Samma som tidigare

Det vill säga, jag småblöder litegranna och har värkar när jag går till sängs. Tar mina två alvedon och vaknar upp pigg och utvilad. Snart ska jag iväg till barnmorskan för att kolla blodtrycket. Ha en bra dag alla!

På bebisfronten intet nytt

Trodde ngt var på g i går kväll. Hade känningar i rygg och ljumskar. Somnade dock gott efter ett tag och vaknade nyss pigg och utvilad. Jag vill att någonting mer ska hända nu. Hoppas jag slipper gå runt såhär i över två veckors tid. Det är grymt påfrestande för psyket. Haha, John stackarn är ju helnipprig. Han kom hem en halvtimme tidigare ifrån jobbet igår. Sedan sprang han runt här under kvällen som en yr höna. Sötnosen somnade som tur var utmattad vid tolv, medan jag fick fortsätta ligga vaken med värkar.

Snart ska jag ner på stan och möta upp John utanför hans jobb. Vi ska ta en fika med Johns kusin. Höres!

Shit, sitter här vid datorn och är helnipprig. Händerna darrar lite småsexigt och jag kan verkligen inte äta frukost eller göra någonting annat produktivt. Vaknade för en stund sedan och gick upp för att kissa. När jag torkar mig ser jag att jag har en blodblandad flytning. Jag ringer upp förlossningen. Nu händer det grejer och någonting är på gång. Jag är skitnervös. Kan antingen bli att vi åker upp idag eller att det tar flera veckor till. Ovissheten driver mig till vansinne.

Jag fattar verkligen ingenting. Jag var hos barnmorskan idag på kontroll och hade sedan senaste besöket gått ner 3 hg!!! Det konstiga är att jag slutat arbeta (= rör på mig mycket mindre om dagarna) + att jag och John har fyllt år (= ätit massvis av tårta, glass och kakor). Detta talar för att det mesta av viktuppgången styrs av anlag och inte mitt dagliga intag av kalorier (även om det naturligtvis inte är att föredra att man svullar). För övrigt hade mitt blodtryck stigit, vilket inte är bra. Jag ska dit på fredag igen för kontroll och lämna urinprov.

Hohahaha... dom kom i morse!
Vilka då? undrar ni.
Magbristningarna såklart.

Här har jag klarat mig en hel graviditet, så dyker detta röda resårband av ångest upp som ett brev på posten i vecka 40. Klent jobbigt! Jag blev på riktigt uselt humör i morse när upptäckten gjordes. Nu har den värsta chocken lagt sig och det är bara att acceptera läget. jag hoppas att det inte blir värre än såhär.

9 dagar kvar till beräknad födsel. Nu ligger jag bara här hemma och laddar. Snopet om jag måste gå två veckor över tiden. Det känns konstigt att inte arbeta. Varje morgon när jag vaknar kollar jag klockan på mobilen och tänker snabbt till vilken lektion klassen har just då. Det är svårt att släppa allt som har med skolan och göra och jag går dagligen in och kollar min jobbmail.

Det kan ju iofs bero till viss del på tristessen av att ligga här hemma också. Det är svårt att finna orken till att ta sig an nya projekt och några långa, härliga promenader i solskenet klarar jag ju inte av att ge mig ut på.

Allting är nästan klart här hemma. I vardagsrummet är det fortfarande en av sofforna som vi inte har klätt. Vi behöver dessutom bära upp barnvagnen och bädda den. Sedan har vi inte heller packat bb-väskan. Jag har tjatat om den där väskan i flera dagar nu, men det händer ingenting. Jag vill att John ska vara med och packa den. Det är bättre att han vet vart sakerna ligger än att jag ska försöka rota i väskan under värkarna. Han är lika nipprig som jag.

Vi var och klippte oss igår. Vi vill ju vara fina i håret inför barnets ankomst. Frisörskan tyckte jag såg liten ut för att vara i nionde månaden. När jag berättade att jag nästan väger 100kg och har gått upp ca 25kg trodde hon mig knappt. Det kändes skönt.

Här har ni min mage i slutklämmen av denna graviditet som gått så fort att jag knappt själv förstår att den snart är över.

Det händer mycket här hemma för tillfället. Just nu sitter mamma och pappa på flyget mot Barcelona för en härlig weekend på lyxhotell. Mamma fick resan av mig och brollan i 60-års present.

Själv fyllde jag 29 bast i onsdags. Eleverna sjöng för mig så att taket lyfte i klassrummet och min underbara elevassistent hade med sig en ursöt present till mig. Det är hon som själv har gjort födelsedagskortet.

När jag kom hem uppvaktades jag av min käre make med en underbar bukett med blommor och ett fint kort. Jag blev också bjuden på mat och fick andra småpresenter som värmde gott i hjärtat. Mamma och pappa kom förbi och fikade med oss.

Jag är urusel på att förstå hur man får in bilderna snyggt här i bloggen, så ni läsare får ha överseende med att bilderna kommer lite härs och tvärs.

Igår arbetade jag sista dagen, så nu är jag officiellt mammaledig :D

Vi hade vanliga lektioner fram till lunch. På lunchen gick vi iväg hela klassen till den lokala pizzerian och satt på uteserveringen och åt vår lunch. Stämningen var på topp! Efter lunchen hade min elevassistent fixat så att klassen kunde få besöka ungdomsgården för sig själva. Därinne var rena rama himmelriket för ett gäng 13-åringar;Tv-spel, pingisbord, fotbollspel, Internet och biljard. Vid 14 stängde vi igen och jag kramade om mina elever och sa tack och hej för mig.

Jag kan intellektuellt förstå att jag inte längre ska ha mina kära sexor, men känslomässigt har jag inte förstått det ännu. Jag fick jättefina avskedspresenter ifrån elever + föräldrar. Se själva.





Som om inte det vore nog så var det en elev i klassen som dessutom köpt ytterligare en present till mig. En söt liten body och en nalle att ha i barnvagnen :)


Jag kommer sakna alla mina söta elever. Visst, stundtals var det skitjobbigt att vara deras lärare och det har krävts både tid och tålamod att tygla dem (vilket inte heller alltid lyckats till 100%). Men samtliga elever är ungar med hjärtat på rätta stället och jag tror att det kommer att gå bra för dem alla i framtiden.