Kom hem vid fyra. Åt upp morgondagens lunchlåda i kylskåpet pga lättja att göra iordning ny kvällsmat. Åt min middag under tystnad framför tv-apparaten. Gick ut i köket och diskade matlådan (orkade inte ens lägga upp maten på en tallrik). Gick in till vardagsrummet igen, drog en filt över mig och somnade på soffan. Vaknade till efter nån halvtimme och tittade med ett halvt öga på Judys domstol på tv4 + , orkade dock inte hålla det halva ögat vaket utan somnade åter om. Vaknade sedan av att telefonen ringde vid halvåtta. Det var John. Gick och mötte John på hans väg hem ifrån jobbet.
Nu sitter jag här. Klockan är strax efter åtta. Jag har satt på ris ute på spisen till morgondagens lunchlåda. När detta är klart är det dags att tvätta av sig sminket och gå och lägga sig. Är detta liv drägligt?
onsdag 27 augusti 2008
lördag 23 augusti 2008
Första veckan avklarad!
Det har gått bra tycker jag. Vi har ju inte gått efter schemat, så några egentliga lektioner har vi inte haft. Vi har gjort mycket roliga aktiviteter tillsammans. Spelat brännboll, spelat fotboll, varit och badat, gått tipspromenad, bakat paj. Det känns fortfarande roligt att gå till jobbet och jag har stora förhoppningar om ett bra läsår. Det som är negativt är väl att klassen har ganska många högljudda barn som har svårt att invänta sin tur genom att räcka upp handen. Annars har det väl varit ganska lugnt. Det har mest varit en massa tjat om att ta ut tuggummit ur munnen och att alla ska sitta på sina platser. Nu på måndag drar vi igång på "riktigt".
onsdag 20 augusti 2008
Jahapp
Ok, då struntar vi väl i frågestuden då. Tydligen var det bara Mickan som var intresserad av mig och mitt liv.
Sitter här med ett tryck över bröstet. Det gör ont kring hjärtat och är stundtals svårt att andas. Jajamensan, det är naturligtvis skolångesten vi pratar om. Det finns där och molar och blir inte bättre av att jag tycker att "nu borde man ju kunna det här, två år i bagaget... så vad är problemet. Skärpning! Nu ser du till att få pli på klassen". Blä!
En del av oron beror nog mycket på att ansvarsbiten hoppat ett snäpp ännu högre upp. Hon jag delat klasslärarskapet med de senaste två åren har nämligen gått på mammaledighet. Som ny kollega har jag fått en ung tjej som är världsgo. Det är hennes andra termin som lärare. Jag tror hon är jättebra, men det blir ju ändå ett tyngre lass för mig att dra. Det är ju inte direkt så att ansvarsbiten för klassen delas 50/50.
Jag har ju dessutom klassen som på skolan anses vara den mest problematiska. Stup i kvarten kommer mina kollegor och frågar mig hur det går, hur mår du, är dom jobbiga osv. "Kom upp till mig och titta, så kan du få se hur lugna elever kan vara" får jag ofta höra. Ska man skratta eller gråta? Det vill jag väl knappast se när min verklighet ser annorlunda ut.
Samtidigt tycker jag att jag har en så rolig klass. Vi skrattar och skämtar dagligen. Det finns mycket humor och massa härliga personligheter. Det är mycket kärlek och det är mycket mys.
Så man får väl ta det onda med det goda som det så fint heter.
Sitter här med ett tryck över bröstet. Det gör ont kring hjärtat och är stundtals svårt att andas. Jajamensan, det är naturligtvis skolångesten vi pratar om. Det finns där och molar och blir inte bättre av att jag tycker att "nu borde man ju kunna det här, två år i bagaget... så vad är problemet. Skärpning! Nu ser du till att få pli på klassen". Blä!
En del av oron beror nog mycket på att ansvarsbiten hoppat ett snäpp ännu högre upp. Hon jag delat klasslärarskapet med de senaste två åren har nämligen gått på mammaledighet. Som ny kollega har jag fått en ung tjej som är världsgo. Det är hennes andra termin som lärare. Jag tror hon är jättebra, men det blir ju ändå ett tyngre lass för mig att dra. Det är ju inte direkt så att ansvarsbiten för klassen delas 50/50.
