Nu är han igång igen

Minns ni grannen med klarinetten? Han som inte kan spela utan bara drar sina taskiga register. Nu är han igång igen. Jag blir tokig! Får inget lugn och ingen ro. Han ger sig fanimej aldrig. Jag har spelat in fanskapet på min mobil den här gången. Tyvärr får ni inte riktigt den rätta känslan av hur det är att befinna sig i lägenheten när han sätter igång. Han skapar sådan stress inuti mig att jag bara vill krypa ut ur skinnet. Tänker er känslan när ni just har somnat och ska till jobbet dagen efter och han sätter igång vid halvelva.

Jag mår bättre idag

Idag mår jag mycket bättre, så det var nog en magsjuka jag åkte på. För så dåligt som jag mått de senaste tre dagarna har jag inte mått under hela graviditeten. Jag kommer vara hemma resterande delen av veckan och bara ta det lugnt och ladda batterierna. Frågan är om jag gått med den här bakterien eller vad det nu är för någonting en längre tid. Jag har nämligen känt mig så nere och ledsen. Idag mår jag bättre än vad jag gjort på länge. Sitter här och smuttar på mitt mineralvatten och bara mår gött. Sedan mår jag så bra över vädret också. Jag verkligen älskar när det ligger höga drivor av snö utanför fönstret.

värsta scenariot

Sitter här och småskrattar åt mig själv. Mådde dåligt hela natten. Vaknade till och från av ett fruktansvärt illamående. Tack vare att jag låg ner och slappnade av behövde inte toaletten besökas.

Gick upp och spydde när klockan ringde. Pliktrogen som jag är så skulle jag ändå pråmt till jobbet. Det råder vikariestopp inom uppsala kommun vilket betyder att skolorna inte får ta in vikarier vid sjukdom, allt ska lösas inom arbetslaget. Idag skulle jag dessutom täcka för idrottsläraren som skulle in till stan med högstadiet. Därför var pressen extra stor på mig att jag måste jobba.

Morgonen tillbringades alltså här hemma i lägenheten med att jag gick runt och smågrät, småspydde och satte på mig kläderna. Det jobbigaste är att man inte vet om det är graviditeten eller magsjuka. Hade jag inte varit gravid hade jag ju aldrig reflekterat såhär och därför ringt och sjukskrivit mig på en gång.

Sedan så gick jag till bussen trots att jag mådde illa. Bussen var 30 min försenad pga väderleken. Precis när jag ser bussen komma känner jag den där obehagliga känslan av att det vänder sig i magen. Försöker parera utan framgång. Lägger värsta spyan framför alla som står i busskuren. Som tur var hann jag iväg ca 15 m ifrån dem, men jag fruktar att de sett det värsta. Jag börjar grina för att jag mår så pissigt. Drattar på ändan på en isfläck och börjar gråta ännu mera. Jag såg inte riktigt klok ut. Vuxna människan går där och småbölar och ser ut som en snögubbe. Nu har jag sjukskivit mig veckan ut. Så här kan jag inte ha det.

Yey!

Sitter hemma och softar. Skoldagen blev inställd pga snöstormen som härjat över hela upplandskusten. Inga bussar kan ta sig fram på vägarna = inga elever = ingen skoldag.
Jag klagar verkligen inte över lite långledighet.

Remember last time...

... ska John säga varje gång jag vill ha en burgare med strips och cola.

Igår åkte vi med Snuggles till veterinären eftersom han har urinvägsinfektion. Efteråt släppte pappa av oss nere vid mackarna. Jag är ju alltid hungrig (jag är alltså alltid hungrig och illamående samtidigt, härlig kombo) så jag förslog ett besök in på Max och John var inte sen med att tacka nej. Efter originalmålet därinne mådde jag illa resten av dagen. Kvällen avslutades med en gigantisk kaskadspya inne på toaletten. Asså, ingen mer fast food for me during my pregnancy. Såhär blir det varje gång jag äter någonting som inte är bra för kroppen. Jag misstänker att det är kroppen som försöker avgifta sig ifrån skiten som åker ner i lilla maggen. Jag är så trött på att må illa nu. Överallt läser jag i böcker om hur illamåendet släpper runt v.13 och du börjar att må som en prinsessa. Jag är i vecka 15 nu och spyr fortfarande eller mår allmänt skitilla. Har dessutom fått ont i min ena halsmandel. Bara klag på mig just nu känner jag. Jag är givetivs samtidigt otroligt glad. Ska snart ut på en härlig vinterpromenad med min livskamrat och själsfrände.

