Nu blev jag riktigt snopen. Sitter här vid datorn och Fredrik ligger på filten bakom mig och leker genom att göra konstiga ljud. Jag vänder mig om och ser att ungen SITTER UPP. Han har alltså från liggande position satt sig upp själv. Såååååå gulligt!

Jag bangar aldrig en utmaning (tror jag inte iallafall). Anja utmanade mig med en bokstavslek. Här kommer den.Resterande läsare, upp till bevis och känn er utmanade!

Kopiera detta till din blogg.
Varje svar måste börja med första bokstaven i ditt namn. Det är inte tillåtet att fuska eller hitta på ord. Samma svar två gånger är inte tillåtet, inte heller att använda sitt namn som svar eller som utmanad att använda samma svar som någon annan.

1. Vad heter du: Hanna
2. Ett ord på fyra bokstäver: Hund
3. Flicknamn: Hera
4. Pojknamn: Hans
5. Yrke: Hårfrisörska
6. Färg: Honungsgul
7. Klädesplagg: Halsduk
8. Mat: Hamburgare
9. Sak i badrummet: Hårtork
10. Plats: Helsingfors
11. En orskat att vara sen: Huvudvärk
12. Något man skriker: He-vete!
13. Film: Halloween
14. Något man dricker: Hallonsaft
15. Band: (the) hellacopters
16. Djur: Hamster
17. Gatunamn: Hjalmar brantingsgatan
18. Bil: Honda
19. Sång: "Hej Monica"

kontrasternas värld

I måndags var vi ju iväg på en dagskryssning över till Åland. Det var sjögång under hela resan så att jag stundtals trodde att jag skulle spy. Var ju inte direkt kul att svaja fram och tillbaka som ett riktigt fyllo kan jag säga. Gick inte att fokusera eller mysa alls.På vägen hem var jag klok nog att ta en sjösjuketablett, så hemvägen blev räddad.

Igår, tisdag, var John och jag nere på stan och förlustade oss. Vi gick bland annat och åt sushi-buffé. Det var lite kul för två av mina gamla elever var där och gjorde sin prao. Innan dess hade vi varit på vårdcentralen och vaccinerat oss. Känns väldigt skönt att det är gjort nu, för nu kan vi verkligen helt släppa mediahysterin kring om man bör eller bör låta bli. Låt dem tjaffsa bäst de vill, jag har iaf gjort mitt val nu. Var lite öm i armen och kroppen, men har tagit två alvedon nu och mår prima.

Idag ska jag iväg på öppna förskolan som börjar halvtvå. Hoppas det blir lika trevligt som det brukar vara.

Fy vilken dag. Fredrik vaknade vid fem, sedan skrek han fram tills halv nio. Somnade nån timme och har sedan varit jätteledsen precis hela dagen, och då överdriver jag inte. Han har jätteont i munnen pga tänderna som växer fram mer och mer. Jag känner mig så maktlös, ingenting av det han tycker är roligt fungerar. Inte ens när jag lyfte upp och går runt med honom i lägenheten blir han nöjd. Jag orkar snart inte mer. John jobbar fram till fem. Jag avskyr hans äckliga arbetstider. Igår jobbade han från 8-21. Hela helgen tillsammans försvinner och så lämnas jag ensam med det här. Det är som en kniv som skär om i hjärtat när han gråter och jag inte kan trösta.

Nu har jag i allafall bestämt mig för att ta det där vaccinet. Det får bära eller brista. Enligt media verkar man ju vara nära döden oavsett hur man än gör. Jag får väl skynda mig iväg nästa vecka innan jag ändrar mig.

Jag är en sån där person som alltid har ångest innan jag genomför en grej. Så fort jag har gjort grejen så släpper jag det. Jag vet att när jag väl tagit den där sprutan så kommer jag inte gå runt och oroa mig något mera, då har jag liksom gjort mitt val.

Jag blir totalnipprig av valmöjligheter. Stackars ungar som ska välja gymnasium nuförtiden säger jag bara. På min tid, den gamla goda tiden, fanns det kanske runt 10gymnasier att välja mellan i Uppsala, och då hade vissa gymnasier speciella inriktningar. Exempelvis så valde alla fordonskillar och esteter Boland. I dagsläget finns det...wait...googlar in mig på uppsala.se hemsida...25 gymnasieskolor i Uppsala att välja mellan. Visserligen har flera speciella inriktningar nu också, men ändå! Jag hade ingen aning om vad jag ville göra med mitt liv när jag var 16.

Det hade jag förvisso inte när jag var 20 heller och brände av upp till Umeå och plugga ett år. Och då var jag liksom 20!!! (där uppe träffade jag dessutom en tvättäkta psykopat som höll på att förstöra mitt liv)

Asså, jag var inte ens säker när jag hoppade på lärarprogrammet 2001. Jag var inte ens säker när jag gjorde min slutpraktik på lärarprogrammet 2005. Hade grym ångest hela tiden och visste varken ut eller in. Sedan hela första året som lärare funderade jag ju starkt på att bara kasta in handduken och ge upp.
Ahh, vad jag försöker säga är väl att bara välja och sedan tuta och köra.

Jaja, nu var det ju faktiskt flunsanvaccinet vi skulle diskutera. Jag kommer att ta det på tisdag tror jag. Det var tydligen drop in på vårdcentralen här.

Over and out!

Va skönt det är att äntligen ha klippt håret hos en kompetent frisör. Blev väldigt nöjd när jag var och klippte mig i fredags, passade även på att få ögonbrynen färgade.

Idag har jag delvis tillbringat morgonen med att läsa gamla dagböcker. Det är otroligt hur mycket man har glömt av. Tur att det finns dokumenterat. Jag skrev dagbok regelbundet från när jag lärde mig skriva vid 7 års ålder frams till jag var 22. Sedan slutade jag. Jag vet inte riktigt varför, jag såg liksom ingen mening med det hela längre. Under de senaste veckorna har jag återigen känt inspiration till att återuppta skrivandet. Det fungerar lite som terapi och det är skönt att få ner känslorna på papper, blir liksom lättare att släppa dem då + att det är sjukt underhållande att läsa om några år (skrattar ibland högt åt saker som jag skrev när jag var femton, att jag hade sådan humor, blir liksom impad).

Så i allafall, igår var jag faktiskt iväg och köpte mig en dagbok på Åhléns i äkta fjortisstil med röda hjärtan på + ett sånt där sött litet dagbokslås. Blir lite roligare att sätta piff på tillvaron. Mitt första inlägg blev om svininfluensan och mitt velande fram och tillbaka om jag ska ta vaccinet eller inte. Jag har blivit uppskrämd av alla skrämselpropagande om förlamning och andra fruktansvärda biverkningar.