Jag har ju dessutom klassen som på skolan anses vara den mest problematiska. Stup i kvarten kommer mina kollegor och frågar mig hur det går, hur mår du, är dom jobbiga osv. "Kom upp till mig och titta, så kan du få se hur lugna elever kan vara" får jag ofta höra. Ska man skratta eller gråta? Det vill jag väl knappast se när min verklighet ser annorlunda ut.
Samtidigt tycker jag att jag har en så rolig klass. Vi skrattar och skämtar dagligen. Det finns mycket humor och massa härliga personligheter. Det är mycket kärlek och det är mycket mys.
Så man får väl ta det onda med det goda som det så fint heter.
söndag 17 augusti 2008
Frågestund
måndag 11 augusti 2008
Första dagen på jobbet efter sommarlovet.
Jag vaknade i tid och gick till bussen i tid, för att komma till jobbet... försent.
Bussen var försenad, fick ångest, ringde min kollega, förklarade situationen. Jag tyckte inte att han verkade tillräckligt förstående och engagerad i min problematik. Fick därför ännu mera panik och ringde en annan kollega och skrek hysteriskt "jag koooooooooooommer så fort jag kan". Var tvungen att skrika för att överrösta alla bilar runtomkring mig. Bussen kom efter 20 min. Två andra kollegor satt på bussen. Vi snackade skit om UL:s dåliga förmåga att hålla tidtabellen hela resan.
Kom till jobbet 10 min försent och var frustrerad över att inte få något morgonkaffe. Kommer in till matsalen där vi ska samlas och där bjuder rektorerna på smörgås och... kaffe. De har dessutom inte påbörjat mötet utan väntar tålmodigt in oss. Ibland känns det verkligen som att universums krafter är med en.
Dagen har varit mycket bra. Det är så skönt att vara bekant med arbetsmiljön och känna alla schyssta grabbar och tjejer därute. Det som är extra skönt är att få en hel vecka till förberedelser innan huliganerna kommer. Jag hinner faktiskt greppa vad det är vi snackar om i arbetslaget. Saker och ting faller nästan direkt på plats i min hjärna. Allt snurrar liksom inte runt, runt, runt som det gjorde när jag var ny. I just love it!
Jag tror det här kommer att bli ett jättebra läsår! Det bästa någonsin!
Bussen var försenad, fick ångest, ringde min kollega, förklarade situationen. Jag tyckte inte att han verkade tillräckligt förstående och engagerad i min problematik. Fick därför ännu mera panik och ringde en annan kollega och skrek hysteriskt "jag koooooooooooommer så fort jag kan". Var tvungen att skrika för att överrösta alla bilar runtomkring mig. Bussen kom efter 20 min. Två andra kollegor satt på bussen. Vi snackade skit om UL:s dåliga förmåga att hålla tidtabellen hela resan.
Kom till jobbet 10 min försent och var frustrerad över att inte få något morgonkaffe. Kommer in till matsalen där vi ska samlas och där bjuder rektorerna på smörgås och... kaffe. De har dessutom inte påbörjat mötet utan väntar tålmodigt in oss. Ibland känns det verkligen som att universums krafter är med en.
Dagen har varit mycket bra. Det är så skönt att vara bekant med arbetsmiljön och känna alla schyssta grabbar och tjejer därute. Det som är extra skönt är att få en hel vecka till förberedelser innan huliganerna kommer. Jag hinner faktiskt greppa vad det är vi snackar om i arbetslaget. Saker och ting faller nästan direkt på plats i min hjärna. Allt snurrar liksom inte runt, runt, runt som det gjorde när jag var ny. I just love it!
Jag tror det här kommer att bli ett jättebra läsår! Det bästa någonsin!
tisdag 5 augusti 2008
Inte utan min lärarpärm
Jag har just avslutit min första rond i lärarpärmsdomino genom lägenheten. Det var kul. Nu är jag svettig. Det är nog bra att jag börjar jobba igen på måndag. Jag misstänker att jag har lite för mycket fritid just nu.
ps! Mickan - du är utmanad!
måndag 28 juli 2008
Yihaaaaaaaa!
Jag har nyss fixat Skype. Så alla som vill snacka med mig (och har hörlurar+ mikrofon) kan adda Leijonskalle till sina samtalslistor. Om du inte redan har Skype gå in på www.skype.com. Det var skitenkelt att installera. Ser fram emot just ditt samtal. Pöss!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
