Jahapp

Ok, då struntar vi väl i frågestuden då. Tydligen var det bara Mickan som var intresserad av mig och mitt liv.

Sitter här med ett tryck över bröstet. Det gör ont kring hjärtat och är stundtals svårt att andas. Jajamensan, det är naturligtvis skolångesten vi pratar om. Det finns där och molar och blir inte bättre av att jag tycker att "nu borde man ju kunna det här, två år i bagaget... så vad är problemet. Skärpning! Nu ser du till att få pli på klassen". Blä!

En del av oron beror nog mycket på att ansvarsbiten hoppat ett snäpp ännu högre upp. Hon jag delat klasslärarskapet med de senaste två åren har nämligen gått på mammaledighet. Som ny kollega har jag fått en ung tjej som är världsgo. Det är hennes andra termin som lärare. Jag tror hon är jättebra, men det blir ju ändå ett tyngre lass för mig att dra. Det är ju inte direkt så att ansvarsbiten för klassen delas 50/50.

Jag har ju dessutom klassen som på skolan anses vara den mest problematiska. Stup i kvarten kommer mina kollegor och frågar mig hur det går, hur mår du, är dom jobbiga osv. "Kom upp till mig och titta, så kan du få se hur lugna elever kan vara" får jag ofta höra. Ska man skratta eller gråta? Det vill jag väl knappast se när min verklighet ser annorlunda ut.

Samtidigt tycker jag att jag har en så rolig klass. Vi skrattar och skämtar dagligen. Det finns mycket humor och massa härliga personligheter. Det är mycket kärlek och det är mycket mys.

Så man får väl ta det onda med det goda som det så fint heter.

Frågestund

Precis som alla sånna där kändisbloggare tänkte jag nu ha min alldeles egna frågelåda, trots ett ytterst ospännande liv. Du är välkommen att ställa dina frågor till mig, så ska jag besvara dem så fort jag kan.

Jag ser fram emot just din fråga!

Första dagen på jobbet efter sommarlovet.

Jag vaknade i tid och gick till bussen i tid, för att komma till jobbet... försent.

Bussen var försenad, fick ångest, ringde min kollega, förklarade situationen. Jag tyckte inte att han verkade tillräckligt förstående och engagerad i min problematik. Fick därför ännu mera panik och ringde en annan kollega och skrek hysteriskt "jag koooooooooooommer så fort jag kan". Var tvungen att skrika för att överrösta alla bilar runtomkring mig. Bussen kom efter 20 min. Två andra kollegor satt på bussen. Vi snackade skit om UL:s dåliga förmåga att hålla tidtabellen hela resan.

Kom till jobbet 10 min försent och var frustrerad över att inte få något morgonkaffe. Kommer in till matsalen där vi ska samlas och där bjuder rektorerna på smörgås och... kaffe. De har dessutom inte påbörjat mötet utan väntar tålmodigt in oss. Ibland känns det verkligen som att universums krafter är med en.

Dagen har varit mycket bra. Det är så skönt att vara bekant med arbetsmiljön och känna alla schyssta grabbar och tjejer därute. Det som är extra skönt är att få en hel vecka till förberedelser innan huliganerna kommer. Jag hinner faktiskt greppa vad det är vi snackar om i arbetslaget. Saker och ting faller nästan direkt på plats i min hjärna. Allt snurrar liksom inte runt, runt, runt som det gjorde när jag var ny. I just love it!

Jag tror det här kommer att bli ett jättebra läsår! Det bästa någonsin!

Inte utan min lärarpärm

Jag har just avslutit min första rond i lärarpärmsdomino genom lägenheten. Det var kul. Nu är jag svettig. Det är nog bra att jag börjar jobba igen på måndag. Jag misstänker att jag har lite för mycket fritid just nu.

ps! Mickan - du är utmanad!

Yihaaaaaaaa!

Jag har nyss fixat Skype. Så alla som vill snacka med mig (och har hörlurar+ mikrofon) kan adda Leijonskalle till sina samtalslistor. Om du inte redan har Skype gå in på www.skype.com. Det var skitenkelt att installera. Ser fram emot just ditt samtal. Pöss!

Har du fått någon Bonus idag?

På väg hem ifrån stan ser jag en försäljare ifrån Citibank som tittar åt mitt håll. Han är i 25-års åldern och ser bra ut, på ett nästan lite brat-aktigt sätt. Jag märker att han försöker få kontakt med John och mig genom att säga "hej hej" ganska så högt. Jag glor ner i marken och låtsas inte höra. Killen ger sig dock inte och till slut möter jag hans blick av ren medömkan.

Försäljaren: "Har ni fått bonus idag?"
John: Vi är inte intresserade!
Vi går vidare en bit och hör försäljaren skrika åt oss irriterat "Jag bad inte om ditt intresse, jag frågade om du fått någon bonus idag!"

Snacka om kaxig attityd. Han hade nog fått ganska många "inte intresserad-kommentarer" den dagen.

Men faktum kvarstår, försäljarna från Citibank är verkligen enerverande.
När vi kom hem ifrån Bulgarien så stod dem precis utanför passkontrollen på Arlanda och hojtade klämkäckt"God morgon Sverige!" till alla trötta resenärer som kom förbi (vadå go'morgon Sverige???). Sedan började en av tjejerna snacka om bonus och shit.
Jag sa som det var, att jag var trött och inte sovit på nästan 24 h och verkligen inte orkade lyssna. "Men du kan vinna en resa" var det sista jag hörde bruttan ropa efter mig när jag åkte nedför rulltrappan. En resa! Det var typ det sista jag var intresserad just då.

100 kronor på Ofvandahls

Idag när jag var på väg in till stan hittade jag en hundralapp på marken. Jag plockade upp sedeln och la den i egen ficka. Det kändes lite dumt och jag kände mig väldigt skyldig, nästan som en tjuv. Men det fanns ingen annan i närheten och sedeln saknade namn och adress, så vad göra? För hundralappen gick John och jag in till stan och fikade på Ofvandahls.