Bulle i ugnen

I tisdags gick jag ut offentligt med det hela på jobbet. Jag kände att jag inte kunde hålla på det längre. Flera arbetskamrater har sett frågande på mig eller ställt den känsliga frågan direkt, nämligen "är det tillökning på gång". En arbetskollega hade frågot en annan i mitt arbetslag om jag var gravid (som inte visste om det då). Hon hade svarat att jag nog bara gått upp lite i vikt... hahaha.

När jag satt med min arbetskollega på bussen i tisdags och skvallrade lite var det så himla komiskt. Jag har ju faktiskt undrat varför ingen har reagerat på att min mage bara blir större och större. Tydligen så har diskussionerna gått heta kring mig på jobbet när jag inte varit närvarande. Är hon eller är hon inte? Hahaha.

Mina gamla elever på högstadiet ger mig konstant menande blickar och leenden + en massa tissel och tassel när jag är i närheten. Eleverna i min klass har dock inte sagt ett skvatt om inte E räknas. Hon frågade mig för några veckor sedan om det inte är dags för mig att skaffa barn snart. Idag fick jag även frågan ifrån F:s lillasyster om jag har barn. Kanske de undermedvetet börjar ana någonting. Jag tänker iallafall fortsätta att hålla tyst inför eleverna och se hur långt det kan gå innan de märker någonting.

Är det ok?

Sitter här hemma framför datorn i en schleten t-shirt och mjukisbrallor. John jobbar fram till fyra idag. Tänker gå in till stan och möta upp honom lite senare. Vi ska på restaurang...wiii.
Jag älskar verkligen att gå på restaurang med John. Det blir så speciellt när man småmyser och pratar med varandra på ett mysigt litet hak. Vi har inte bestämt vart vi ska gå ännu, men det löser sig nog.

Apråpå restaurangbesök... Förra veckan när vi hälsade på Johns farmor i Bollebygd var vi på den lokala krogen där. Bollebygd är ett litet samhälle med ca 10 000 invånare. De har iallafall en mysig krog dit man kan gå och äta. Det är en riktigt mysig krog och väldigt populär att besöka för en mysig lördagsmåltid.

Vi gick dit på kvällen för att mysa lite, John och jag. När vi kommer dit vid 19-tiden finns endast ett bort ledigt inne i lokalen (Jag känner instinktivt att jag inte vill sitta där, men hungern slår bort instinkterna. Sedan är jag ju konflikträdd också, att när servitrisen lagt ut bestick, servetter, assietter etc kan jag inte med att flytta när ett annat bort blev ledigt i lokalen).

Iaf, bredvid oss sitter ett sällskap beståendes av ca 4 vuxna och ca 6 barn. Så dom skrek och gormande! Asså, de vuxna var lika ociviliserade som ungarna. En av föräldrarna tjöt bland annat till ett av barnen vid andra sidan bordet "spring över bordet då!", visserligen på skämt, men ändå. De tyckte även att det var helt ok att de mindre barnen sprang uppochner längs med restaurangen. En annan av ungarna försökte febrilt få på TV:n i lokalen trots att den var avstängd. När jag går på restaurang vill jag inte ha en brölande tv på i bakgrunden!

Ingen som helst respekt visades mot de andra matgästerna. Jag var så arg! Hela min matro försvann och slutade med att John och jag tjaffsade med varandra istället för myste. Vi ordnade dock upp det hela direkt efteråt och gick och köpte godis.
Får man verkligen bete sig såhär? Hur skulle ni ha reagerat? Är jag överkänslig?