, engelska. Imorgon och på måndag ska vi göra klart de skriftliga delarna, sedan är det bara intervjuerna kvar. Huvva, jag ser inte fram emot dem, tycker det verkar krångeljobbiga. Annars knallar allt på som vanligt. Min kollega har gått ner i tjänst och en ny kollega kommer att ta över hans undervisning tre dagar i veckan.

Apropå min nya kollega, hon är chockad. Det är andra gången jag får höra av en vuxen att de tycker att mellanstadieeleverna är värre här än på X-skolan (x-skolan är värsta ghettoskolan ute i förorten, med en massa skolk och sociala problem... Rosengård light typ). Jag kan hålla med om att det finns stora attitydproblem bland vissa elever, om man säger så.

Ett helt ordinärt exempel ifrån i måndags: Högstadielärare "X" sitter i matsalen och pratar med några sexor om vilket språk de ska läsa i sjuan varav en elev i år 5 slår sig ner bredvid lärare "X". "X" har aldrig sett eleven i fråga tidigare och eleven säger helt oväntat gravallvarligt och utstuderat till X "Du, jag tycker inte om dig, ska vi göra en "deal"!? Du snackar inte med mig, så snackar jag inte med dig" Vad svarar man på det liksom?

Trots ett hårt klimat så trivs jag faktiskt här. Eleverna är svårflirtade och deras respekt är ingenting man får så där utan vidare. Jag gillar utmaningen och möjligheten jag får av att växa som pedagog och människa, och som en av mina kollegor sa åt mig en gång: Klarar du av att jobba här kommer du att kunna ta vilket lärarjobb som helst sen". Det är alltså med någon form av hatkärlek jag beger mig till jobbet varje morgon. Jag kämpar på!

Läraren som ensam syndabock

"De slog mig med plankor"

"lärarna gjorde ingenting för att stoppa mobbarna"

Citaten är hämtade ifrån en artikel i dagens Aftonbladet som handlar om 11-årige Samuel Gullin (http://www.aftonbladet.se/nyheter/article1860592.ab). Artikeln berör det faktum att antalet anmälningar till skolverket där skolan inte agerat tillräckligt vid mobbing och kränkande behandling ökat lavinartat under de senaste året.

Återigen står de inkompetenta och outbildade lärarna i fokus. SVT har till och med gått så långt att de bytt ut oss mot ett gäng superpedagoger som får ta över undervisningen i en 9:a i Malmö. Det finns faktiskt vuxna som kan slå näven i bordet och visa vart skåpet ska stå, men samtidigt vara den ömsinte, empatiske psykologen som kan vara lagom mycket "kompis" med eleven utan att för den skull bli kompis med denne. SVT gör allt för att påvisa hur värdelösa vi lärare är på att fullfölja vårat uppdrag. Svensk lärarkår är helt enkelt oduglig (med få undantag). Punkt slut.

Det är väldigt lätt att skylla allting på skolans personal utan att se till helheten. Handlar det här problemet egentligen om att vi lärare är så fruktansvärt oempatiska och inkompetenta kräk? Jag tror inte det. Visst, det finns säkert lärare som aldrig borde ha få satt sin fot inom skolans värld, det är jag inte sen med att medge. Men jag tror för den sakens skull inte att alla lärare är oempatiska kräk som bara har "håll dig undan ifrån dem" att säga till en pojke eller flicka som blir jagad av en mobb med påkar och träplankor. Vi måste förstå personen bakom som kläcker ur sig en sådan idiotisk kommentar (utan att för den skull säga att det är ok)

Vi borde lägga fokus på om lärarens arbetsuppgifter står i likställdhet till den tid vi har att förfoga oss över. Det är väldigt svårt att reda ut en mobbingsituation på ett fullgott sätt när den ska klämmas in på en kort rast mellan svenska och so. Det finns helt enkelt väldigt lite utrymme och ibland inget utrymme alls för att ta itu med saker på så sätt att man känner sig nöjd.

Dessutom läggs mer och mer olika arbetsuppgifter på lärarens bord. Just nu ska vi snart påbörja de nationella proven. Jag kommer då ha fullt upp att rätta över 300 prov i svenska, engelska och matematik. Mitt i allt det här så ska alla barn i år 6 ha utvecklingssamtal och individuella utvecklingsplander, sk. IUP:s ska skrivas. Utöver detta ska vanliga lektioner planeras, läxor ska rättas, prov ska rättas. Dessutom är många olika möten inplanerade, dels obligatoriska möten för hela arbetslaget och dels möten kring enskilda elever.

Varje vecka är dessutom 80 min av min arbetstid så kallade "rastvakter" då jag ska vara ute på rast med eleverna. Ni hör ju själva, om det finns mycket oro i elevgruppen och mobbing förekommer på flera håll är det mycket svårt att hinna med att lösa allting på bästa möjliga sätt.

Jag säger inte att jag tycker att det här är ok! För det tycker jag inte. Jag vill bara försöka få er som inte är pedagoger att förstår hur det är att vara lärare i dagens svenska skola. Det är inte lätt. Och de lärare som jag stött på i min vardag gör ett sjujäkla duktigt jobb, no question about it! Vi är förmodligen betydligt mer skärpta och empatiska än vi får lov att uppvisa i skolan. För att få spelrum för våra oanade talanger måste vi ges tillfället att få visa upp dem.

stök i kök - del 2

Vi lyckas alltid tjaffsa angående matlagningen här i huset. Nu har det hänt igen. Det hela slutade med att jag med irriterad röst sa att "det går visst aldrig att göra dig nöjd" varefter jag gick in hit i datorrummet och stängde dörren efter mig.

Iallafall, hela tjaffset handlade om att jag plockade upp potatisskalen ur diskhon. Efter att jag var klar sa John att det var ganska onödigt av mig eftersom han skulle skala löken däröver. Det som gjorde mig irriterad varatt jag tog upp potatisskalen från början för att underlätta för honom vid diskningen (det är John som diskar). Kan det vara det låga blodsockret som spökar månne?

Nej, nu har jag tjurat färdigt!
Hej på er!

En uppmaning till alla 80-talister runtom i Sverige

Jag vill att du sätter på dina högtalare alternativt sätter på dig hörlurar.
Tryck sedan på den här länken:
http://www.youtube.com/watch?v=3x_aa0kZjMI&feature=related

Ung fröken söker lärartjänst

Som ni kanske inte vet så surfar jag dagligen in på http://www.ams.se/ för att hålla mig uppdaterad om vilka lärarjobb Uppsala kommun har att erbjuda. Nu har jag ju jobb och allt sånt va, men du vet, det skadar ju inte att titta efter potentiella alternativ. Vidga sina vyer litegranna. Det är ju knappast så att skolan jag är på just nu är oumbärlig på något sätt.

Ja, men så var det då alla dessa jobbannonser! Det är svårt att sålla i denna djungel av tiotusentals utlysta tjänster. Det finns ju så många lärartjänster med min ämneskombination att söka att jag inte vet i vilken ände jag ska börja. Jag funderar därför istället på att vara lite rebellisk och söka den här utmärkande tjänsten som jag hittade på ams idag:

Universitetslektor i Kärnfysik; Uppsala universitet; Uppsala; 080206 Uppsala

universitet ledigförklarar härmed en anställning som Universitetslektor i tillämpad kärnfysik med inriktning mot kärnämneskontroll och kärnbränslediagnostik vid Institutionen för fysik och astronomi, avd. för tillämpad kärnfysik.

Så, vad säger ni? Det är inte var dag man hittar sådana här godbitar till tjänster.

Nu är det iofs inte min ämneskombination och allt sånt där dåra, men med tanke på att det fortfarande anställs obehöriga lärare runtom i vårat avlånga land kanske de nöjer sig med någon som faktiskt har den pedagogiska utbildningen och dessutom har läst Naturkunskap A och B på gymnasienivå. Det där med ämneskunskaper är väl egentligen ganska trivialt? Sånt lär man sej juh under resans gång så att säga, eller hur!

ps! Jag läste även en Big Bang-kurs med inriktning naturvetenskap (10p) på universitetet, så jag har även universitetspoäng att tillgodoräkna mig i de naturvetenskapliga ämnena ds!

En helt vanlig lördag

Idag tog John och jag en promenad för att utforska närmaste väg till hans blivande praktikplats. Väl framme vid praktikplatsen kände vi inte för att återvända hem, utan vi bestämde oss för att gå in till stan. På väg in till stan hittade vi ett konditori som vi aldrig tidigare besökt. Därinne möttes jag av ljuvliga bakverk som jag aldrig tidigare skådat. Girig som jag är kunde jag inte nöja mig med ett bakverk, utan det blev två. Tyvärr så uppfyllde det ena bakverket inte mina förväntningar. Jag trodde det skulle vara krämig chokladsmet på kakan, men så var den inte.

När vi kom hem gjorde vi iordning baguetter med rostbiff och till det drack vi kaffe. Efter "kvällsmaten" hällde jag upp lösviktsgodis i en skål och så tittade vi på "Underbar och älskad av alla". Efter filmen har jag dolat med lite allt möjligt härhemma. Ett tag såg jag nästan ut såhär:

Man skulle kunna tro att jag var utklädd till Jason i "Fredag den 13:onde", men så var det inte. Det var bara jag som la en fuktighetsmask. Jag blev mycket förvånad när jag öppnade förpackningen. Jag trodde det skulle vara någon slags kletig kräm däri. Istället låg där en våtservettsliknande sak med utklippta hål för ögon och mun. Man skulle lägga hela den där våta papperssaken över ansiktet och låta den verka i 15 min. Snuggles blev inget rädd för mig när jag försökte skrämma honom. Jag fick iallafall John att rycka till när jag smög mig upp bakifrån.